lärarbrist
Skriftlig fråga 1997/98:988 av Carlsson, Sivert (c)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 1998-08-05
- Anmäld
- 1998-08-10
- Besvarad
- 1998-08-20
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 5 augusti
Kunniga, engagerade och skickliga lärare är en av nycklarna till och en nödvändighet i den goda skola som dagen och morgondagen kräver. Samtidigt som 1980-talets babyboom nu gjort sitt inträde i grundskolan och många lärare går i pension ökar risken för såväl akut som långvarig lärarbrist. Inför höstterminsstarten jagar nu rektorerna med ljus och lykta behöriga lärare, särskilda krismöten anordnas och på 16 av 20 högskolor fattas fortfarande studenter till lärarutbildningen. För årskurserna 4-9 och när det gäller ämneslärare på gymnasiet beräknas redan om några år en brist på ca 14 000 lärare. Denna situation är oacceptabel och måste givetvis åtgärdas på såväl kort som lång sikt.
Läraryrket, som i dag är ett låglöneyrke, måste uppvärderas. Allt annat skadar skolan och våra barn. Att vara lärare, kunskapsförmedlare-fostrare-danare, är en av samhällets absolut viktigaste arbetsuppgifter. Detta faktum måste märkas och respekteras såväl i en förstärkt lärarutbildning och lönesättning som i tillskapandet av karriärvägar, karriärtjänster i skolan och i stöd åt lärarnas professionella utveckling. Låg lön, liten frihet och få karriärvägar hindrar i dag många ungdomar att söka lärarutbildning och underminerar därmed kommande generationers utbildning och utveckling. Detta har vi inte råd med.
Min fråga till skolministern blir därför:
Vilka åtgärder avser skolministern att vidtaga för att på såväl kort som lång sikt hindra den ökande lärarbristen i landets skolor?
Svar på skriftlig fråga 1997/98:988 besvarad av , ()
- Statsrådet Ylva Johansson
den 20 augusti
Sivert Carlsson har frågat vilka åtgärder jag avser att vidtaga för att på såväl kort som lång sikt hindra den ökade lärarbristen i landets skolor. Bakgrunden är befarad risk för lärarbrist och svårigheter att rekrytera lärare i vissa ämnen.
Att Sverige har utbildade, kunniga och engagerade lärare är en förutsättning för en bra undervisning och verksamhet i övrigt i skolan och för att utbildningsmålen skall kunna förverkligas. Lärarnas insatser är avgörande för kvaliteten i skolan och för skolans utveckling. Lärarnas betydelse för att ge våra barn och ungdomar en god undervisning kan knappast överskattas. Nu börjar babyboomens barn skolan och på sina håll innebär det att kommunerna har svårigheter att rekrytera lärare. Det handlar framför allt om lärare i ma/NO. Lärarbristen uppvisar dock stora regionala och lokala skillnader. Vissa kommuner redovisar stora problem medan motsatt förhållande råder på andra håll. Den siffra som uppges i massmedier, ca 1 200 vakanta lärartjänster, motsvarar ca 1 % av det totala antalet lärare i landet.
De tendenser till lärarbrist vi i dag kan se kommer kommunerna på kort sikt att kunna hantera. De är delvis ett resultat av nedskärningarna i skolan, vilka nu bromsats och det åter är möjligt att anställa lärare. Kommunerna har som en följd av kraftigt ökade statsbidrag fått möjligheter att göra insatser inom vård, skola och omsorg. På längre sikt finns emellertid en risk, om inte bestämda åtgärder vidtas, att vi kommer att se en allvarlig brist på utbildade och kunniga lärare.
Åtgärder för att hindra lärarbrist i landets skolor handlar dels om att dimensionera och rekrytera till lärarutbildningarna och att de studerande fullföljer sin utbildning, dels om att på olika sätt stimulera intresset för läraryrket genom att skapa och/eller visa på utvecklingsmöjligheter för lärare.
