Överklagande av beslut om skyddsjakt på varg

Skriftlig fråga 2020/21:75 av Mikael Larsson (C)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2020-09-17
Överlämnad
2020-09-18
Anmäld
2020-09-21
Svarsdatum
2020-09-30
Sista svarsdatum
2020-09-30
Besvarad
2020-09-30

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

PDF

till Statsrådet Jennie Nilsson (S)

 

Länsstyrelsen har i Halland beslutat om skyddsjakt på varg i delar av Kungsbacka och Varbergs kommuner. För ett tag sedan beviljade också Länsstyrelsen i Jönköpings län skyddsjakt på varg. Båda besluten har överklagats till förvaltningsrätten. 

Varg har vid dessa tillfällen setts också i Sjuhäradsbygden, som gränsar till både Jönköping och Halland. Man kan med stor sannolikhet tro att det är samma varg eller grupp av vargar som rör sig. 

Många lantbrukare blir oroliga när varg har upptäckts i olika områden. LRF, som företräder markägarorganisationerna, kan inte begära skyddsjakt, för man anses inte som part i målet, utan det är den enskilde djurägaren som måste göra det. Länsstyrelserna kan dock själva besluta om skyddsjakt, och på några håll har man också gjort det utan att den enskilda djurägaren begärt det. När väl skyddsjakt är beviljad är det dock så att en organisation kan överklaga beslutet. Det kan även privatpersoner som inte är part i målet. Organisationer kan alltså inte begära skyddsjakt, men organisationer kan överklaga besluten. Detta är ur demokratisk synvinkel märkligt. 

Jag ställde för två veckor sedan fråga om effektivare skyddsjakt på varg till statsrådet och fick då till svar att lagstiftningen fungerar väl. 

Min fråga till statsrådet Jennie Nilsson blir därför:

 

Anser statsrådet att det är rätt att vem som helst ska kunna överklaga beslut om skyddsjakt på varg när man inte är part i målet, och avser statsrådet att vidta några åtgärder?

Svar på skriftlig fråga 2020/21:75 besvarad av Miljö- och klimatminister Isabella Lövin (MP)



M2020/

01449

Miljödepartementet

Miljö- och klimatministern samt vice statsministern

Till riksdagen


Svar på fråga 2020/21:75 av Mikael Larsson (C)
Överklagande av beslut om skyddsjakt på varg

Mikael Larsson har frågat statsrådet Jennie Nilsson om hon anser att det är rätt att vem som helst ska kunna överklaga beslut om skyddsjakt på varg när man inte är part i målet, och om hon avser att vidta några åtgärder. Frågan har lämnats över till mig.

Sverige är sedan 2005 part till konventionen om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning
i miljöfrågor, den s.k. Århuskonventionen. Konventionen är också en del
av EU:s rättsordning.

Syftet med konventionen är att ge var och en möjlighet att bidra till att skydda nuvarande och framtida generationers rätt att leva i en god och hälsosam miljö. Konventionen innehåller bl.a. bestämmelser som ger den berörda allmänheten tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor. Sverige är skyldig att följa konventionen.

Det är en allmän förvaltningsrättslig princip att förvaltningsmyndigheters beslut som innebär någon form av rättsverkan ska kunna överklagas av den som berörs av beslutet. När det gäller frågor om jakt på arter som, liksom vargen, omfattas av EU:s art- och habitatdirektiv har såväl EU-domstolen som Högsta förvaltningsdomstolen slagit fast att enskilda, bl.a. miljöorganisationer, måste ha möjlighet att få frågor om huruvida skyldigheterna i direktivet uppfylls på nationell nivå prövade i domstol. Beslut om jakt på arter som omfattas av art- och habitatdirektivet och fågeldirektivet ska därför kunna prövas i domstol.

Myndigheter och domstolar avgör i varje enskilt fall om ett överklagande
ska tas upp till prövning. Sammanfattningsvis är den praxis som utvecklats i svenska domstolar när det gäller miljöorganisationers rätt att överklaga beslut om skyddsjakt på varg en följd av EU-domstolens praxis och syftar till att garantera miljöorganisationer rätt till överprövning i enlighet med EU-rätten och Århuskonventionen. Regeringen avser därför inte att vidta några åtgärder i frågan.

Stockholm den 30 september 2020


Isabella Lövin

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.