Ratificering av Nagoya 2010 om biologisk mångfald
Skriftlig fråga 2013/14:618 av Jens Holm (V)
Frågan är besvarad
Händelser
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Inlämnad
- 2014-05-15
- Överlämnad
- 2014-05-16
- Anmäld
- 2014-05-19
- Sista svarsdatum
- 2014-05-21
- Besvarad
- 2014-05-27
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
till Miljöminister Lena Ek (C)
På FN:s toppmöte om miljö och hållbar utveckling i Rio de Janeiro i Brasilien 1992 enades världens länder om FN-konventionen om biologisk mångfald, det vill säga Convention on Biological Diversity (CBD). Konventionens övergripande mål handlar om att verka för en global samordning för bevarande av biologisk mångfald, ett hållbart nyttjande av naturresurser samt att skapa en jämlik och rättvis fördelning av tillgången till och nyttan med genetiska resurser.
Vid partsmötet i Nagoya 2010 (COP 10) antogs den så kallade Nagoyaplanen där världens länder ställer sig bakom ambitiösa mål för att rädda den biologiska mångfalden till år 2020. Kopplat till detta finns också ett omfattande åtgärdspaket. I Nagoya kom man även överens om det så kallade ABS-protokollet, som sätter internationella regler för hur genetiska resurser ska få samlas in och hur vinster från nyttjandet ska fördelas. Även för ett land som Sverige är slutsatserna långtgående, exempelvis avseende skydd av mark och havsområden. Nu har det gått nästan fyra år sedan toppmötet i Nagoya. Planen gäller fram till 2020, det börjar med andra ord att bli bråttom.
Än så länge har Sverige inte ratificerat slutsatserna från Nagoya. En mängd andra länder har däremot gjort det, bland annat Norge.
Ibland framförs att Sverige inte kan ratificera protokollet från Nagoya eller andra konventioner innan EU gjort detsamma, men jag kan inte se att det finns någon legal grund för ett sådant påstående. Ett enskilt EU-land ska inte behöva vänta på EU.
Med anledning av detta vill jag fråga miljöminister Lena Ek:
När avser miljöministern att lägga fram ett förslag till riksdagen om ratificering av protokollet från Nagoya?
Svar på skriftlig fråga 2013/14:618 besvarad av Jens Holm (V)
Dnr M2014/1287/Nm | ||
Miljödepartementet |
Miljöministern |
Till riksdagen
Svar på fråga 2013/14:618 av Jens Holm (V) Ratificering av Nagoya 2010 om biologisk mångfald
Jens Holm har frågat mig när jag avser att lägga fram ett förslag till riksdagen om ratificering av Nagoyaprotokollet om tillträde till genetiska resurser och tillhörande traditionell kunskap samt en skälig och rättvis fördelning av den nytta som uppstår vid deras användning.
Låt mig börja med att framhålla att regeringens prop. 2013/14:141 En svensk strategi för biologisk mångfald och ekosystemtjänster har betydelse inte bara för flera av de svenska miljökvalitetsmålen och generationsmålet utan också för de internationella mål som kallas Aichimålen, dvs. målen i den strategiska plan för biologisk mångfald 2011–2020 som har antagits inom konventionen för biologisk mångfald, samt för målen i EU:s strategi för biologisk mångfald till 2020. Aichi-målen utgör ett viktigt underlag för utformningen av regeringens politik om biologisk mångfald och ekosystemtjänster.
Den strategiska planen var ett av två huvudresultat under partsmötet för konventionen om biologisk mångfald i Nagoya 2010. Det andra huvud-resultatet var Nagoyaprotokollet. Dessa två dokument skiljer sig åt i sin rättsliga betydelse men är nära kopplade till varandra politiskt. Nagoya-protokollet ansågs centralt för att nå ambitiösa, resultatinriktade mål-sättningar i den strategiska planen.
Både EU och Sverige har undertecknat Nagoyaprotokollet. För att ge-nomföra protokollet i EU och göra det möjligt för unionen att ratificera protokollet har rådet den 14 april 2014 antagit en EU-förordning om in-gående av Nagoyaprotokollet om tillträde till genetiska resurser samt rimlig och rättvis fördelning av den nytta som uppstår vid deras använd-ning, vilket är fogat till konventionen om biologisk mångfald. Förord-ningens syfte är att uppnå största möjliga harmonisering inom EU och därmed förenkla för användare som kan tänkas använda genetiska re-surser i unionen. I den del Nagoyaprotokollet rör åtgärder för tillträde får parterna till protokollet själva bestämma om de vill reglera tillträdet och kräva förhandsgodkännande och fördelning av nytta för användning av deras genetiska resurser eller inte. Några regleringar av tillträdet på EU-nivå finns därför inte.
Nagoyaprotokollet träder i kraft 90 dagar efter det att 50 parter ratificerat protokollet. Hittills har 36 stater ratificerat protokollet. EU-förordningen träder i kraft när Nagoyaprotokollet i sig träder i kraft för EU. För några av de viktigaste bestämmelserna träder EU-förordningen i kraft först ett år senare. EU-förordningen är direkt tillämplig och kraven gäller utan behov av nationell lagstiftning.
Regeringskansliet analyserar för närvarande hur EU-förordningen ska kompletteras i svensk rätt och om ytterligare lagstiftning behövs nationellt med anledning av Nagoyaprotokollet. Medlemsstater är skyldiga att se till att förordningen genomförs på rätt sätt, bl.a. genom att införa sanktioner för användare som inte uppfyller förordningens krav och genomföra nödvändiga kontroller av användarnas efterlevnad samt ge råd och stöd till användarna.
Jag avser att återkomma till frågan om ratificering så snart den lagstiftning som krävs för att följa protokollet finns på plats.
Stockholm den 27 maj 2014
Lena Ek
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.