Kampanjen till FN:s säkerhetsråd samt Pierre Schoris uppgifter om röstbyten

Skriftlig fråga 2016/17:682 av Sofia Arkelsten (M)

till Utrikesminister Margot Wallström (S)

I Dagens ETC den 2 januari beskriver en av den nuvarande regeringens särskilda representanter för kandidaturen till FN:s säkerhetsråd, Pierre Schori, sin bild av processen och kampanjen.

Artikeln är omfattande. Schori skriver bland annat att han som svar på frågan Vad gjorde Schori på Kuba? anser att han gjorde samma sak som Barack Obama. Samt att han anser att kritik mot utrikesminister Margot Wallström vad gäller konflikten i Mellanöstern och utrikesministerns uttalande om Israel beror på att regeringens FN-politik krockar med en kampanj för ett svenskt Natomedlemskap.

Schori skriver även att han i detta uppdrag hänvisar till den första regeringsförklaringen som den nuvarande regeringen gjort, med ett ja till Palestina och ett nej till Nato. Erkännandet av Palestina i regeringsförklaringen har funnits inte vara konstitutionellt korrekt och har kritiserats av konstitutionsutskottet, och i efterkommande regeringsförklaringar har just den säkerhetspolitiska delen förändrats och solidaritetsförklaringen justerats.

Schori skriver om de traditionella röstbytena som förekom och att Sveriges mångförslagne FN-ambassadör Olof Skoog jämförde dem med att byta fotbollskort: Två Rooney mot en Zlatan. Schori har enligt artikeln mött frågan om röstbyten en gång då Sverige erbjöd vår röst för en plats i Unescos styrelse 2015-2019 och för att landet i fråga skulle få vara värd för Internationella Postunionen 2020 i utbyte mot deras stöd för vår kandidatur. Han nämner inte att landet i fråga enligt andra uppgifter är Etiopien.

Utrikesminister Wallström har redan tidigare fått frågan om röstbyten (skriftlig fråga 2016/17:336, Bilaterala utfästelser som del i Sveriges kampanj till FN:s säkerhetsråd). I svaret skriver utrikesministern: Ensidiga och ömsesidiga utfästelser om stöd för kandidaturer till internationella organ är vanligt. Förslag om sådana stöd bereds på sedvanligt sätt inom Regeringskansliet. Sådana så kallade röstbyten sker givetvis med utgångspunkt i våra värderingar och ska ligga i linje med Sveriges utrikespolitiska prioriteringar.

Dessutom har jag ställt en annan skriftlig fråga till Margot Wallström (skriftlig fråga 2016/17:344, Sveriges krav på generalsekreterare för Unesco) om just Sveriges krav på den som ska nomineras till Unescos styrelse, eftersom det förekommit uppgifter om att Sverige skulle ha diskuterat att stötta Etiopiens kandidat till att leda Unesco i utbyte mot en röst för Sverige i FN:s säkerhetsråd. Utrikesministern hade då i svar till medierna sagt att det är för tidigt att svara på frågan om en ny ledare för Unesco.

Den skriftliga frågan har i stället besvarats av utbildningsminister Gustaf Fridolin. Ingenstans i det svaret nämns att ett av kraven skulle vara ett röstbyte; däremot framhålls att Sveriges grundläggande värderingar och prioriteringar i Unesco, vilka anges i den svenska Unescostrategin för 2014–2017 som beslutats av regeringen, är demokrati, jämställdhet mellan kvinnor och män och yttrandefrihet. Unescos mandat blir allt viktigare i världen idag, och det är angeläget att yttrandefrihet fortsatt har en central ställning inom organisationen. Dessa ingångsvärden kommer vara vägledande för Sverige vid valet av en ny generaldirektör.

Den nuvarande regeringen är alltså tydlig med att röstbyten sker med utgångspunkt i värderingar men också utrikespolitiska prioriteringar. Omröstningarna är slutna.

Sverige har långa och goda relationer med Etiopien, inte minst genom utvecklingssamarbetet. Samtidigt finns stora politiska skillnader i många sakfrågor och särskilt i ett konsulärt ärende.

En tolkning är att de utrikespolitiska prioriteringarna väger tyngre än utgångspunkten i värderingarna om Sverige kommer att stötta den etiopiska kandidaten till Unescos styrelse och det etiopiska värdskapet för Internationella postunionen.

Med anledning av detta vill jag fråga utrikesminister Margot Wallström:

Anser utrikesministern att Pierre Schori ger en korrekt bedömning av hur röstbytet gått till, och skulle Sverige med utgångspunkt i värderingar kunna stötta en etiopisk kandidatur till Unescos styrelse eller ett etiopiskt värdskap för Internationella postunionen?