Rätten till personlig assistans

Skriftlig fråga 2016/17:105 av Margareta B Kjellin (M)

till Statsrådet Åsa Regnér (S)

Medierna har under den senaste tiden rapporterat om fall där personer som har varit i behov av utökat stöd i form av assistans har blivit nekade det stöd som de har ansökt om. En kvinna som led av den kroniska sjukdomen MS avled nyligen inne på en kundtoalett utan att någon hann hjälpa henne. Det måste finnas förklaringar till hur tragiska händelser som dessa kan inträffa. Det är högst oroväckande, inte minst för många individer och familjer som riskerar att fråntas sin assistans eller få den kraftigt begränsad.

Sedan LSS (lagen om stöd och service för vissa funktionshindrade) tillkom 1994 har många människor fått en högre livskvalitet. Denna rättighetslagstiftning har bidragit till att ge personer med funktionsnedsättningar möjlighet att leva ett liv som andra och ökat möjligheterna att delta i samhällslivet. Personlig assistans är en frihetsreform som vi är stolta över att ha infört. Staten har huvudmannaskapet för assistans till personer med omfattande behov, vilket innebär att både finansiering och behovsbedömning görs av Försäkringskassan.

Regeringen har förklarat att den vill spara på den personliga assistansen men inte genom att försämra för dem som behöver stödet, utan genom att assistanspengarna ska användas rätt och gå till rätt personer. Det är dock av stor vikt att översynen av LSS har fokus på kvalitet, inte enbart kostnadsminskningar. Det är fuskare som ska jagas, inte minuter hos personer med behov. Görs detta fel hotas frihetsreformen av den rödgröna regeringen.

Med anledning av ovanstående vill jag fråga ansvarigt statsråd Åsa Regnér:

Hur avser statsrådet och regeringen att tydliggöra direktiven så att personer i behov av assistans får den hjälp de har rätt till och behöver?