Nolltolerans mot barnäktenskap

Skriftlig fråga 2016/17:701 av Markus Wiechel (SD)

till Statsrådet Åsa Regnér (S)

Att gifta bort barn vid mycket ung ålder, ibland barn som inte ens nått puberteten, är vanligt i flera delar av världen, inte minst i Sydasien och Afrika (söder om Sahara) men också i Mellanöstern, Nordafrika och andra delar av Asien enligt Unicef. 

Det är nära på helt omöjligt att veta exakt hur många barnäktenskap som sker runt om i världen eftersom många inte registreras. Enligt den senaste statistiken har dock fler än 700 miljoner kvinnor runt om i världen ingått äktenskap som barn, varav mer än var tredje (omkring 250 miljoner) var yngre än 15 år när de gifte sig.

Nära en femtedel av de kvinnor och flickor som gift sig som barn bor i Afrika, och den största delen bor på landsbygden eller lever i fattigdom. De senaste beräkningarna gör att man befarar att det totala antalet flickor i Afrika kommer att stiga från dagens 275 miljoner till 465 miljoner år 2050, och det är i denna världsdel som över hälften av de framtida barnäktenskapen väntas ske. Det krävs ett omfattande internationellt arbete för att motverka detta, men för att vara någorlunda trovärdiga när det sker måste det ske en förändring även i Sverige.

I Sverige ska alla vara lika inför lagen. Barnäktenskap bör aldrig vara acceptabelt, oavsett om de sker i Sverige eller i ett annat land. Det råder i dag enighet bland Sveriges alla partier att barnäktenskap inte ska förekomma, men ändå finns det undantag i vår lag som i vissa fall möjliggör detta. I enlighet med 1 kap. 8 § lagen om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmyndarskap kan i dag undantag göras för äktenskap som ingåtts utomlands. 

Det har på senare tid uppmärksammats att det är så illa att man i vissa fall ser mellan fingrarna på barnäktenskap i Sverige, och att lagen därmed inte är lika för alla. Enligt Migrationsverkets rapport Är du gift? från 2016 var 132 barn placerade tillsammans med sin make i 80 olika svenska kommuner. Utöver dessa beräknas det finnas ett stort mörkertal på grund av att det saknas rutiner för att fråga ut minderåriga asylsökande om de ingått äktenskap.

Statsrådet Åsa Regnér har i en tidningsintervju för inte så länge sedan påtalat behovet av en utvärdering kring detta för att komma till rätta med problemet. Det är naturligtvis positivt men utredningen lär dock ta tid, vilket i mitt tycke är oacceptabelt med ett så påtagligt och akut problem.

Undertecknad har motionerat om att förhindra barnäktenskap och avser således också att följa utvecklingen på detta område.

Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet Åsa Regnér:

Avser statsrådet att vidta åtgärder för att förändra nuvarande förhållningssätt, och vilka konkreta åtgärder avser statsrådet att vidta för att motverka och förhindra alla former av barnäktenskap i Sverige?