minoritetsspråkens framtid som studieämne vid universitet och högskolor
Skriftlig fråga 2004/05:1443 av Hassan, Maria (s)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2005-04-19
- Anmäld
- 2005-04-19
- Besvarad
- 2005-04-27
- Svar anmält
- 2005-04-27
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 19 april
Fråga 2004/05:1443
av Maria Hassan (s) till utbildnings- och kulturminister Leif Pagrotsky om minoritetsspråkens framtid som studieämne vid universitet och högskolorHögskoleverkets rapport Att vara eller inte vara från 2003 om minoritetsspråkens framtid i den svenska högskolan gör en bedömning att det finansiella stödet till språkutbildningar måste förstärkas. Den ekonomiska situationen för minoritetsspråken är kärv. Högskolorna definierar själva ett minoritetsspråk som ett ämne som inte klarar av att bära sina egna kostnader och behöver extra stöd. För att ett ämne ska kunna anställa en heltidslärare krävs ca 50 helårsstudenter och 45 helårsprestationer. Få språk kan nå upp till den nivån.
Samtliga universitet ger extra finansiellt stöd till sina "minoritetsspråk" i form av fakultetsinterna resursomfördelningar eller stöd från central nivå. De temporära lösningarna anses enbart som "livsuppehållande åtgärder". Etableringen av vissa "minoritetsspråk" ska grunda sig på nationella intressen och inte på beräkningen vilken efterfrågan det finns bland studenterna eller på de praktiska förutsättningarna, exempelvis tillgången på en disputerad lärare. Det saknas tydliga kopplingar mellan språkutbildningar, landets ekonomiska utveckling och arbetsmarknaden. Bland de "minoritetsspråk" som bör förstärkas finns afrikanska språk som de stora invandrargrupperna i Sverige talar och vissa slaviska språk.
Till "minoritetsspråken" hörs ukrainska @ språket talas av ca 40 miljoner människor. Ukraina är ett land som kommer att få allt större vikt i den svenska östeuropeiska politiken, men i dag saknas det både undervisning och forskning vid svenska högskolor.
Med hänvisning till ovanstående vill jag fråga kultur- och utbildningsminister Leif Pagrotsky vilken strategi han har för att förstärka undervisningen av så kallade minoritetsspråk?
Svar på skriftlig fråga 2004/05:1443 besvarad av
den 27 april
Svar på fråga 2004/05:1443 om minoritetsspråkens framtid som studieämne vid universitet och högskolor
Utbildnings- och kulturminister Leif Pagrotsky
Maria Hassan har frågat mig vilken strategi jag har för att förstärka undervisningen av småspråk i högskolan.
Som jag flera gånger tidigare betonat anser jag att det är viktigt med goda språkkunskaper eftersom det underlättar den internationella mobiliteten, såväl för arbete och studier som för turism och handel. Språkkunskaper bidrar också till att utveckla förståelse, respekt och tolerans för andra länder och kulturer. Det är av denna anledning som Sverige har ställt sig bakom EU:s gemensamma utbildningsmål att alla barn och ungdomar ska ges möjlighet att lära sig två främmande språk utöver det egna modersmålet.
De flesta av språken som det anordnas utbildning i vid Sveriges universitet och högskolor kan klassificeras som så kallade småspråk. Med det menas att utbildningarna har få studenter, i synnerhet på högre nivåer, och även få lärare. Forskningen inom dessa språk är som regel begränsad och precis som Maria Hassan skriver är den ekonomiska situationen ofta ansträngd. Begreppet har alltså ingenting att göra med hur många talare språket i fråga har runtom i världen. Enligt Högskoleverket är det i princip endast svenska/nordiska språk, engelska, spanska, franska och tyska som inte kan räknas som småspråk, även om franska och tyska vid flera lärosäten brottas med småspråksliknande problem.
Jag delar Maria Hassans synpunkt att det i dag saknas utbildning i ett flertal språk som skulle kunna ses som nationellt intressanta för Sverige, till exempel flera stora invandrarspråk och vissa EU-språk. Därför har ett arbete inletts inom Regeringskansliet med att se över hur situationen för språkutbildningarna kan förbättras vid landets universitet och högskolor. Exempelvis ses möjligheterna till nordiskt samarbete över och förslag till förbättringar håller på att formuleras.
Jag vill dock än en gång poängtera att det redan i dagsläget är fullt möjligt för lärosätena att i samarbete med andra lärosäten profilera sig och koncentrera verksamheten, både nationellt och internationellt. De initiativ som vissa universitet och högskolor redan tagit kring arbetsfördelning är mycket lovvärda, till exempel att ett lärosäte anordnar språkundervisning vid ett annat lärosäte som upphört att ge utbildning i aktuellt språk.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.