Krimtatarernas extra utsatta situation under rysk ockupation

Skriftlig fråga 2021/22:1606 av Anders Österberg (S)

till Statsrådet Matilda Ernkrans (S)

Den 18 maj uppmärksammas varje år i Ukraina som en minnesdag. Det var detta datum som Stalin deporterade krimtatarerna. Genom stora protester och kamp lyckades krimtatarerna få rätt (dock i ett icke-preciserat beslut av Högsta Sovjet) att återvända till Krim 1989.  Krimtatarernas situation på den av Ryssland tillfälligt ockuperade Krimhalvön har försämrats sedan 2014. Bland annat har unga personer anklagats för uppvigling eller terrorism och fängslats. Andra har försvunnit spårlöst.

Sedan Rysslands orättfärdiga krig mot Ukraina har krimtatarer blivit extra utsatta. Många minoriteter utsätts för ett extra stort förtryck av de ryska ockupationsstyrkorna.  Exempelvis har både Zair Smedliayev och Abdureshyt Dzhepparov som länge engagerat sig i den krimtatariska rörelsen fått utstå trakasserier och har blivit åtalade med fabricerade bevis. Den senares son och brorson har blivit bortförda och ingen seriös utredning har forskat i vad som egentligen hänt med dem.

I en nyligen producerad rapport av Mission of The President Of Ukraine In The Autonomous Repoublic of Crimea slås det fast att krimtatarer riskerar att:

• åtalas för aktivism av de ockuperande styrkornas rättsväsen
• bli utomrättsligt avrättade, inte minst med tanke på antiukrainsk propaganda och allmänt hat gentemot gruppen
• få extra stora civila förluster vid befrielsen av Krim
• bli utsatta för hatretorik.

Vi har tidigare tagit emot Mustafa Dzjemilev, som blivit fördriven för andra gången från Krim, i utrikesutskottet. Dzjemilev varnade 2016 om att krimtatarerna riskerade att fördrivas igen från Krimhalvön. Vissa talar om att krimtatarerna är utsatta för ett utdraget folkmord.

Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet Matilda Ernkrans:

Vad avser statsrådet att göra inom sitt område för att arbeta för krimtatarernas situation?