Miljömål om dioxin i livsmedel
Skriftlig fråga 2005/06:1565 av Thorén, Sverker (fp)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2006-05-08
- Anmäld
- 2006-05-08
- Anmäld
- 2006-05-09
- Besvarad
- 2006-05-17
- Svar anmält
- 2006-05-17
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 8 maj
Fråga 2005/06:1565 av Sverker Thorén (fp) till statsrådet Lena Sommestad (s)
Miljömål om dioxin i livsmedel
Vid omröstningen i kammaren om riksdagens miljömål (bet. 2005/06:MJU3) röstade en majoritet bestående av fp, m, kd, c och mp mot regeringens proposition på tolv punkter.
Riksdagen beslutade att ett nytt delmål om dioxiner i livsmedel ska införas under miljökvalitetsmålet Giftfri miljö med följande lydelse:
2010 skall tydliga åtgärdsprogram som medför en kontinuerlig minskning av halterna av för människan skadliga dioxiner i livsmedel ha etablerats.
Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet vilka åtgärder hon avser att vidta för att uppnå detta nya delmål.
Svar på skriftlig fråga 2005/06:1565 besvarad av
Svar på frågorna 2005/06:1565 om miljömål om dioxin i livsmedel och 1566 om miljömål om kadmium
Statsrådet Lena Sommestad
Sverker Thorén har ställt två frågor till mig om vilka åtgärder jag avser att vidta med anledning av riksdagens beslut om nya delmål om dioxin respektive kadmium. Jag svarar här samlat på de båda frågorna.
Den 2 maj var jag i miljö- och jordbruksutskottet och redogjorde översiktligt för hur regeringen omhändertagit riksdagens beslut om proposition 2004/05:150 Svenska miljömål @ ett gemensamt uppdrag. De nya delmålen sätter ytterligare fokus på det viktiga arbetet med att minska exponeringen för dioxiner och kadmium. Jag kan här komplettera med att redovisa mer detaljerat hur vi arbetar med delmålen.
Dioxin omfattas sedan tidigare av delmålen om kunskap om egenskaper hos kemiska ämnen respektive utfasning av farliga ämnen. Det nya delmålet tar dock upp en ny aspekt genom att fokusera på exponering via livsmedel.
Dioxin bildas som biprodukter i förbrännings- och tillverkningsprocesser och når Sverige bland annat via långväga lufttransporter. Samarbete inom EU och internationellt krävs därför för att minska exponeringen.
Åtgärder för att minska dioxinexponeringen som pågår i dag är den svenska genomförandeplanen av Stockholmskonventionen och EU:s program för gemensamma gränsvärden i livsmedel. Nuvarande gränsvärden infördes 2002 och ska ses över 2008. Naturvårdsverket har nyligen på regeringens uppdrag kartlagt källor till bildning av bland annat dioxin. Uppdraget redovisas i mars 2005 i rapporten Kartläggning av källor till oavsiktligt bildade ämnen (Naturvårdsverkets rapport 5462).
För att kunna föreslå ytterligare effektiva åtgärder behövs mer kunskap om hur olika källor bidrar till förekomsten av dioxin i livsmedel, inklusive betydelsen av sekundära källor som atmosfäriskt nedfall och förorenade områden.
Kadmium omfattas sedan tidigare bland annat av delmålet om utfasning av farliga ämnen, som säger att kadmium ska fasas ut i nyproducerade varor senast 2010 och att befintliga varor ska behandlas på ett sådant sätt att ämnet inte läcker ut. Det nya delmålet fokuserar dock på exponering via föda och arbete.
I dag finns ingen fastställd säker exponeringsnivå för kadmium. Effekterna av pågående åtgärder är heller inte sammanställda. Därför är det för närvarande svårt att bedöma vilka insatser som krävs för att uppnå delmålet. Tills vidare bör inriktningen därför vara att så långt som möjligt minska exponeringen genom olika slags åtgärder.
Riskbedömningen inom EU:s program för existerande ämnen pekar på risker för vissa särskilt känsliga grupper, vilket innebär att gemenskapen måste enas om en strategi för att komma till rätta med riskerna. Det är också angeläget att EU kan enas om en reglering av det maximala innehållet av kadmium i handelsgödsel, liksom förbud mot användning i batterier och som stabilisator eller färgämne i plaster.
Sverige nås av kadmium både via nedfall och varor. Nedfallet från utsläpp i andra länder i Europa är den viktigaste källan. Därför är samarbete internationellt och inom EU nödvändigt för att minska exponeringen.
Det finns i dag inga tecken på att kadmiumhalterna i livsmedel ökar. Åtgärder i svenskt lantbruk har minskat tillförseln av kadmium till åkermarken. Nedfallet från andra länder förväntas fortsätta minska till följd av överenskommelser inom FN:s luftvårdskonvention (CLRTAP). Detta kommer också att bidra till att kadmiumbelastningen i Sverige kommer att fortsätta minska.
Effekter på njurar och skelett har rapporterats hos grupper som exponerats via födan. Vissa kadmiumföreningar medför också cancerrisk.
Riskgrupper är kvinnor, personer med järnbrist och rökare. Rökare är ungefär dubbelt så exponerade för kadmium som icke-rökare. I Sverige är ungefär 400 personer yrkesmässig exponerade för kadmium, varav ett fåtal utsätts för halter som medför behov av utökade skyddsåtgärder.
För de båda delmålen om dioxin och kadmium kan konstateras att ytterligare kunskapsinsamling och analys behövs som underlag för framtida åtgärder.
Kemikalieinspektionen som har ansvaret för miljökvalitetsmålet Giftfri miljö har påbörjat arbetet med att analysera de nya delmålen tillsammans med andra berörda myndigheter. En analys av miljötillståndet och förutsättningarna för att uppnå de nya delmålen kommer att presenteras i årets upplaga av Miljömålsrådets skrivelse de Facto, som sedan följs upp av regeringen i budgetpropositionen för 2007.
Förutom Kemikalieinspektionen och Naturvårdsverket berör de nya delmålen en rad andra myndigheters ansvarsområden, däribland Jordbruksverket, Livsmedelsverket, Fiskeriverket och Arbetsmiljöverket.
Ett fortsatt samarbete inom EU och internationellt kommer att vara viktigt för att uppnå båda målen. Exempel på ytterligare tänkbara nationella åtgärder är förbättrad information till konsumenter och ett utökat samarbete med jordbruket och livsmedelsbranschen för att minska förekomsten av dioxin och kadmium i livsmedel.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.