Privatisering av barn- och ungdomspsykiatrin i Järva

Skriftlig fråga 2021/22:253 av Anders Österberg (S)

till Socialminister Lena Hallengren (S)

Polishelikoptern hovrar varje vecka över Järvaområdet. För oss som bor där är det en ständig källa till oro. Vad har hänt nu? Är det någon jag känner eller någons barn som blivit skjuten? Oro och ångest präglar vår vardag. Det är inte konstigt att fler lider av psykisk ohälsa i våra stadsdelar än på många andra håll.

För att hindra att unga grabbar från Järva dras in i kriminalitet och gängbrottslighet måste vi samla alla goda krafter. Ungdomar som är på glid måste få hjälp och stöd i tid. Diagnoser som adhd måste upptäckas tidigare, och fler behöver få vård snabbare.

Enligt Brås undersökning om psykisk hälsa och dödligt våld har fyra av tio gärningspersoner haft kontakt med psykiatrin året före brottet. Forskning visar också på större psykisk ohälsa hos manliga gängmedlemmar än hos andra unga män.

I augusti fick ett av fyra barn vänta för länge på att få vård på barn- och ungdomspsykiatrin, bup, i Region Stockholm. I det läget väljer nu det moderatledda styret i Region Stockholm att stänga ned bup-mottagningar och privatisera mer av vården. 11 000 fler barn får sin vård privatiserad i och med förändringarna.

Barn- och ungdomspsykiatrin på Järva ska både drivas privat och slås ihop till ett jätteområde där skilda stadsdelar som Rinkeby och Tensta ska samsas med Sundbyberg och Sollentuna. Över 61 000 barn kommer att behöva dela på en enda mottagning.

Vården för barn och unga är redan mycket ojämlik. Vård eller stöd för psykisk ohälsa på ens vårdcentral är mycket ojämlikt fördelat mellan barn och unga i olika områden. Här finns ett tydligt socioekonomiskt samband då de tre kommuner/stadsdelar där barn och unga fick minst vård var Rinkeby-Kista, Spånga-Tensta och Järfälla. De kommuner/stadsdelar där barn/unga fick mest vård var Lidingö, Östermalm och Värmdö.

Regionrådet Talla Alkurdi (S) har larmat om hur privatiseringarna och nedläggningarna kommer att drabba vården för barn och unga i utsatta stadsdelar. Hur ska samhället kunna fånga upp den som är på glid när ni nu centraliserar och sparar in på bup? Till vem ska skolan larma? Till vem ska socialtjänsten vända sig? Och framför allt, vem ska oroliga föräldrar och barn och unga själva kunna vända sig till?

Konsekvensen blir att barn, unga och deras föräldrar måste armbåga sig fram för att få vård, i stället för att kunna lita på att den finns där när man behöver den. Den som har råd uppmuntras i stället till privata lösningar.

Med anledning av detta vill jag fråga socialminister Lena Hallengren:

Vilka insatser kommer ministern att göra för att barn och unga ska kunna få rätt till vård och stöd, särskilt i eftersatta områden som Järvas stadsdelar?