Regeringens löften om bistånd

Skriftlig fråga 2015/16:219 av Jesper Skalberg Karlsson (M)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2015-11-04
Överlämnad
2015-11-04
Anmäld
2015-11-05
Svarsdatum
2015-11-11
Sista svarsdatum
2015-11-11
Besvarad
2015-11-11

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

PDF

till Statsrådet Isabella Lövin (MP)

 

Styrelsen för internationellt utvecklingssamarbete (Sida) varnar för att en fortsatt avräkning på biståndet för att finansiera kostnader inom Sveriges gränser riskerar att halvera biståndet inom en snar framtid. Detta riskerar i sin tur att ge mycket negativa konsekvenser för människor i världens fattigaste länder. Projekt som rör rent vatten och grundläggande sanitet kan komma att läggas på is när Sverige väljer att ta mindre ansvar utomlands.

Det är naturligtvis beklagligt om Sverige, som länge haft ett gott internationellt anseende i biståndsfrågor, nu börjar trixa med biståndsmedlen. Utan tydliga principer för avräkningar och med en ny mätmetod för enprocentsmålet, där Sverige når endast 0,98 procent, urholkas förtroendet för Sverige som aktör i Europa och i världen.

Dessa orosmoln kan komma att skymma sikten inför klimatmötet COP 21 i Paris. Lägg därtill att regeringen driver en kandidatur till FN:s säkerhetsråd – samtidigt som den svenska regeringens löften om att 60 miljoner människor ska få förbättrad sanitet ekar tomma.

Med anledning av ovanstående vill jag fråga statsrådet Isabella Lövin:

 

Är de principer som regeringen tillämpar vid avräkning på biståndet förenliga med regeringens löften om bistånd till världens fattigaste länder, vad gäller exempelvis förbättrad sanitet och rent vatten?

Svar på skriftlig fråga 2015/16:219 besvarad av Statsrådet Isabella Lövin (MP)

Utrikesdepartementet

Statsrådet Lövin

Till riksdagen

Svar på fråga 2015/16:219 av Jesper Skalberg Karlsson (M) Regeringens löften om bistånd

Jesper Skalberg Karlsson har frågat mig om regeringens principer för avräkning på biståndet är förenliga med regeringens löften om bistånd till världens fattigaste länder, vad gäller exempelvis förbättrad sanitet och rent vatten.

Regeringen följer samma principer för avräkningar som den förra regeringen. Avräkningarna framgår tydligt i budgetpropositionen och

de är i enlighet med OECD/DAC:s regelverk.

Vad gäller biståndets andel av BNI, som Jesper Skalberg Karlsson tar upp i sin fråga, så innebär EU:s nya regelverk för nationalräkenskaperna, som Sverige ska följa, att BNI ökar. Det betyder att biståndsbudgeten måste öka för att biståndet ska uppgå till en procent enligt den nya BNI-modellen. I budgetpropositionen 2016 tillförs därför 886 miljoner kronor utöver de medel som gör att biståndet motsvarar en procent

sett till den tidigare BNI-modellen, vilket är ett steg mot att uppnå en procent enligt den nya BNI-modellen och är en ambitionshöjning inom det svenska utvecklingssamarbetet.

Fram till 2030 har regeringen för avsikt att Sverige ska bidra till att

60 miljoner människor får förbättrad tillgång till sanitet. Erfarenheterna från Sveriges hittillsvarande stöd säger oss att insatserna för sanitet samtidigt kan ge omkring 40 miljoner av dessa 60 miljoner människor förbättrad tillgång till rent vatten. Den målsättningen kvarstår. Samtidigt måste Sverige, på ett ansvarsfullt sätt, förhålla sig till den allvarliga humanitära situationen i världen och det stora antalet asylsökanden som för närvarande kommer till vårt land. Regeringen för därför diskussioner, internt och med andra partier i riksdagen, om hur de ökade flyktingkostnaderna ska finansieras.

Sveriges internationella anseende och trovärdighet är en viktig tillgång inför klimatmötet i Paris om några veckor. Regeringen kommer att

delta vid COP21 med all den tyngd som följer av de klimatpolitiska ambitionerna i vårt eget land. Sverige är också den för närvarande största givaren per capita till Gröna klimatfonden.

Stockholm den 11 november 2015

Isabella Lövin

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.