Militärkuppen i Myanmar

Skriftlig fråga 2020/21:1632 av Olle Thorell (S)

till Utrikesminister Ann Linde (S)

I Myanmar har militären infört undantagslagar och förhindrat det nyvalda parlamentet att sammanträda. Ledande företrädare för National League for Democracy (NLD), som vann valet i en jordskredsseger i november, har arresterats. Presidenten och de facto ledaren Aung San Suu Kyi har gripits. Folkvalda parlamentariker förhindras att utföra sitt uppdrag.

Militären har installerat en ny regering och deklarerat att ett nyval kommer att hållas om ett år. 

Den av militären skrivna konstitutionen ger generalerna avgörande inflytande, och allt tyder på att militären har haft sista ordet kring viktiga beslut ända sedan NLD först bildade regering för fem år sedan. Men den nominella övergången till demokrati medförde trots allt förbättringar. Det gick återigen att organisera sig och yttra sig politiskt, och demokratikämparna i Burma återfick en del av de friheter som gått förlorade i militärkuppen 1962. Den så kallade övergången till demokrati belönades med att Burma släpptes in i den internationella gemenskapen efter decennier av isolering, och de tidigare sanktionerna avskaffades.

Men militären använde sitt ökade svängrum till att rusta upp och eskalerade inbördeskriget. Den etniska rensningen av rohingyer 2017 bekräftade att förändringarna i Myanmar var ytliga och helt otillräckliga. Med kuppen har militären återigen bevisat att den inte har några avsikter att föra landet mot demokrati.

Nu måste omvärlden agera resolut. Fördömanden av militärens agerande kommer nu från i stort sett hela det internationella samfundet, och utrikesminister Linde har varit tydlig med den svenska regeringens fördömande av militärkuppen och krav på frigivning av dem som gripits. Det är bra.

Med anledning av detta vill jag fråga utrikesminister Ann Linde:

Hur kommer ministern och Sverige att agera, enskilt och tillsammans med andra i EU och FN, för att främja en demokratisk utveckling i Myanmar?