Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

kanonexport till Indien

Skriftlig fråga 2001/02:87 av Zetterberg, andre vice talman Eva (v)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2001-10-19
Anmäld
2001-10-23
Besvarad
2001-10-26

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 19 oktober

Fråga 2001/02:87

 av andre vice talman Eva Zetterberg (v) till statsrådet Leif Pagrotsky om kanonexport till Indien

Exportkontrollrådet (ERK) godkände nyligen att Bofors får sälja upp till 3 000 kanoner till Indien. Det är betydligt fler än de 410 kanoner som Bofors sålde till Indien under slutet av 1980-talet. Denna tidigare affär kantades, som bekant, av mutskandaler och ledde bl.a. till att Indien inledde en bojkott av Bofors som varade fram till 1999. Nu vill Bofors åter sälja vapen till Indien under förevändning att det rör sig om följdleveranser. Den nya versionen av fälthaubits 77 B, som är det vapensystem som den nu aktuella affären rör, kan på många sätt sägas vara en helt annan produkt än de kanoner som Bofors tidigare sålt. Den nya haubitsens mobilitet gör att den taktiskt kan användas på ett helt annat sätt än de tidigare kanonerna. Att kalla det en följdleverans, då det handlar om mångdubbelt fler enheter än den ursprungliga ordern, är synnerligen tveksamt. Det avtal som slöts mellan Sverige och Indien 1986 stadgar att Indien årligen ska lämna information om hur kanonerna fungerar. Trots att Indien haft goda möjligheter att testa dem, främst i gränskonflikten med Pakistan @ en av världens få mellanstatliga konflikter, finns det inget som tyder på att några sådana uppgifter inkommit. Har Indien brutit detta kontraktsvillkor, kan inte heller Sverige anses vara juridiskt bundet av avtalet. Det finns, som ovan nämnts, många tveksamma detaljer i denna affär. Leif Pagrotsky har också i DN påpekat att Indien egentligen inte är ett land som Sverige borde göra vapenaffärer med. Min fråga till handelsminister Leif Pagrotsky blir därför:

Avser ministern att vidta åtgärder i syfte att stoppa exporten av fälthaubits 77 B till Indien?

Svar på skriftlig fråga 2001/02:87 besvarad av

den 25 oktober

Svar på fråga 2001/02:87 om kanonexport till Indien

Statsrådet Leif Pagrotsky

Eva Zetterberg har frågat mig om jag avser att vidta åtgärder i syfte att stoppa exporten av fälthaubits 77 B till Indien.

Regeringens politik avseende export av krigsmateriel präglas av restriktivitet och långsiktighet. Varje beslut om krigsmaterielexport fattas efter en noggrann prövning av alla omständigheter i det enskilda fallet, i enlighet med de sedan lång tid gällande och parlamentariskt förankrade riktlinjerna för krigsmaterielexport. Långsiktigheten i den svenska exportpolitiken innebär att ändrade bedömningar av läget i olika länder i positiv eller negativ riktning inte resulterar i en omedelbar öppning eller strypning av den faktiska exporten. Försämrade förhållanden i ett land innebär att nya affärer inte godkänns och att exporten därmed på sikt minskar.

Regeringens politik vad gäller export av krigsmateriel till Indien innebär att det inte är aktuellt att under rådande omständigheter bevilja export som innebär nya åtaganden. Det är dock grundläggande att tidigare ingångna avtal respekteras. Viss export som har ett klart samband med tidigare avtal och leveranser kan därför komma att ske. Det är Inspektionen för strategiska produkter som har att bedöma i vad mån det nu aktuella ärendet ryms inom de ingångna avtalen med Indien.

Vad gäller frågan om Sverige från Indien mottagit information enligt vad som överenskommits mellan avtalsparterna vill jag hänvisa till konstitutionsutskottets betänkande 1999/2000:KU20. Ett enhälligt utskott ansåg att den information som regeringen lämnat på ett nöjaktigt sätt givit svar på utskottets frågor och att det saknades grund för konstitutionell kritik av regeringen i denna fråga.

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.