Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

om äldre forskares rätt att ansöka om forskningsmedel

Skriftlig fråga 2000/01:515 av Fransson, Sonja (s)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2001-01-09
Anmäld
2001-01-16
Besvarad
2001-01-22

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 9 januari

Fråga 2000/01:515

 av Sonja Fransson (s) till utbildningsminister Thomas Östros om äldre forskares rätt att ansöka om forskningsmedel

Ett av de stora problemen för framtiden är vår åldersstruktur, vi är många 40-talister som så småningom går i pension men kommer att leva aktivt i många år, samtidigt föds det alldeles för få barn. Därför arbetar vi nu inom arbetsmarknadspolitiken för att människor ska må bra och kunna arbeta till sin pension och helst ännu längre. Det gäller att ta vara på människors kunskaper, erfarenheter och arbetsinsatser. I forskningspropositionen framhölls vikten av att satsa på unga forskare bl.a. genom en stor satsning på forskarskolor. Det är mycket bra, men får inte innebära att vi inte tar vara på den kunskap som finns hos äldre forskare som kan och vill arbeta vidare efter pensionsåldern. Uppgiften i DN häromdagen om att MFR har infört en princip om att personer som fyllt 65 år inte har rätt att söka forskningsanslag förvånar mig mycket och strider helt mot det som vi i samhället för övrigt arbetar för. Det strider också mot den etiska synen på hur granskning av forskningsanslag ska gå till, enligt den forskningsetiska utredningen, God sed i forskningen där det betonas att, "granskarna av forskningsansökningarna inte får ta ovidkommande hänsyn vid bedömningen".

Min fråga till ministern är därför:

Vad avser ministern göra för att vi i Sverige ska kunna ta vara på äldre forskares kunskaper, erfarenheter och vilja att forska också efter pensionsåldern?

Svar på skriftlig fråga 2000/01:515 besvarad av

den 22 januari

Svar på fråga 2000/01:515 om äldre forskares rätt att ansöka om forskningsmedel

Utbildningsminister Thomas Östros

Sonja Fransson har frågat mig vad jag avser att göra för att vi i Sverige ska kunna ta vara på äldre forskares kunskaper, erfarenheter och vilja att forska också efter pensionsåldern. Frågan bygger på uppgiften om att Medicinska forskningsrådet för fem år sedan införde en princip om att forskare som fyllt 65 år inte får söka anslag som huvudman.

Jag delar Sonja Franssons uppfattning att det finns all anledning för universiteten och högskolorna att ta till vara de äldre forskarnas erfarenheter och kompetens. Inte minst har de äldre forskarna en viktig roll att spela som experter och mentorer.

En av utgångspunkterna i den forskningspolitiska propositionen, som nyligen behandlades i riksdagen, är det generationsskifte som förestår inom svensk forskning. En mycket stor del av den svenska forskarkåren går i pension under de närmaste 15 åren, vilket är ett av skälen till den satsning som nu görs på forskarutbildning och unga forskare. Andra viktiga utgångspunkter i propositionen är behovet av kraftsamling inom svensk forskning och av satsningar på mångvetenskaplig forskning.

Universitet och högskolor har relativt begränsade möjligheter att på kort sikt omdisponera sina resurser. Därför har forskningsråden ett uttryckligt uppdrag från statsmakterna att stimulera förnyelse, inte enbart med hjälp av de medel som fördelades i den senaste budgetpropositionen, utan inom ramen för hela anslaget. Förnyelse kan åstadkommas genom att etablerade forskare ändrar forskningsinriktning men, som i all annan verksamhet, även genom att nya självständiga forskare får möjlighet att expandera sin verksamhet. Forskningsråden har därför en viktig roll i det svenska forskningssystemet att se till att yngre duktiga forskare kan etablera sig och vidareutveckla sin forskning.

Forskningsråden är viktiga finansiärer av svensk forskning. Medicinska forskningsrådet, numera Ämnesrådet för medicin inom Vetenskapsrådet, bidrar med ca 10 % av de offentliga anslagen till medicinsk forskning i Sverige. Forskningsråden beslutar själva över hur de ska fullgöra sina uppgifter inom givna ramar. Den nyligen genomförda reformen av myndighetsorganisationen för forskningsfinansiering innebär att Medicinska forskningsrådets arbetsuppgifter har övertagits av Vetenskapsrådet och dess ämnesråd för medicin. Jag utgår ifrån att rådet utformar riktlinjer som innebär att de utifrån högt ställda kvalitetskriterier förmår att både stödja unga forskare och ta till vara de äldre forskarnas erfarenheter och kompetens. Strikta åldersgränser kan då förefalla mindre ändamålsenliga, enligt min mening.

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.