prostitutionen i Asien
Skriftlig fråga 1997/98:1054 av Goës, Eva (mp)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 1998-08-27
- Anmäld
- 1998-08-31
- Besvarad
- 1998-09-11
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 27 augusti
I en rapport från FN-organet ILO (International Labour Organization), säger organisationen att prostitutionen i sydostasiatiska länder har ökat så snabbt att sexindustrin nu utgör mellan 2 och 14 % av bruttonationalprodukten i regionens ekonomier. Enligt ILO:s rapport om sexindustrin i Indonesien, Malaysia, Filippinerna och Thailand är mellan 0,25 % och 1,5 % av alla kvinnor i dessa länder prostituerade. ILO uppmanar regeringarna att inse sexindustrins existens och börja beskatta den.
"Sexsektorn betraktas inte som en ekonomisk sektor i den officiella statistiken, i utvecklingsplaner eller i regeringarnas budgetar. Men de intäkter industrin genererar är betydelsefulla för inkomst och inkomstpotential för miljontals människor utöver de prostituerade själva", skriver man i ILO-rapporten och fortsätter, "ILO menar att ett accepterande av sexindustrin, inklusive dokumentation om den, skulle vara av oerhört värde."
Min fråga till utrikesministern är:
Vad avser ministern göra på det internationella planet för att stoppa den legalisering av prostitution som ILO förordar?
Svar på skriftlig fråga 1997/98:1054 besvarad av , ()
- Arbetsmarknadsminister Margareta Winberg
den 11 september
Eva Goës har frågat utrikesministern vad hon avser att göra på det internationella planet för att stoppa den legalisering av prostitution som ILO förordar.
Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som skall svara på frågan.
Eva Goës hänvisar till slutsatser i en rapport från Internationella arbetsbyrån inom Internationella arbetsorganisationen (ILO) med den engelska titeln The Sex Sector - The economic bases of prostitution in Southeast Asia. Rapporten redovisar en studie som huvudsakligen baserar sig på ett forskningsprojekt utformat av arbetsbyrån i samarbete med bl.a. ett universitet i Thailand och utfört tillsammans med nationella representanter från Indonesien, Malaysia, Filippinerna och Thailand.
I rapporten redovisas bl.a. studier om prostitutionen och sexindustrin i dessa fyra sydostasiatiska länder. Rapportförfattaren drar mot bakgrund av dessa studier vissa slutsatser om den socioekonomiska utvecklingen av sexsektorn samt om behovet för lagstiftare och andra beslutsfattare att inta en bestämd ståndpunkt när det gäller prostitutionen och sexsektorn i övrigt. Vidare redovisas olika överväganden och angreppssätt som kan användas när politik och program skall utformas.
Rapportförfattaren sammanfattar sina slutsatser på det sättet att vuxenprostitution och barnprostitution bör betraktas och behandlas på skilda sätt. Rapporten tar bestämd ställning mot barnprostitution som en allvarlig form av kränkning av mänskliga rättigheter. När det gäller vuxenprostitution förs i rapporten endast en diskussion om nödvändigheten att ta ställning till om prostitutionen skall förbjudas, legaliseras och regleras eller avkriminaliseras. I rapporten anges att det faller utanför arbetsbyråns uppgifter att ta ställning till om prostitutionen skall legaliseras.
En läsning av rapporten ger således vid handen att det inte alls är så som Eva Goës har utgått från i sin fråga, nämligen att ILO som organisation har tagit ställning för legalisering av prostitutionen. Det framgår dessutom att organisationen över huvud taget inte har tagit ställning till några slutsatser i rapporten. Rapportens huvudsyfte är att skapa ett bättre underlag för olika beslutsfattare. Det är naturligt att i en sådan rapport redovisa olika syn- och angreppssätt.
Informationen och slutsatserna om barnprostitution i rapporten är angelägna att beakta i samband med arbetet med den ILO-konvention om förbud och avskaffande av de värsta formerna av barnarbete som pågår. När det gäller vuxenprostitution har Sverige uppfattningen att även denna skall bekämpas. En ny lag (1998:408) om förbud mot köp av sexuella tjänster har beslutats av riksdagen och träder i kraft den 1 januari 1999.
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.