närpolisen i Malmö

Skriftlig fråga 2000/01:1530 av Andersson, Sten (m)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2001-07-27
Besvarad
2001-08-21
Anmäld
2001-09-18

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 27 juli

Fråga 2000/01:1530

av Sten Andersson (m) till justitieminister Thomas Bodström om närpolisen i Malmö

För några dagar sedan utspelades ett våldsamt bråk i Rosengård i Malmö där knivar och även skjutvapen förekom. Ett flertal personer skadades @ dessbättre lindrigt. Ett stort antal poliser fick kallas in från övriga södra Skåne, med effekten att polis saknades på många orter.

I samband med bråket uttalade en polis som varit med sedan starten av närpolisen att Rosengårds "närpolis har tappat kompetensen". Samma polis uppger i en tidningsartikel att då stationen öppnade 1993 fanns det 52 närpoliser i Rosengård. Nu är siffran knappt 20 och "just idag (tisdag 24/7) är vi tre som jobbar".

Polismannen avslutar med följande: "Nu har vi tappat all kompetens kring ungdomsbrottslighet. Ungdomar som hamnar snett kan leva ett anonymt liv längre och komma längre i sin brottslighet innan någon ingriper."

Ovan beskrivning stämmer inte med ett ord in på allt som sades om närpolisen och dess resurser då densamma infördes, utan vittnar i stället om att närpolisen i Rosengård i praktiken bara finns i teorin!

Vilka åtgärder är justitieministern beredd att vidtaga i syfte att Malmö får en i praktiken fungerande närpolis?

Svar på skriftlig fråga 2000/01:1530 besvarad av

den 21 augusti

Svar på fråga 2000/01:1530 om närpolisen i Malmö

Justitieminister Thomas Bodström

Sten Andersson har frågat mig vilka åtgärder jag är beredd att vidta för att Malmö ska få en i praktiken fungerande närpolis.

De bärande principerna bakom närpolisreformen gäller fortfarande. De innebär för det första att det bästa sättet att bekämpa brott är att förebygga dem. Därför ska varje polismyndighet utarbeta en brottsförebyggande strategi. Denna ska vara utgångspunkten för polismyndighetens handlingsplan och användas i den dagliga verksamheten.

Den andra utgångspunkten för närpolisreformen är att allt polisarbete ska baseras på kunskap @ på kartläggning, uppföljning och analys. Ett strategiskt och kunskapsbaserat arbetssätt innebär att tydliga mål för verksamheten ställs upp och dokumenteras, att arbetet följs upp och att verksamhetsresultatet jämförs med målen.

Den tredje principen är att närpolisen ska samverka med andra aktörer som berörs av eller kan påverka brottsligheten i lokalsamhället.

Närpolisreformen utgår från att den lokala polisen, närpolisen, är basen i all polisverksamhet. På sikt bör därför polisen i närpolisområdena svara för all polisverksamhet som inte kräver speciell kompetens eller av andra skäl bör bedrivas centralt.

I maj i år lämnade Brottsförebyggande rådet (BRÅ) den tredje och sista redovisningen av regeringsuppdraget att granska närpolisreformen och utvärdera polisens arbete med att bekämpa vardagsbrottsligheten (BRÅ-rapport 2001:5 Hur-var-närpolis. En granskning av närpolisreformen).

Enligt BRÅ har närpolisreformen genomförts organisatoriskt men inte fullt ut arbetsmässigt. Rapporten visar att en decentraliserad närpolis leder till högre uppklaring och till att medborgarperspektivet tillgodoses bättre. Av rapporten framgår också att det problemorienterade polisarbetet inom närpolisen behöver fortsätta att utvecklas.

En central och strategisk fråga är självklart hur polisiära verksamheter organiseras och samordnas. Men eftersom verksamheten måste utgå från lokala förhållanden och behov måste också organisationen och resurserna variera från ort till annan och mellan olika tider. En erfarenhet som blivit tydlig är att närpolisområdena måste vara tillräckligt stora för att självständigt och med eget ansvar kunna bedriva en slagkraftig och flexibel polisverksamhet med hög kompetens. En möjlighet som säkert kan vidareutvecklas är att samordna polisverksamheten i flera närpolisområden när det behövs.

En förutsättning för att närpolisen ska kunna vidareutvecklas på det sätt som jag beskrivit är naturligtvis att den ges tillräckliga resurser och kompetens. Det är bl.a. därför regeringen nu gör den största satsningen på polisen som en svensk regering någonsin gjort. Genom den ekonomiska vårpropositionen fick polisen 600 mkr redan i år. Från 2004 höjs dessutom anslagsramen med ytterligare 600 mkr. Satsningen kompletterar den som gjordes i budgeten i höstas. Där tillfördes polisen 575 mkr för i år, ytterligare 605 mkr nästa år och ytterligare 70 mkr fr.o.m. 2003. Sammantaget innebär det att polisens anslag bara i år höjs med nästan 1,2 miljarder kronor. Under budgetperioden fram t.o.m. 2004 höjs polisens anslagsram med nästan 2 miljarder kronor utöver pris- och löneomräkningen.

De stora tillskotten ska framför allt gå till att öka antalet poliser för att säkerställa närpolisreformen. Redan i sommar har antalet poliser ökat. I juni examinerades nämligen nära 400 poliser från Polishögskolan i Solna. Förra året öppnade dessutom en ny polisutbildning i Umeå. För att möjliggöra en kraftfullare ökning av antalet poliser öppnas redan i höst en ny polisutbildning i Växjö.

Det är Rikspolisstyrelsen som fördelar resurserna inom polisväsendet. Fördelningen sker efter budgetdialoger mellan ledningen för Rikspolisstyrelsen och ledningen för varje polismyndighet. Jag kan därför inte uttala mig om fördelningen av resurser mellan olika polismyndigheter.

Jag vill också nämna att regeringen i regleringsbrevet för 2001 gett Rikspolisstyrelsen i uppdrag att redovisa sina överväganden och de åtgärder som har vidtagits med anledning av BRÅ:s rapport om närpolisreformen.

Regeringen avser att noga följa polisväsendets verksamhet och resultat och återkomma om de ytterligare insatser som erfordras för att fullfölja statsmakternas intentioner för utvecklingen av rättsväsendet.

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.