Norrbotniabanans positiva inverkan på miljön och samhällsekonomin
Skriftlig fråga 2006/07:1247 av Rådström, Britta (s)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2007-05-25
- Anmäld
- 2007-05-28
- Besvarad
- 2007-05-30
- Svar anmält
- 2007-05-30
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 25 maj
Fråga
2006/07:1247 Norrbotniabanans positiva inverkan på miljön och samhällsekonomin
av Britta Rådström (s)
till statsrådet Åsa Torstensson (c)
Norrbotniabanan, planerna på en ny kustnära järnväg mellan Umeå och Luleå, ger möjlighet till både tyngre och längre tåg. Banverket har gjort samhällsekonomiska kalkyler som, stärkta av näringslivets goda utveckling, visar att projektet beräknas ge 1,05–1,45 tillbaka på varje satsad krona. Den nya banan kan minska företagens transportkostnader med upp till 30 procent. En sådan effektivisering får inte bara genomslag i norr utan också i resten av landet eftersom mer än hälften av den tunga godstrafiken kommer från norr med sin destination i söder. Nyttoeffekterna för både persontrafiken och miljön har också ökat. Persontrafiken i regionen kan utvecklas enormt. I dag saknas regional persontrafik mellan Umeå, Skellefteå, Piteå och Luleå. Med moderna tåg kan restiderna halveras. Stationslägen i tätorterna ger helt nya möjligheter för exempelvis dagliga pendlingsresor till och från jobb eller studier.
FN:s klimatpanel, IPCC, har träffat en överenskommelse om hur den globala uppvärmningen kan åtgärdas. Klimatexperter från 120 länder menar att utsläppen av växthusgaser måste minska med 50–85 procent till år 2050 om uppvärmningen ska hejdas. Detta gör att våra transportsystem måste ses över inför framtiden. Norrbotniabanan är en sådan framtidssatsning som ger ett mer långsiktigt hållbart transportsystem. Banverket har just nu ett förslag till reviderad plan för åren 2004–2015 ute på remiss, där det tydligt lär framgå att byggstarter för nya stora projekt, bland annat Norrbotniabanan, inte kommer att vara aktuella under de närmaste åren. Detta känns inte som en rimlig politisk hållning eftersom den hotande klimatförändringen kräver åtgärder nu.
Avser statsrådet att ta initiativ för att vi snabbare ska komma i gång med Norrbotniabanan och vilken är i så fall tidsplanen?
Svar på skriftlig fråga 2006/07:1247 besvarad av Statsrådet Åsa Torstensson
Svar på fråga
2006/07:1247 Norrbotniabanans positiva inverkan på miljön och samhällsekonomin
Statsrådet Åsa Torstensson
Britta Rådström har frågat om jag avser att ta initiativ för att vi snabbare ska komma i gång med Norrbotniabanan och i så fall vilken tidsplanen är.
Den gällande banhållningsplanen för perioden 2004–2015 omfattar 3 miljarder kronor för Norrbotniabanan. Det är ett belopp som är långt ifrån tillräckligt för utbyggnad av banan. Regeringen har konstaterat att banhållningsplanen har stora brister vad gäller bland annat kostnadsberäkningar och tidsplaner för olika projekt. Regeringen har därför gett Banverket i uppdrag att se över kvaliteten i banhållningsplanen och föreslå revideringar senast den 18 juni i år. Regeringen kommer att fatta beslut om revideringsförslagen i höst.
Regeringen har även inlett arbetet med en ny planeringsomgång för transportinfrastrukturen. Som ett första steg har Banverket, tillsammans med ett antal andra centrala myndigheter, fått i uppdrag att utarbeta underlag för en kommande infrastrukturproposition. Arbetet tar sin utgångspunkt i en bedömning av hur samhällets behov av transporter kan komma att utvecklas på lång sikt. Efter riksdagens beslut med anledning av förslagen i propositionen kommer ett mer konkret arbete med prioritering av olika åtgärder att genomföras. Regeringen avser att sedan fatta beslut om nya långsiktiga infrastrukturplaner för perioden 2010–2019.
Norrbotniabanan kommer att prövas i båda de processer som jag redogjort för här och såväl den samhällsekonomiska nytta som miljöaspekterna kommer att vara vägledande.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.