Mittlinjen och X 2000-linjen Sundsvall-Härnösand
Skriftlig fråga 2004/05:28 av Kjellberg, Bertil (m)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2004-09-20
- Anmäld
- 2004-09-21
- Besvarad
- 2004-09-29
- Svar anmält
- 2004-09-30
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 20 september
Fråga 2004/05:28
av Bertil Kjellberg (m) till statsrådet Ulrica Messing om Mittlinjen och X 2000-linjen Sundsvall@HärnösandDen 1 januari 2005 blir Mitthögskolan universitet, Sveriges första nätverksuniversitet med fyra campusorter: Sundsvall, Härnösand, Örnsköldsvik och Östersund.
Valet av organisationsform medför att behovet av att kunna resa enkelt och bekvämt mellan de fyra campusorterna är stort. Både lärare, administrativ personal och elever måste kunna röra sig mellan orterna. I dag går Mittlinjen mellan Sundsvall och Östersund. Vidare är det möjligt att med X 2000 åka mellan Sundsvall och Härnösand. Den aktuella trafiken är upphandlad av Rikstrafiken. Signaler har nu kommit om att på grund av för små anslag måste trafiken på Mittlinjen begränsas och X 2000-trafiken till Härnösand upphöra.
Detta är djupt olyckligt för länet och motverkar det positiva som Mitthögskolans omvandling till universitet medför.
Nedläggningen av trafiken med X 2000 till och från Härnösand är också olycklig om man vill bibehålla ett resandeunderlag som behövs när Botniabanan öppnar. Det finns risk att de boende i Härnösand vant sig av med att åka tåg.
Är statsrådet beredd att utöka budgetramen för Rikstrafiken så att trafiken på Mittlinjen kan behållas i nuvarande omfattning, liksom X 2000-trafiken till Härnösand?
Svar på skriftlig fråga 2004/05:28 besvarad av
Svar på fråga 2004/05:28 om Mittlinjen och X 2000-linjen Sundsvall@Härnösand
Statsrådet Ulrica Messing
Bertil Kjellberg har frågat mig om jag är beredd att utöka budgetramen för Rikstrafiken så att trafiken på Mittlinjen kan behållas i nuvarande omfattning, liksom X 2000-trafiken till Härnösand.
Statens köp av interregional persontrafik syftar till att upprätthålla transportpolitiskt angelägen trafik som inte kan bedrivas på kommersiella villkor. Denna trafik har stor betydelse för att trygga en god tillgänglighet och en positiv regional utveckling i hela landet, inte minst genom att främja förutsättningarna för långväga arbetspendling, tjänsteresor, kompetensutveckling och turism.
Som jag nyligen redovisat i ett svar på en fråga av Håkan Larsson (c) så befinner sig Rikstrafiken just nu i en mycket ansträngd ekonomisk situation. Detta beror bland annat på ökade kostnader för flygtrafikupphandlingarna men också att Gotlandstrafiken och delar av tågtrafiken har drabbats av ökade kostnader. Ett problem för Rikstrafiken är att huvuddelen av myndighetens budget är uppbunden i långsiktiga avtal. Trots att Rikstrafiken tillförs ytterligare medel i budgetpropositionen måste besparingar alltså på kort sikt göras där de är praktiskt genomförbara.
Rikstrafiken har ett åtagande att säkerställa interregionala förbindelser. Detta åtagande gäller även vid nya upphandlingar. Jag förutsätter att Rikstrafiken i de kommande tågtrafikupphandlingarna tar ansvar för att säkerställa ett grundutbud av interregionala förbindelser. Trafiken kan mycket väl upphandlas som ett paket av både regional och interregional trafik vilket bör kunna ge samordningsfördelar men där också en tydlig fördelning av kostnadsansvaret görs mellan Rikstrafiken och trafikhuvudmännen.
Med tanke på Rikstrafikens akuta ekonomiska situation är det nödvändigt att myndigheten ser över sina åtaganden och noggrant överväger och genomför besparingar och effektiviseringar i verksamheten. Detta måste dock alltid göras med beaktande av det uppdrag man har att upprätthålla transportpolitiskt angelägen trafik som inte kan bedrivas på kommersiella villkor. Med utgångspunkt från de förutsättningarna utgår jag ifrån att Rikstrafikens åtaganden genomförs inom nuvarande budgetram.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.