Myndighet för mänskliga rättigheter
Skriftlig fråga 2020/21:1161 av Markus Wiechel (SD)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2020-12-29
- Överlämnad
- 2020-12-30
- Anmäld
- 2021-01-04
- Svarsdatum
- 2021-01-13
- Sista svarsdatum
- 2021-01-13
- Besvarad
- 2021-01-13
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
till Statsrådet Åsa Lindhagen (MP)
I Sverige behövs det färre myndigheter snarare än fler, och så ska ännu en myndighet inrättas, efter en uppgörelse mellan regeringen, Centerpartiet och Liberalerna. Den nya myndigheten, som ska inrättas under 2021, ska enligt regeringen vara ett institut med uppgift att främja säkerställandet av de mänskliga rättigheterna. Regeringen beskriver vidare att institutet utifrån författningsreglerade uppgifter ska undersöka och rapportera om hur de mänskliga rättigheterna respekteras och genomförs i Sverige.
Fina ord, men vad handlar det i grund och botten om och vad kommer inrättandet av myndigheten ge för positiva effekter? Till vilket pris kommer vi få ut något av myndighetens arbete?
Svaren på dessa frågor är enkla. Med en tröglivad byråkrati, skapad av välbetalda akademiker, kommer produkten av denna myndighet att enbart bestå av ytterligare belastning för andra myndigheter. Samtidigt återfinns dess uppgifter redan hos bland annat Justitieombudsmannen som ska ta till vara medborgarnas rättigheter, om nu brott mot mänskliga rättigheter skulle bli ett stort problem i Sverige. Den granskning som myndigheten ska ägna sig åt kan vidare ske av olika särskilt tillsatta utredningar efter behov, vid sidan av de granskningar som återkommande görs av olika mediala aktörer. 50 miljoner kronor av skattebetalarnas gemensamma resurser kommer alltså årligen att pumpas in i en myndighet som likt den tidigare inrättade Jämställdhetsmyndigheten inte kommer att hjälpa en enda utsatt människa.
Den kommande myndigheten handlar snarare om en skattefinansierad ideologiverkstad. En mycket dyr sådan.
Statsrådet Åsa Lindhagen önskas mot bakgrund av detta svara på följande fråga:
Hur motiverar statsrådet tillsättandet av en myndighet vars uppgift redan finns på annat håll, och menar statsrådet att den kostnad och arbetsbörda som myndigheten kommer att orsaka innebär ett effektivt användande av resurser ur skattebetalarnas perspektiv?
Svar på skriftlig fråga 2020/21:1161 besvarad av Statsrådet Åsa Lindhagen (MP)
Svar på fråga 2020/21:1161 av Markus Wiechel (SD) om
Myndighet för mänskliga rättigheter samt på fråga 2020/21:1166 av Ludvig Aspling (SD)
Markus Wiechel har frågat mig om hur jag motiverar tillsättandet av en myndighet vars uppgift redan finns på annat håll, och om jag menar att den kostnad och arbetsbörda som myndigheten kommer att orsaka innebär ett effektivt användande av resurser ur skattebetalarnas perspektiv. Ludvig Aspling har frågat mig om jag kan ge ett konkret exempel på att mänskliga rättigheter ”ifrågasatts” i Sverige, och varför och på vilket sätt regeringen inte lyckas säkerställa fullvärdig respekt för Sveriges internationella åtaganden i dag. Jag svarar samlat på frågorna.
Syftet med en nationell institution för mänskliga rättigheter enligt Parisprinciperna är att främja och skydda de mänskliga rättigheterna på nationell nivå. Av Parisprinciperna framgår vidare att en sådan institution ska ha ett så brett uppdrag som möjligt som ska vara tydligt formulerat i grundlag eller annan lagstiftning där även institutionens sammansättning och behörighet specificeras. Kravet på oberoende kan sägas genomsyra alla delar av principerna och omfattar således institutionens uppdrag, sammansättning, finansiering och arbetsmetoder.
Riksdagen har tidigare tillkännagivit för regeringen att skyndsamt på nytt låta utreda frågan om en nationell institution för mänskliga rättigheter i Sverige med utgångspunkten att institutionen inte bör placeras under riksdagen. Frågan om hur en sådan institution ska utformas är utredd i Ds 2019:4 Förslag till en nationell institution för mänskliga rättigheter i Sverige. Utredaren bedömde att institutionen ska inrättas som en ny myndighet. Utredaren övervägde möjligheten att inrätta institutionen i olika former, bl.a. vid en befintlig myndighet, men ansåg att en sådan lösning varken skulle vara lämplig eller förenlig med Parisprinciperna. Den lösning som kvarstår är därför att inrätta institutionen, benämnd Institutet för mänskliga rättigheter, som en ny myndighet under regeringen.
Jag noterar att Sverigedemokraterna tidigare har anfört att det finns skäl att införa ett institut för mänskliga rättigheter enligt Parisprinciperna vilket är glädjande. (Motion 2020/21:3115 av Matheus Enholm m.fl. (SD).
Sedan ett antal år tillbaka pågår en rad insatser inom ramen för regeringens strategi för det nationella arbetet med mänskliga rättigheter. Ansvaret för att förverkliga de mänskliga rättigheterna åligger alla offentliga aktörer. Det saknas dock en sammanhållande aktör som utifrån ett helhetsperspektiv kan analysera och bedöma bl.a. vilka behov som finns och insatser som behövs. Institutet för mänskliga rättigheter ska i enlighet med Parisprinciperna ha ett brett uppdrag att främja säkerställandet av de mänskliga rättigheterna. Det finns ingen myndighet i dag som har ett sådant uppdrag.
Vi lever i en tid som kräver att de internationella åtagandena om mänskliga rättigheter tas på största allvar. Det är av vikt att genomförande av mänskliga rättigheter bevakas också i Sverige. Det pågår en utveckling i vår omvärld som innebär att de mänskliga rättigheterna allt oftare ifrågasätts, begränsas och åsidosätts. Det är därmed av vikt att strukturer som främjar och skyddar de mänskliga rättigheterna finns. En institution för mänskliga rättigheter är central i en sådan struktur.
Sverige har återkommande fått rekommendationer från internationella organ och andra länder om att inrätta en nationell institution enligt Parisprinciperna. Regeringen har åtagit sig politiskt att inrätta en sådan institution. Jag bedömer därför att det är väl använda medel.
Stockholm den 13 januari 2021
Åsa Lindhagen
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.