Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

kollektivavtal och lönedumpning

Skriftlig fråga 2002/03:85 av Lindkvist, Britt-Marie (s)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2002-11-06
Anmäld
2002-11-06
Besvarad
2002-11-13
Svar anmält
2002-11-13

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 6 november

Fråga 2002/03:85

 av Britt-Marie Lindkvist (s) till statsrådet Hans Karlsson om kollektivavtal och lönedumpning

Det har visat sig, bland annat i Malmö, att utländsk arbetskraft anställda i bemanningsföretag dumpar löner och inte följer arbetsstidslagen.

Arbetskraft från Litauen kommer till Sverige på turistvisum och med F-skattsedel och får anställning som bland annat målare och arbetar dagar, kvällar samt helger och till lägre kostnad än vad kollektivavtalet säger för målare. Bemanningsföretagen fakturerar sedan den som har beställt arbetet.

Den här sortens företagande snedvrider konkurrensen så att seriösa målerifirmor nu får säga upp sin personal. Bemanningsföretagen hänvisar till att enligt ett OECD-avtal kan folk med F-skattsedel arbeta i ett annat EU-land i tre månader.

Jag anser det orimligt att bemanningsföretagen ska kunna tolka och tillämpa OECD-avtalet på det här sättet. Bemanningsföretagen och den personal de tar in med F-skattsedel måste rimligen vara skyldiga att följa de arbetsmarknadslagar som finns i Sverige.

Mot denna bakgrund vill jag fråga statsrådet:

Är statsrådet beredd att se över reglerna för utländsk arbetskraft med F-skattsedel så att kollektivavtal och arbetsmarknadslagarna i Sverige efterlevs?

Svar på skriftlig fråga 2002/03:85 besvarad av

den 13 november

Svar på fråga 2002/03:85 om kollektivavtal och lönedumpning

Statsrådet Hans Karlsson

Britt-Marie Lindkvist har frågat mig om jag är beredd att se över reglerna med utländsk arbetskraft med F-skattsedel så att kollektivavtal och arbetsmarknadslagarna i Sverige efterlevs. Britt-Marie Lindkvist berör i sin fråga att hantverkare från Litauen kommer till Sverige, får F-skattsedel och sedan utför arbete på sätt som skulle strida mot arbetstidslagen (1982:673) och till lägre ersättning än vad som ska utgå som lön för arbetstagare enligt kollektivavtal.

Rätten till arbetstillstånd för utländska arbetstagare

Vid svårigheter att hitta arbetskraft i Sverige eller inom EU/EES finns möjlighet att använda sig av arbetskraft utanför EU/EES (tredje land). Arbetstagaren ska då ansöka om arbetstillstånd hos Migrationsverket utifrån ett arbetserbjudande från arbetsgivare. Innan beslut fattas ska ärendet arbetsmarknadsprövas av länsarbetsnämnd som i sin tur ska samråda med aktuell arbetstagarorganisation. Vid tillstyrkan av dessa parter kan tidsbegränsat tillstånd beviljas med motiveringen "tillfällig brist på arbetskraft". I de fall en ansökan inte tillstyrks av en länsarbetsnämnd ska lämplig arbetskraft i stället anvisas från arbetsförmedlingen. Arbetsförmedlingen har också till uppgift att initiera nödvändiga utbildningar för att komma till rätta med den uppkomna arbetskraftsbristen.

Rätten för utländska egenföretagare att utföra uppdrag

Egna företagare är normalt undantagna från skyldigheten att ha arbetstillstånd. Det innebär dock inte att utländska medborgare som inte är bosatta i Sverige har en generell rätt att driva näring här i landet. Vissa formella krav måste vara uppfyllda enligt lagen (1992:160) om utländska filialer med mera med undantag för byggentreprenad som drivs under högst ett år i enlighet med förordningen (1992:308) om utländska filialer med mera. En person som har en registrerad enskild firma i ett tredje land kan, om viseringsfrihet råder, åka till Sverige, få en F-skattsedel från den lokala skattemyndigheten och utföra uppdrag i egenskap av egenföretagare under en period av tre månader.

Arbetstagarbegreppet och arbetsrättens tillämplighet

Avgörande för om arbetsrätten kan tillämpas är om det är arbetstagare eller egenföretagare som utför arbetet. Det finns dock inte ett enhetligt arbetstagarbegrepp som gäller både på arbetsrättens och på skatterättens område. En person som enligt skatterätten betraktas som näringsidkare kan enligt arbetsrätten anses som arbetstagare.

Vem som är att anse som arbetstagare är inte reglerat i lag. Begreppet har i stället utvecklats i rättspraxis. På arbetsrättens område beaktas flera faktorer vid bedömningen av om en person ska anses vara arbetstagare. Man gör en helhetsbedömning av alla omständigheter av betydelse i det enskilda fallet. Att den arbetspresterande parten i ett avtal betecknas som egenföretagare utesluter inte att denne vid en prövning kan anses som arbetstagare. Om mottagaren av en ersättning för arbete har en F-skattsedel befrias den som utger ersättningen från skyldigheten att betala arbetsgivaravgifter. Detta kan vid helhetsbedömningen vara en faktor som talar för att mottagaren är att betrakta som egen företagare. Innehavet av en F-skattsedel är dock inte i sig tillräckligt för att mottagaren ska betraktas som egenföretagare i arbetsrättsligt hänseende.

Beträffande frågan om lön innehåller inte svensk lag några regler om minimilön. I stället regleras löner huvudsakligen genom kollektivavtal. Om ett kollektivavtal finns på en arbetsplats är det i princip normerande även för arbetstagare som inte är medlemmar av det avtalsslutande facket. Om kollektivavtal saknas på en arbetsplats regleras lönen däremot enbart av det individuella anställningsavtalet. Det innebär att en arbetsgivare och arbetstagare fritt kan komma överens om lönen, vilket kan leda till att lönen sätts lågt. Lagen går alltså inte in och reglerar den frågan. Om facket skulle anse att det föreligger ett missförhållande ger dock lagen facket rätt att försöka få fram ett kollektivavtal med arbetsgivaren, ytterst genom stridsåtgärder.

För det fall att man finner att det inte rör sig om arbetstagare utan om egenföretagare kan arbetsrätten inte tillämpas på dem. I det fallet råder avtalsfrihet mellan parterna på samma vis som det gör för inhemska egenföretagare.

Om man vid prövningen däremot kommer fram till att det rör sig om arbetstagare är huvudregeln att svensk arbetsrätt ska tillämpas. Det innebär att arbetsrätts- och arbetsmiljölagstiftning, såsom arbetstidslagen (1982:673), ska följas på samma vis som för arbetstagare bosatta i Sverige. Berörda myndigheter och organisationer har till uppgift att tillse att så sker och att förhindra försök till kringgående av lagstiftning på området.

Jag ser i nuläget ingen anledning att överväga förändringar av regleringen på området.

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.