Riskfylld bedömning av psykiskt sjuka patienter
Skriftlig fråga 2006/07:1442 av Backman, Hans (fp)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2007-06-27
- Besvarad
- 2007-07-11
- Besvarad
- 2007-07-13
- Svar anmält
- 2007-08-16
- Anmäld
- 2007-08-16
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
Fråga
2006/07:1442 Riskfylld bedömning av psykiskt sjuka patienter
av Hans Backman (fp)
till socialminister Göran Hägglund (kd)
På DN-debatt den 27 juni 2007 kan vi läsa att farliga psykpatienter hotar sig till frihet. Experterna i rättspsykiatri Henrik Belfrage och Göran Fransson slår larm om att de har hotats av den misstänkte polismördaren i Nyköping och därför inte längre vågar riskbedöma farliga patienter.
"Den misstänkte polismördaren kunde under sju års tid hota en rad personer utan att någon psykiatrisk tvångsvård kom till stånd. Läkare, rädda om sina egna liv, har mot sin egen övertygelse intygat att mannen inte har några psykiatriska symtom. Många psykiatriker törs inte skriva vårdintyg för att inte bli utsatta för våld. Vi har själva riskbedömt mannen och funnit honom farlig. Därefter har vi hamnat på hans hat- och dödslista. I framtiden kommer vi inte att göra riskbedömningar av farliga psykiskt sjuka på grund av riskerna". Så skriver Belfrage och Fransson.
Den fruktansvärda konsekvensen av psykiatrins misslyckande i detta fall är att en ung polisman blivit mördad. Enligt Belfrage och Fransson räcker kompetensen och säkerheten inom den allmänna psykiatrin inte till och många psykiatriker törs inte skriva vårdintyg på hotfulla personer med paranoida symtom på grund av risk att själva bli utsatta för hot och våld. Mot bakgrund av detta förslår de att särskilda rättspsykiatriska kliniker bör få ett övergripande ansvar för bedömningar av hotfulla personer med paranoida symtom.
Vilka åtgärder avser socialministern att vidta för att komma till rätta med ovanstående problematik?
Svar på skriftlig fråga 2006/07:1442 besvarad av Socialminister Göran Hägglund
Svar på fråga
2006/07:1442 Riskfylld bedömning av psykiskt sjuka patienter
Socialminister Göran Hägglund
Hans Backman har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att komma till rätta med problematiken att psykiatriker inte vågar skriva vårdintyg för hotfulla personer.
I frågan hänvisas till en debattartikel där två experter i rättspsykiatri har uttalat att kompetensen inom den allmänna psykiatrin inte räcker till och föreslagit att särskilda rättspsykiatriska kliniker bör få ett övergripande ansvar för bedömningar av hotfulla personer med paranoida symtom.
Jag vill börja med att konstatera att det inte är en acceptabel situation som beskrivs i debattartikeln, att det finns läkare inom den psykiatriska vården som upplever sin arbetssituation som så hotfull att den inte tillåter att arbetet utförs på ett korrekt sätt.
Hotfulla situationer uppkommer förstås inte bara inom allmänpsykiatrin och rättspsykiatrin utan också inom en rad andra offentliga verksamheter, till exempel socialtjänst och rättsväsende. Jag tror att det inom vissa av dessa verksamheter aldrig kommer att vara möjligt att helt förhindra att personalen utsätts för hot. Däremot är det mycket viktigt att det finns rutiner och kompetens för att hantera detta, såväl inom psykiatrin som inom andra verksamheter. Här har arbetsgivarna ett stort ansvar att ordna verksamheten på ett sådant sätt att den anställde kan känna sig säker. Det måste också finnas ett fungerande samarbete mellan aktuella myndigheter, bland annat hälso- och sjukvård och polis, i dessa frågor.
Det bör i sammanhanget erinras om att ny lagstiftning på psykiatrins område trädde i kraft den 1 juli i fjol. Lagstiftningen innebär att huvudmännen i samband med tvångsvård har ett övergripande ansvar för att tillgodose kraven på säkerhet, både vad gäller skyddet för utomstående, patienter och personal.
I debattartikeln föreslås att särskilda rättspsykiatriska kliniker bör få ett övergripande ansvar för bedömningar av hotfulla personer med paranoida symtom. Jag vill inte utesluta att detta i något enskilt fall skulle kunna vara en lösning och det finns i dag inga lagliga hinder mot att landstingen ordnar verksamheten så, om det är praktiskt möjligt.
Ett mer uttalat överförande av ansvar av delar av allmänpsykiatrins uppdrag till rättspsykiatrin är dock knappast genomförbart. Socialstyrelsen har i ett annat sammanhang tidigare under året utvärderat om det finns behov av att begränsa den krets läkare som ska få göra bedömning för vårdintyg i samband med psykiatrisk tvångsvård. Socialstyrelsen konstaterar bland annat att en sådan begränsning inte vore praktiskt genomförbar, med hänsyn till det begränsade antalet psykiatriker. Socialstyrelsen konstaterar också att det inte finns någon skillnad i utfärdade vårdintyg som kan hänföras till läkarnas kompetens.
Psykiatrisamordnaren har i sitt delbetänkande om psykiskt störda lagöverträdare (SOU 2006:91) uttalat att rättspsykiatrin aldrig kan dimensioneras på ett sådant sätt att den själv kan ta hand om alla aggressiva och våldsbenägna patienter. Varken omhändertagandet av personer med riskbeteende eller utvecklingen av allmänpsykiatrins kompetens skulle gynnas av en sådan ansvarsfördelning. Rättspsykiatrins kunskap och vana att identifiera och ta hand om patienter som har begått eller riskerar att begå våldsbrott bör förmedlas genom information och utbildningsinsatser till andra vårdgivare. Samordnaren föreslår därför att rättspsykiatrin bör utgöra kunskapscentrum inom landstingsområdet när det gäller riskbedömningar och att alla verksamheter ska ha handlingsplaner och rutiner för vad personalen ska göra och vilka kontakter som kan tas för att få hjälp när en risksituation eller riskpatient identifierats.
Min uppfattning är att det är angeläget att huvudmännen tar sitt ansvar för att tillgodose säkerheten i hälso- och sjukvården. I de fall hot uppkommer inom vården bör det finnas rutiner för att hantera detta samt väl upparbetade kontaktytor mellan allmänpsykiatri, rättspsykiatri och rättsväsende. Det är också angeläget med en utökad kunskap om sådana faktorer som påvisar en ökad risk för våldsbeteende inom hela vårdorganisationen. I detta arbete har rättspsykiatrin en viktig roll, bland annat som kunskapsstöd, utifrån dess erfarenhet av att arbeta med psykiskt störda lagöverträdare.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.