Prostitution som grund för avvisning
Skriftlig fråga 2013/14:201 av Sommestad, Lena (S)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2013-12-16
- Anmäld
- 2013-12-16
- Besvarad
- 2013-12-30
- Svar anmält
- 2014-01-13
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 16 december
Fråga
2013/14:201 Prostitution som grund för avvisning
av Lena Sommestad (S)
till statsrådet Tobias Billström (M)
I JO:s ämbetsberättelse 2013/14 redovisas ärendet Fråga om huruvida prostitution kan utgöra grund för avvisning (Dnr 4468-2011). Ärendet gäller en kvinna från Rumänien, som avvisades från Göteborg år 2011. Som motivering till avvisningen angavs att kvinnan försörjer sig oärligen – genom prostitution. Kvinnan var senare målsägande i rättegången vid Göteborgs tingsrätt den 14 maj 2012, då sex män dömdes till mellan tre och sex års fängelse för grovt koppleri och, i två fall, får människohandel.
JO Hans-Gunnar Axberger gör bedömningen att polisen, som utvisade kvinnan, inte kan kritiseras för att ha fattat ett felaktigt beslut. Kvinnan hade enligt EU:s rörlighetsdirektiv en principiell rätt att vistas i Sverige, men enligt 8 kap. 2 § utlänningslagen framgår att en utlänning får avvisas om det kan antas att han eller hon inte kommer att försörja sig på ett ärligt sätt. Förarbetena till utlänningslagen (prop. 1979/80:96) pekar just på prostitution som ett icke ärligt försörjningssätt. JO:s beslut, med utgångspunkt i utlänningslagen, står uppenbart i motsättning till de intentioner som lagstiftaren har haft med sexköpslagen (6 kap. 11 § brottsbalken). Enligt propositionen Kvinnofrid (1997/98:55) ska den som utgör den svagare parten i en sexköpsrelation inte bli föremål för bestraffning och ska inte heller behöva känna oro för påföljd därför att hon eller han träder fram som prostituerad.
JO:s beslut i ärendet visar att utlänningslagen fortfarande ger utrymme för en tolkning som beskriver prostitution som ett försörjningssätt och som ställer kvinnan till ansvar.
Är statsrådet beredd att mot denna bakgrund ta initiativ till en översyn av 8 kap. 2 § utlänningslagen?
Svar på skriftlig fråga 2013/14:201 besvarad av Statsrådet Tobias Billström
den 30 december
Svar på fråga
2013/14:201 Prostitution som grund för avvisning
Statsrådet Tobias Billström
Lena Sommestad har frågat mig om jag är beredd att ta initiativ till en översyn av 8 kap. 2 § utlänningslagen (2005:716). Frågan har ställts mot bakgrund av ett beslut som rör avvisning av en kvinna från Rumänien.
Jag vill framhålla att jag inte kan uttala mig i enskilda ärenden. Om en polismyndighet anser det tveksamt om en utlänning bör avvisas, ska ärendet lämnas över till Migrationsverket enligt 8 kap. 4 § tredje stycket utlänningslagen. En polismyndighets beslut om avvisning får alltid överklagas till Migrationsverket. Migrationsverkets beslut om avvisning får överklagas till en migrationsdomstol. En migrationsdomstols dom får överklagas till Migrationsöverdomstolen. En migrationsdomstols dom i mål om avvisning som i första instans prövats av en polismyndighet får dock inte överklagas.
Regeringen har den 19 december 2013 beslutat om lagrådsremissen Tydligare regler om fri rörlighet för EES-medborgare och deras familjemedlemmar. I lagrådsremissen lämnas förslag som syftar till att göra det tydligare bl.a. vad som gäller i fråga om avvisning och utvisning av EES-medborgare. När det gäller avvisning förtydligas att det endast får ske i vissa situationer när föreskrivna handlingar saknas, om en person som inte har uppehållsrätt visar sig utgöra en orimlig belastning för biståndssystemet enligt socialtjänstlagen (2001:453) eller av hänsyn till allmän ordning och säkerhet. Det föreslås också att det ska införas en regel som uttryckligen anger att avvisning och utvisning av hänsyn till allmän ordning och säkerhet endast får ske om utlänningens eget beteende utgör ett verkligt, faktiskt och tillräckligt allvarligt hot mot ett grundläggande samhällsintresse.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.