Regeringen har ansvar för dimensioneringen av utbildningen av lärare för skolans behov. Dimensioneringen av utbildningarna anges genom s.k. utbildningsuppdrag till de enskilda högskolorna. Riksdagen har enligt budgetpropositionerna för åren 1997 och 1998 beslutat om en kraftig ökning av utbildningen av grundskollärare med inriktning mot undervisning i årskurserna 4-9 och gymnasielärare. Ökningen är mellan 30 % och 40 % beroende på lärarkategori. För nytillkomna högskoleplatser gäller att tyngdpunkten skall ligga inom de tekniska och naturvetenskapliga utbildningarna. Detta inkluderar även lärarutbildningarna. Trots utbyggnaden av lärarutbildningarna föreligger en viss brist på lärare inom vissa lärarkategorier. Utbyggnaden av lärarutbildningen fortsätter.
Examensmålen (antalet utexaminerade lärare) för grundskolans 4-9-lärare och gymnasieskolans lärare uppnåddes inte under perioden 1993/94-1995/96. Detta berodde bl.a. på att satsningen på den kortare 40-poängsutbildningen, s.k. Unckellärare, inte blev så framgångsrik som den borgerliga regeringen hade hoppats på. Svårigheter att rekrytera till lärarutbildningen inom vissa ämnen, t.ex. matematik och NO, har bidragit till viss lärarbrist inom dessa ämnesområden.
Regeringen har bl.a. inom ramen för kunskapslyftet anordnat orienteringskurser och kompletteringskurser för personer som vill bli lärare. Andra särskilda insatser för att öka intresset för läraryrket är att vissa lärarhögskolor vidtagit särskilda rekryteringsåtgärder till lärarutbildningarna, t.ex. vidareutbildning av förskollärare till grundskollärare och rekrytering av militärer som önskar bli lärare samt invandrare med en utländsk lärarutbildning.
För att stimulera intresset för naturvetenskap och teknik anordnas ett basår för personer som har högskolebehörighet men som saknar den särskilda behörighet som krävs för att söka teknisk eller naturvetenskaplig högskoleutbildning. Av dem som avslutade basåret 1995/96 fortsatte nära 80 % att läsa naturvetenskap och teknik. En mycket stor del av dessa har glädjande nog fortsatt på lärarutbildningarna med inriktning mot just dessa ämnen. Under perioden 1995-98 har givits en möjlighet för studerande i åldrarna 28-48 år och med minst fem års arbetslivserfarenhet att läsa en teknisk eller naturvetenskaplig högskoleutbildning med särskilt vuxenstudiestöd. Utbildningarna har tre grundinriktningar där grundskollärarexamen med undervisning i årskurserna 4-9 mot matematiska eller naturorienterande ämnen är en inriktning.
Det hävdas ibland att intresset för läraryrket har minskat. Det är riktigt att det föreligger vissa svårigheter att fylla utbildningsplatserna till en del lärarutbildningar. Men siffror över antal nybörjarplatser, behöriga sökande och antagna till lärarutbildning under perioden 1988/89-1997/98 ger en annan bild. Siffrorna visar på en kraftig ökning av både antalet nybörjarplatser, antal behöriga förstahandssökande och antal antagna till lärarutbildningarna under denna period. Även antalet sökande och antagna till den matematisk-naturvetenskapliga lärarutbildningen har ökat mycket. Detta tyder snarare på ett stort intresse för läraryrket. Under perioden har antalet förstahandssökande mer än fördubblats och antalet antagna ökat på samtliga lärarutbildningar för förskolan, grundskolan och gymnasieskolan.
Som jag tidigare sagt har regeringen kraftigt ökat dimensioneringen till lärarutbildningarna under senare år. Enligt regeringens uppfattning är examensmålen rätt ställda. Däremot har examensmålen inte alltid uppnåtts. Därför måste högskolan fortsätta att anstränga sig att öka examensfrekvensen inom vissa lärarutbildningar där genomströmningen är låg. Regeringen fortsätter de stimulansåtgärder som redan finns, t.ex. introduktionskurser till läraryrket som följs av en behörighetsgivande utbildning inom komvux och kunskapslyftet.
