Resultatstyrningen av svenskt bistånd och rapporteringsbördan för biståndets aktörer
Skriftlig fråga 2013/14:194 av Ceballos, Bodil (MP)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2013-12-12
- Anmäld
- 2013-12-12
- Besvarad
- 2013-12-18
- Svar anmält
- 2013-12-18
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 12 december
Fråga
2013/14:194 Resultatstyrningen av svenskt bistånd och rapporteringsbördan för biståndets aktörer
av Bodil Ceballos (MP)
till statsrådet Hillevi Engström (M)
I en nylig rapport från forskare verksamma vid Göteborgs universitet – Who is responsible? Donor-civil society partnerships and the case of HIV/AIDS work – beskrivs hur för mycket och missriktad kontroll undergräver biståndets syfte. Forskarna menar att det finns goda grunder att hävda att biståndets resultat hotas av nya former av byråkrati som följt med givarländernas införande av den styrningsform som kallas new public management. De menar att den så kallade resultatagenda som inletts under alliansregeringen resulterar i strängt formaliserade kvasivetenskapliga metoder som slukar medel som kunde ha använts för fattigdomsbekämpning.
Regeringens vägledande dokument för bistånd framhåller civilsamhällets unika potentialer för att minska fattigdom och stärka demokratisk utveckling. Forskningsrapportens slutsats är att biståndet utformas på ett sätt som gör att det underminerar snarare än understöder sådana potentialer. Studien ger vetenskapligt stöd till den omfattande kritik som många svenska biståndsorganisationer fört fram under en längre tid. I en debattartikel på Brännpunkt den 29 november aviserar biståndsministern med hänvisning till budgeten för 2014 att rapporteringsbördan för det svenska civilsamhällets organisationer ska minska.
Mot bakgrund av detta vill jag fråga följande:
På vilket sätt avser biståndsministern att utveckla resultatstyrningen av svenskt bistånd, i dess helhet, så att det gynnar biståndets resultat, och på vilket sätt avser biståndsministern att minska rapporteringsbördan för biståndets aktörer?
Svar på skriftlig fråga 2013/14:194 besvarad av Statsrådet Hillevi Engström
den 18 december
Svar på fråga
2013/14:194 Resultatstyrningen av svenskt bistånd och rapporteringsbördan för biståndets aktörer
Statsrådet Hillevi Engström
Bodil Ceballos har frågat mig på vilket sätt jag avser utveckla resultatstyrningen av svenskt bistånd, i sin helhet, så att det gynnar biståndets resultat och på vilket sätt jag avser minska rapporteringsbördan för biståndets aktörer.
Regeringens strävan är att svenskt bistånd ska vara effektivt, göra nytta på såväl kort som lång sikt och åstadkomma reell förbättring i fattiga och förtrycka människors liv. För att klara av det behöver regeringen fatta välinformerade beslut och göra mer av det som fungerar bra och mindre av det som fungerar mindre bra. Det är därför vi har infört ett stärkt fokus på såväl resultat som utvärdering i det svenska biståndet.
I juli 2013 beslutade regeringen om nya riktlinjer för resultatstrategier som ska styra Sveriges internationella bistånd. De nya resultatstrategierna innebär en tydligare styrning av biståndet och skapar bättre och tydligare förutsättningar för biståndets aktörer att bidra till biståndets måluppfyllelse. En viktig ambition i riktlinjerna är att minska rapporteringsbördan, bl.a. genom att minska omfattningen på den årliga rapporteringen från Sida till UD. Därutöver har Sida fått i uppdrag att se över på vilket sätt indikatorer kan användas i uppföljningen för att underlätta rapportering.
Det finns inte ett självändamål med överdriven rapportering. Regeringen vill se ändamålsenlig uppföljning, kontroll och utvärdering inom det svenska biståndet. Det är också därför regeringen i budgeten för 2014 har aviserat att den gärna ser att rapporteringsbördan för svenska civilsamhällesorganisationer minskar, och att regeringen utvecklar sin förmåga att använda sig av utvärderingars resultat.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.