Praktisk tillämpning av barnrätt

Skriftlig fråga 2020/21:582 av Mikael Eskilandersson (SD)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2020-11-19
Överlämnad
2020-11-20
Anmäld
2020-11-24
Svarsdatum
2020-12-02
Sista svarsdatum
2020-12-02
Besvarad
2020-12-02

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

PDF

till Statsrådet Åsa Lindhagen (MP)

 

I en nyligen presenterad utredning om hur barnkonventionen överensstämmer med svensk rätt framgår att stora brister förekommer i den praktiska tillämpningen av barnrätt i Sverige. Detta inom den reella hanteringen av familjerättsliga processer vid sidan av själva utredningsuppdraget och vid sidan av barnkonventionen.

Till utredningens iakttagelser hör att det inom instanser som hanterar familjerättsliga processer finns en uppfattning att yngre barn inte kan eller bör uttrycka sina åsikter. Vidare upplever många i sin yrkesroll att det är svårt att prata med barn på grund av ovana, att metodstöd saknas eller inte känns till, trots att handböcker finns. Dessutom framgår att barns möjligheter att få sina rättigheter uppfyllda är ojämlika eftersom resursstödet varierar i landets olika kommuner. En ytterligare påtalad brist är att en bristande samverkan mellan berörda aktörer som arbetar med barn.

Det är många och allvarliga brister. Alla dessa aspekter är viktiga för barns och därmed även för familjers rättigheter och innebär även att det finns mer att önska för välfungerande familjerättsliga processer.

Med anledningen av detta vill jag fråga statsrådet Åsa Lindhagen:

 

Vad avser statsrådet och regeringen att göra för att åtgärda de brister kring barns rättigheter, barns möjligheter att komma till tals och ojämlikheten mellan kommuners resursstöd som uppmärksammas av utredningen?

Svar på skriftlig fråga 2020/21:582 besvarad av Statsrådet Åsa Lindhagen (MP)

Svar på fråga 2020/21: 582 Praktisk tillämpning av barnrätt av Mikael Eskilandersson (SD)

Mikael Eskilandersson har frågat mig vad jag och regeringen avser att göra för att åtgärda de brister kring barns rättigheter, barns möjligheter att komma till tals och ojämlikheten mellan kommuners resursstöd som uppmärksammas av utredningen.

Barnkonventionsutredningens slutsatser (SOU 2020:63) kommer att vara ett viktigt underlag för regeringen i det ständigt pågående systematiska transformeringsarbetet, med syfte att säkerställa så att Sverige lever upp till FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen) och att alla barn får sina rättigheter tillgodosedda, oavsett bl.a. ålder, kön, ursprung, funktionsnedsättning eller var i landet man bor.

Den 1 januari 2020 trädde lagen (2018:1197) om Förenta nationernas konvention om barnets rättigheter i kraft (prop. 2017/18:186). De åtgärder som regeringen presenterade i propositionen i form av lag om FN:s konvention om barnets rättigheter, vägledning för tolkning och tillämpning av barnkonventionen, ett kunskapslyft för barnets rättigheter i myndigheter, kommuner och regioner och ett fortsatt systematiskt transformeringsarbete skulle enligt regeringen ses som ett samlat paket för att konventionen ska få genomslag i den praktiska tillämpningen.

Med barnkonventionen som lag förtydligas att domstolar och rättstillämpare ska beakta de rättigheter som följer av barnkonventionen vid avvägningar och bedömningar som görs i beslutsprocesser i mål och ärenden som rör barn.

För att utveckla den praktiska tillämpningen av barnkonventionen vill jag särskilt lyfta fram den av regeringen initierade satsningen om ett kunskapslyft för barnets rättigheter som pågår sedan 2017. Ett stort antal myndigheter, till exempel Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd (MFoF) och Socialstyrelsen har liksom samtliga kommuner och regioner tidvis ingått i satsningen. Målet är att höja kunskapen och stärka kompetensen om barnets rättigheter hos de offentliga aktörerna, vilka är centrala i genomförandet av barnkonventionen. Satsningen innebär bland annat att aktörerna har vidtagit åtgärder för att utveckla den praktiska tillämpningen av barnkonventionen, utifrån sin specifika verksamhet rörande barn. Det har till exempel handlat om utbildnings- och kompetensinsatser om innehållet i och tolkningen av barnkonventionen. Barnombudsmannen har haft i uppdrag att erbjuda stöd till aktörerna och har tagit fram praktiska verktyg för aktörerna att använda, till exempel vägledning för genomförande av barnkonsekvensanalyser och metoder för att lyssna på barn och inhämta barns åsikter, samt vad barnets bästa som ett tillvägagångssätt innebär i praktiken.

Resultatet och erfarenheterna av satsningen visar att det fortsatt finns ett behov av kunskap och stärkt kompetens om barnets rättigheter och barnkonventionen hos de offentliga aktörerna. Att höja kunskapen och stärka kompetensen är därför centralt för det fortsatta transformeringsarbetet av barnkonventionen. Framöver kommer arbetet med kunskapslyftet att utvecklas och fördjupas inriktat på särskilt angelägna rättigheter, åtgärder för att förverkliga barns rätt att uttrycka sina åsikter i frågor som rör dem och handfast kunskap om tolkning och tillämpning av barnkonventionen som lag.

Stockholm den 2 december 2020

Åsa Lindhagen

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.