Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

rätten till mat

Skriftlig fråga 2001/02:1164 av Andersson, Marianne (c)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2002-05-15
Anmäld
2002-05-21
Besvarad
2002-05-24

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 15 maj

Fråga 2001/02:1164

 av Marianne Andersson (c) till utrikesminister Anna Lindh om rätten till mat

Rätten till mat hör till de grundläggande mänskliga rättigheterna och är själva förutsättningen för annan utveckling.

FAO (Food and Agriculture Organization of the United Nations) konstaterade 2001 att målet om att halvera antalet svältande på 20 år inte kommer att uppnås. Sedan dess har flera larmrapporter om svält kommit @ särskilt från södra Afrika. Ett sätt att stärka kampen mot svälten är att anta ett tilläggsprotokoll till ESK-rättigheterna (ekonomiska, sociala och kulturella) som skulle göra det möjligt för individer och grupper att klaga på sina regeringar även när det gäller ESK-rättigheterna där rätten till mat ingår.

Förhandlingar om ett tilläggsprotokoll eller en uppförandebok skulle kunna äga rum inom FAO.

Norge, Italien, Tyskland och Venezuela talade på FAO-konferensen i november 2001 om rätten till mat och är beredda att ta initiativ av olika slag. De söker samarbetspartner i andra länder. Sverige borde vara mer aktivt i kampen mot svälten i världen och ett sätt vore att förena sig med dessa länder om ett initiativ till tilläggsprotokoll för ESK-rättigheterna.

Vilka initiativ är utrikesministern beredd att ta för att minska hungern och stärka de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna?

Svar på skriftlig fråga 2001/02:1164 besvarad av

den 24 maj

Svar på fråga 2001/02:1164 om rätten till mat

Statsrådet Jan O Karlsson

Marianne Andersson har frågat utrikesministern om vilka initiativ hon är beredd att ta för att minska hungern och stärka de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna.

I ljuset av frågans globala utvecklingsperspektiv faller det på min lott att besvara denna tillsammans med jordbruksministern, ansvarigt statsråd för bl.a. FN:s livsmedels- och jordbruksorgan (FAO) och förberedelserna inför 5-årsuppföljningen av världslivsmedelstoppmötet.

Att halvera den extrema fattigdomen och hungern i världen till år 2015 är det främsta av de utvecklingsmål som fastslagits i Millenniedeklarationen. Vad gäller kampen mot hunger sattes samma mål vid världslivsmedelstoppmötet år 1996 i Rom. Utgångspunkten är varje individs grundläggande rättighet att inte behöva hungra.

Sverige är synnerligen aktivt i kampen mot svälten i världen. Vi tror att den bäst förs i konstruktiv anda och i kamp mot fattigdom, med ökat fokus på landsbygdsutveckling, där flertalet av de fattiga människorna finns. I vårt utvecklingssamarbete ingår ett aktivt, solitt och långsiktigt stöd på de ekonomiska och sociala områdena. Internationellt verkar regeringen för att de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna tydligare länkas till verksamheten i FN:s fonder, program och fackorgan. Nationellt verkar Sverige för att ett demokrati- och människorättsperspektiv präglar vårt utvecklingssamarbete då detta perspektiv tillför ett särskilt värde genom att sätta den enskilda människan i centrum.

Den handlingsplan som antogs i Rom år 1996 tar fasta på fattigdomens många dimensioner. Hunger och undernäring ses som både orsak till och effekt av fattigdomen. I handlingsplanen ingår att dra upp riktlinjer för hur "rätten till livsmedelssäkerhet" kan operationaliseras. I detta arbete har FN:s kommitté för övervakning av de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna spelat en särskilt viktig roll. I en s.k. allmän kommentar (General Comment No. 12 E/C.12/1999/5) har kommittén närmare definierat den juridiska innebörden av rätten till adekvat föda. Regeringen ställer sig bakom detta arbete, som är av stor vikt för att operationalisera denna rättighet. I FN:s kommission för mänskliga rättigheter finns även sedan år 2000 en särskild rapportör för "rätten till föda".

Vad gäller förslaget att utarbeta en uppförandekod är frågan om ett liknande instrument skulle tillföra ett mervärde i form av ökad, långsiktig livsmedelssäkerhet för de hungrande och frihet från fattigdom. Om nya instrument ska utarbetas, måste det klarläggas att det föreligger ett verkligt behov för dessa som inte redan är täckt. Regeringen anser inte att denna fråga ännu besvarats på ett övertygande sätt.

Regeringen finner det utomordentligt viktigt att särskilt klargörandet av begreppet rätten till adekvat föda, som FN-kommittén för ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter gjort, beaktas om man beslutar sig för att gå vidare med diskussionerna om en uppförandekod.

En annan viktig aspekt är vilken effekt utarbetandet av en uppförandekod skulle kunna ha på existerande principer för mänskliga rättigheter, särskilt den om det nationella förstahandsansvaret för att respektera, främja och fullgöra individers rättigheter. Eftersom en uppförandekod om rätten till föda planeras ha en utvecklings- och en MR-dimension finns det en risk att ansvaret för att förverkliga rätten till föda flyttas över till det internationella samfundet, och därmed urvattnar det nationella ansvaret för andra ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter.

I sammanhanget bör också framhållas att alla mänskliga rättigheter är ömsesidigt samverkande och delar av samma helhet. Nobelpristagaren Amartya Sen har upprepade gånger citerats, och jag tror att han har rätt i att svältkatastrofer inte förekommer i demokratiska kulturer där yttrandefrihet och andra politiska och medborgerliga rättigheter respekteras.

Vad gäller frågan om ett tilläggsprotokoll till konventionen för de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna och en möjlighet för en individuell klagorätt, tar regeringen frågan på stort allvar och följer noga den pågående diskussionen i det internationella samfundet. Regeringen är dock inte övertygad om att ett liknande protokoll är en optimal väg framåt för att förverkliga dessa rättigheter universellt. Vad som bör vara vägledande är huruvida en individuell klagorätt skulle leda till en reell förbättring av fattiga människors levnadsförhållanden och därmed förverkliga deras rättigheter. Ett av problemen som regeringen identifierat är att konventionen innehåller oklara begrepp som skulle behöva förtydligas, särskilt den juridiska innebörden av principen om det progressiva förverkligandet av dessa rättigheter.

Frågan om en uppförandekod är ännu inte färdigberedd inom Regeringskansliet. Det pågår för närvarande ett arbete med att närmare studera denna fråga utifrån alla de aspekter som nämnts ovan. Vi hoppas vara klara med detta inför 5-årsuppföljningen av toppmötet om livsmedelssäkerhet som äger rum nu i juni i Rom.

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.