Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

nationell äldreombudsman

Skriftlig fråga 2002/03:502 av Nordlander, Inger (s)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2003-02-10
Anmäld
2003-02-11
Besvarad
2003-02-19
Svar anmält
2003-02-19

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 10 februari

Fråga 2002/03:502

 av Inger Nordlander (s) till socialminister Lars Engqvist om nationell äldreombudsman

Behovet av en väl fungerande äldreverksamhet är redan stort och kommer att öka när fyrtiotalisterna behöver olika former av äldreinflytande och vårdbehov. Sveriges befolkning blir äldre och äldre, och dessutom ökar andelen personer 80 år och äldre.

Bristerna inom äldreomsorgen är redan i dag många och allt oftare kommer tidningsrubriker om vanvård och stora brister i det som borde vara självklart: en värdig vård efter ett långt slitsamt liv.

Det saknas inte ambitioner i Sveriges riksdag som har beslutat om programmet för utveckling av äldreomsorgen @ den nationella handlingsplanen. Och lagar har stiftats för att anmälningar om vanvård ska göras. De 100 äldreskyddsombuden som nu håller på att anställas är en bra stansning. Men man måste komplettera med andra insatser för att kunna ge det stöd och inflytande som visar på en nationell samordning av tillsynen över äldrevården. Liknande andra utsatta områden som bygger på solidaritet för människor som behöver stöd och inflytande omkring sin situation är DO, BO, HO, JämO och HomO

Min fråga till socialministern är:

Kommer ministern att arbeta för likställdhet för äldregruppen i syfte att utveckla former för en nationell samordning av tillsynen över äldreomsorgen?

Svar på skriftlig fråga 2002/03:502 besvarad av

den 19 februari

Svar på fråga 2002/03:502 om nationell äldreombudsman

Socialminister Lars Engqvist

Inger Norlander har frågat mig om jag kommer att arbeta för likställdhet för äldregruppen i syfte att utveckla former för en nationell samordning av tillsynen över äldreomsorgen.

Ansvaret för tillsynen över äldreomsorgen delas av länsstyrelserna och Socialstyrelsen. Länsstyrelsen svarar för tillsyn av insatser som lämnas enligt socialtjänstlagen. Socialstyrelsen ansvarar för tillsyn av insatser som lämnas enligt hälso- och sjukvårdslagen. Tillsynsmyndigheternas uppgift är bland annat att uppmärksamma brister och problem av olika slag men också att komma med förslag på hur olika verksamheter kan förbättras. Båda myndigheterna har möjlighet att ingripa mot verksamheter som inte uppfyller krav och villkor som följer av lag, förordning eller föreskrifter. I länsstyrelsernas tillsynsuppgift ingår också att informera och ge råd till allmänheten bland annat i frågor som rör äldreomsorg.

Många äldre inom vård och omsorg har behov av såväl service och omvårdnad som kvalificerade medicinska insatser. Därför är det angeläget att de båda tillsynsmyndigheterna samverkar med varandra i tillsynsarbetet. Så sker också i ökad utsträckning, bland annat inom ramen för det nationella program för tillsyn som nu håller på att byggas upp. Regeringen har också i regleringsbrev för de båda myndigheterna skärpt kraven på samordning av tillsynsinsatserna. Även den verksamhet som kommer att bedrivas av de nyligen beslutade äldreskyddsombuden förutsätter en aktiv samverkan mellan länsstyrelserna och Socialstyrelsen.

Min bedömning är att staten genom länsstyrelsernas och Socialstyrelsens verksamhet förfogar över ett effektivt verktyg för tillsyn inom vård och omsorg såväl i kommuner och landsting som i enskilt bedriven verksamhet. Under senare år har regering och riksdag beslutat om ytterligare förstärkningar av länsstyrelsernas och Socialstyrelsens tillsyn genom att bland annat tillföra resurser, utöka befogenheter samt införa nya former för tillsyn. Bland annat mot denna bakgrund bedömer jag att det i dag inte finns behov av att inrätta någon ny statlig funktion för tillsyn inom vård och omsorg, till exempel i form av en ny myndighet.

I debatten förekommer det ibland att ansvaret för brister i vård och omsorg läggs på staten och de statliga tillsynsmyndigheterna när det i själva verket handlar om kommuner och vårdföretag som inte klarar av att ge människor den hjälp och det stöd som de behöver. Det är därför angeläget att också huvudmän och entreprenörer aktivt arbetar för att säkra och vidareutveckla kvaliteten i verksamheten. Här tror jag att äldreombudsmän och liknande tillsyns- och granskningsfunktioner på lokal nivå som arbetar med ett tydligt medborgar- och brukarperspektiv har en viktig roll att fylla. Alltfler kommuner har också under senare år inrättat sådana funktioner.

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.