kassaservice på landsbygden

Skriftlig fråga 2001/02:212 av Strömbom, Inger (kd)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2001-11-15
Anmäld
2001-11-20
Besvarad
2001-11-21

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 15 november

Fråga 2001/02:212

av Inger Strömbom (kd) till näringsminister Björn Rosengren om kassaservice på landsbygden

Regeringen har lovat svenska folket en fungerande kassaservice i hela landet. Post-i-butik är ett bra sätt att ge denna service, en lösning som ofta innebär bättre och längre öppettider än på det traditionella postkontoret.

I Bollnäs@Söderhamnsområdet har flera butiksägare, som sedan många år svarar för post-i-butik, nu fått besked att avtalet med posten upphör, vilket leder till att byborna förlorar en fungerande postservice. Ett alternativ med lantbrevbärare fungerar dåligt om man arbetar på dagarna och inte har möjlighet att sitta hemma och vänta på brevbäraren. Närmaste postkontor för t.ex. Trönö ser ut att bli inne i Söderhamn, vilket är drygt 20 kilometer bort. Bussförbindelser finns men turtätheten är minst sagt gles. Ett besök på posten kommer att i princip ta en dag om man inte är bilburen.

Post-i-butik innebär att postverksamheten och butikens verksamhet stärker varandra. Om man som i Trönöfallet, måste resa in till staden i postärenden är sannolikheten stor att man också handlar där, vilket leder till att underlaget för matvarubutiken i byn minskar. På så sätt verkar indragningen av post-i-butikservicen som en pådrivande motor i den avfolkningsprocess som redan pågår på den norrländska landsbygden.

Hur avser näringsministern tillse att alla garanteras en fungerande kassaservice och att inte postens regionala verksamhetsmodeller bidrar till utarmningen av landsbygden?

Svar på skriftlig fråga 2001/02:212 besvarad av

den 21 november

Svar på fråga 2001/02:212 om kassaservice på landsbygden

Statsrådet Mona Sahlin

Inger Strömbom har frågat näringsministern hur han ska tillse att alla garanteras en fungerande kassaservice och att inte Postens regionala verksamhetsmodeller bidrar till utarmningen av landsbygden.

Arbetsfördelningen inom Regeringskansliet är sådan att det är jag som ska svara på frågan.

I proposition 2001/02:34 föreslås att regleringen av den grundläggande kassaservicen ges i en särskild lag fr.o.m. den 1 januari 2002. Kravet på att det ska finnas en kassaservice i hela landet som innebär att alla har möjlighet att verkställa och ta emot betalningar till enhetliga priser kvarstår.

Den praktiska utformningen av hur tjänsterna ska tillhandahållas är det dock liksom hittills upp till Postens ledning att bestämma, inom ramen för de ställda kraven.

För att tillhandahålla en grundläggande kassaservice där alternativ saknas och det inte är kommersiellt motiverat att bedriva verksamheten utgår ersättning till Posten AB. Post- och telestyrelsen kommer enligt lagförslaget även i fortsättningen att bevaka att kassaservicen motsvarar samhällets behov.

Posten AB genomgår för närvarande en förändring för att möta marknadens och samhällets behov. Behovet av brev- och pakettjänster kräver tillgänglighet på fler platser i anslutning till där människor bor och verkar och till längre öppettider. När det gäller kassaservice däremot ökar antalet användare av alternativa former för betalningar.

Enligt vad jag har erfarit kommer Posten AB:s strukturella förändringar under 2001/02 i det nya servicenätet på de flesta ställen att innebära en skillnad mellan tillhandahållande av brev- och pakettjänster och kassaservicetjänster. Kassaservicen kommer att erbjudas dels via Postens egna kontor med egen personal, dels i Post-i-butik och dels via Postens lantbrevbärare. Post-i-butik kommer således även i fortsättningen att finnas som ett av Postens serviceställen. De förändringar som sker genom det nya servicenätet innebär att Postens service inriktas efter de olika behov som finns i samhället och att antalet serviceställen i landet ökar från ca 1 800 till ca 3 000.

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.