Kostkunskap i vård- och omsorgsutbildningar

Skriftlig fråga 2013/14:511 av Leander, Helena (MP)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2014-03-21
Anmäld
2014-03-25
Besvarad
2014-03-26
Svar anmält
2014-03-26

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 21 mars

Fråga

2013/14:511 Kostkunskap i vård- och omsorgsutbildningar

av Helena Leander (MP)

till utbildningsminister Jan Björklund (FP)

Bra mat är viktig för alla, och än viktigare för personer med särskilda behov. Många äldre är undernärda och behöver särskilt näringstät mat. Andra har sjukdomar eller funktionsnedsättningar som medför särskilda restriktioner. Allt fler barn drabbas av allergi och intolerans mot olika livsmedel, något som också följer med upp i åldrarna. Dessutom kan vissa av etiska eller religiösa skäl välja bort vissa livsmedel. Det är därför viktigt att det finns tillräcklig kompetens om näringslära och specialkost inom vård, skola och omsorg. Naturligtvis gäller det i särskilt hög grad dem som planerar och tillagar maten, men det är inte bara renodlad kökspersonal som kommer i kontakt med kostfrågor. Det är till exempel inte ovanligt att undersköterskor är inblandade i beställning och tillagning av mat, för att inte tala om servering. En sjuksköterska måste kunna identifiera och åtgärda problem relaterade till patientens mat- och vätskeintag. Och även den som inte är inblandad i själva matlagningen behöver ha koll på rutiner för att undvika kontaminering av allvarliga allergener.

Trots detta spelar kosten enligt en undersökning från branschföreningen Kost och näring en otillräcklig roll inom vård- och omsorgsutbildningar. Vård- och omsorgsprogrammet har visserligen 100 poäng kost och hälsa, men med fokus på friska människor och inte på personer med särskilda behov. Näringslära kommer in som delmoment i sjuksköterskeutbildningen, men inte i den utsträckning man kunde förvänta sig givet frågans vikt. Också inom andra utbildningar inom vård, skola och omsorg kan kostkunskapen behöva öka.

Jag vill därför fråga utbildningsministern:

Avser ministern att vidta några åtgärder för att säkerställa att vård- och omsorgsutbildningarna ger tillräcklig kompetens i näringslära och specialkoster?

Svar på skriftlig fråga 2013/14:511 besvarad av Utbildningsminister Jan Björklund

den 26 mars

Svar på fråga

2013/14:511 Kostkunskap i vård- och omsorgsutbildningar

Utbildningsminister Jan Björklund

Helena Leander har frågat mig om jag avser att vidta några åtgärder för att säkerställa att vård- och omsorgsutbildningarna ger tillräcklig kompetens i näringslära och specialkoster.

Jag håller med Helena Leander om att bra mat är viktigt för alla. På gymnasieskolans vård- och omsorgsprogram finns det goda möjligheter till att utveckla kunskaper om hur kosten påverkar hälsan och hur kosten kan främja en god hälsa.

Inom vård- och omsorgsprogrammet kan eleverna välja kursen kost, måltid och munhälsa (100 poäng) inom sin programfördjupning. Det centrala innehållet i denna kurs täcker i hög grad in det Helena Leander efterlyser. Kursen innehåller bl.a. undervisning om näringsbehov, nutrition och nationella kostrekommendationer samt hur kost ska balanseras och specialkoster utformas vid ohälsa, sjukdom och funktionshinder.

Sammantaget bedömer jag att vård- och omsorgsprogrammet i gymnasieskolan ger en bra grund för arbete inom olika områden där kunskapen om hur god kost kan främja människors hälsa är viktig.

Utbildningar i högskolan regleras i högskolelagen och högskoleförordningen. Universitet och högskolor ansvarar för respektive utbildnings upplägg och innehåll så att studenterna uppfyller kraven som ställs enligt lag och förordning för att få en viss examen. Det är också universitets och högskolors ansvar att de utbildningar som ges är relevanta för samhällets och arbetsmarknadens behov. Regeringen styr således inte respektive utbildnings närmare innehåll.

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.