Många högskolor arbetar redan med att underlätta och skräddarsy lärarutbildningar för yrkesgrupper med god utbildningsbakgrund, t.ex. arkitekter, ingenjörer, officerare och kulturarbetare, som är intresserade av att ägna sig åt undervisning. Yrkesutbildade personer i olika branscher bör kunna erbjudas en pedagogisk utbildning och tillgodoräkna yrkesutbildning och yrkeserfarenhet för behörighet till lärartjänst. Detta är ett mycket viktigt arbete som bör utvecklas och underlättas.
I dag är lärare eftersökta på svensk arbetsmarknad. Det är långt ifrån bara skolan som eftertraktar ledarerfarenhet och pedagogisk utbildning. Om skolan skall kunna möta konkurrensen på arbetsmarknaden och klara att rekrytera de lärare som behövs för att fylla igen luckorna efter pensionsavgångarna i början av nästa sekel, måste skolan framstå som en attraktiv arbetsplats. Därför måste läraryrket uppvärderas och intresse för undervisning och lärande stimuleras. Att undervisa våra barn och ungdomar är en av de viktigaste uppgifter man kan ha. Intresset för att söka sig till och stanna kvar i ett yrke är i hög grad förbundet med löne- och anställningsvillkor, vilket också har en avgörande betydelse för hur rekryteringen till yrket lyckas. Här har parterna ett ansvar. Kommunerna som arbetsgivare måste erbjuda en god arbetsmiljö och en arbetssituation med utvecklingsmöjligheter. Skolan, som är en av landets största arbetsplatser, har ett brett arbetsfält och bör kunna erbjuda många möjligheter till yrkesmässig och personlig utveckling.
Det är viktigt att lärare har möjlighet att utvecklas i yrket. Skolreformerna, läraravtalet, ett närmande mellan skolan och högskolan genom regionala utvecklingscentrum ger möjlighet till en yrkesmässig utveckling för lärare. I Sivert Carlssons fråga sägs att lärare har liten frihet. Jag håller inte med om det. Det är få yrken där det personliga kunnandet, intresset och engagemanget kan få så stort utrymme som i läraryrket. Skolreformerna och läraravtalet har underlättat detta. Men det handlar om att se och ta vara på möjligheterna. Vi vet från många utvecklingsprojekt som bedrivs i landets skolor, bl.a. de utvecklingsprojekt för lärare som regeringen inbjöd till hösten 1997, att mycket positivt och spännande arbete pågår i skolorna.
Jag har nyligen tillsammans med Carl Tham tagit initiativ till ett möte som ägde rum i början av augusti i år med representanter för lärarna, skolledarna, Kommunförbundet, Skolverket och ett antal högskolor, för att diskutera utvecklingsmöjligheter för lärare. Vi hoppas nå en trepartsöverenskommelse om de handlingslinjer som bör utvecklas. Områden som är viktiga att diskutera är t.ex. karriärtjänster för lärare, lärarnas möjligheter att forskarutbilda sig, lektorer i skolan, ett närmande mellan skolan och högskolan. En annan viktig fråga är hur man kan underlätta för intresserade personer i arbetslivet att ägna sig åt undervisning genom större flexibilitet i lärarutbildningen. Kompetensutveckling, handledning och mentorskap är också områden som bör finnas med i diskussionerna.
Jag vill avslutningsvis erinra om den parlamentariska kommitté som regeringen tillsatt i syfte att förnya lärarutbildningen. Lärarutbildningskommittén (dir. 1997:54) skall bl.a. lämna förslag om innehåll och omfattningen av de olika lärarutbildningarna samt om organisatoriska frågor. Utredningen skall behandla frågor om lärarutbildning för olika pedagogiska profileringar samt lärarutbildningens dimensionering och rekrytering. Kommitténs uppdrag är ett led i arbetet med att kvalitetssäkra utbildningen och tillse att erforderlig lärarkompetens finns i skolväsendet.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.