Politiska initiativ för fred och folkrätt i Etiopien

Skriftlig fråga 2020/21:2432 av Thomas Hammarberg (S)

till Utrikesminister Ann Linde (S)

Utvecklingen i Etiopien har det senaste halvåret steg för steg förvärrats. Kriget i Tigray har fått förödande effekter och har ännu inte fått ett fredligt slut. Centralregeringen införde strikt censur när den militära invasionen inleddes. Men fakta har efter hand läckt ut om massakrer, utomrättsliga avrättningar, etnisk rensning, ett stort antal våldtäkter och förstörelse av sjukhus, hälsokliniker och andra viktiga institutioner.

Tusentals människor är på flykt. En del av dem har tagit sig till Sudan, andra finns i läger i västra Tigray. Nu rapporteras också allt större svårigheter att få fram föda till de utsatta. Jordbruket var redan tidigare svårt ansatt och nu hotar en svältkatastrof.

Till bilden hör också att eritreanska trupper invaderade Tigray i samband med invasionen. Att detta skedde i samförstånd med den etiopiska centralregeringen har knappast underlättat det fredsarbete som nu är så angeläget.

Spänningar finns också i andra delar av landet, en del med långa rötter. Situationen i Oromia, landets största provins, har inte fått internationell uppmärksamhet, men det står klart att centralregeringens polisiära framfart där har varit brutal. Partier har förtryckts och ledande politiker fängslats. Det är viktigt att dessa fångar friges utan dröjsmål och att garantier skapas för att mänskliga rättigheter respekteras i framtiden.

Nyligen rapporterades att etniska amharas i regionen Wollega drabbats av en massaker med många offer. Därefter har också kommit uppgifter om att oromer i närliggande område drabbats av svåra övergrepp. Dessa rapporter tycks bekräfta att spänningarna mellan landets olika folkgrupper nu blivit allt allvarligare.

Omvärlden måste kräva ett omedelbart och totalt vapenstillestånd i Tigray. Detta kräver också att den eritreanska inblandningen i Tigray verkligen upphör som nu utlovats. Det bör ske under internationell övervakning. Grund måste läggas för en genuin och hållbar fred. Inget tyder på att detta kommer att ske utan aktivt stöd från Förenta nationerna – med stöd av andra internationella institutioner.

Omvärlden har också ett ansvar för att säkerställa att rättvisa skapas för de många enskilda etiopier som drabbats svårt av de våldshandlingarna och förtrycket. De massakrer som begåtts i olika delar av Etiopien, ofta med etniska förtecken, bör utredas av oberoende internationella institutioner. Sanningen måste blottläggas. Att utkräva ansvar för vad som skett och samtidigt bygga fred är förstås en enorm utmaning. Det är inte minst därför vårt stöd är så viktigt.

Etiopien har tidigare uppmärksammats i riksdagen bland annat i frågorna 2019/20:1908, 2020/21:1493 och 2019/20:967. Detta intresse bottnar också i de mångåriga och nära band som finns mellan Sverige och Etiopien.

Med anledning av detta vill jag fråga utrikesminister Ann Linde:

Vilka är förutsättningarna för att FN och andra relevanta internationella institutioner ska initiera utvecklingen mot fred och demokratiskt samförstånd i Etiopien, och hur kan Sverige bidra till att sådant stöd ges högre prioritet och för att snara åtgärder vidtas för att definitivt stoppa krigshandlingarna och säkerställa tillbakadragandet av de militära trupperna?