Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

rovdjursangrepp

Skriftlig fråga 2004/05:1626 av Nyström, Elizabeth (m)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2005-05-17
Anmäld
2005-05-17
Besvarad
2005-05-25
Svar anmält
2005-05-25

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 17 maj

Fråga 2004/05:1626

 av Elizabeth Nyström (m) till jordbruksminister Ann-Christin Nykvist om rovdjursangrepp

En lantbrukare har blivit dömd till sex månaders fängelse efter att ha skjutit en varg som några dagar tidigare dödat ett tiotal av hans får och vid dödsskjutningen var på väg in i hagen på nytt. Vargen hade dessutom dödat ett par av grannens får en timme före skjutningen.

Enligt gällande lagstiftning är det enbart tillåtet att döda vargen om den har skadat eller dödat ett tamdjur och sedan omedelbart anfaller igen. Enligt en prejudicerande dom i Högsta domstolen är tio minuter för lång tid mellan första och andra anfallet.

Vi ska naturligtvis ha en vargstam, men det måste finnas utrymme för tamdjursägare att skydda sina djur. Att utdöma fängelsestraff i en situation där det föreligger ett uppenbart hot mot boskapen är att använda mer våld än nöden kräver. Därför måste lagstiftningen ändras. Annars riskerar vi att få en situation där vargar dödas illegalt. Vissa vargar försvinner i dag spårlöst

Mot bakgrund av vad som ovan anförts vill jag fråga om statsrådet avser att vidta någon åtgärd så att djurägare kan freda sina djur i händelse av rovdjursangrepp innan ett eller flera djur är skadade eller döda.

Svar på skriftlig fråga 2004/05:1626 besvarad av

den 25 maj

Svar på frågorna 2004/05:1626 om rovdjursangrepp, 1654 om rätten att få försvara sina tamdjur och 1669 om fängelsedom för dödande av varg

Jordbruksminister Ann-Christin Nykvist

Elizabeth Nyström har frågat mig om jag avser att vidta någon åtgärd så att djurägare kan freda sina djur i händelse av rovdjursangrepp innan ett eller flera djur är skadade eller döda.

Kenneth Johansson har frågat mig vad jag avser att göra för att tillgodose riksdagens begäran om en översyn av 28 § jaktförordningen (1987:905).

Åsa Torstensson har frågat mig vilka åtgärder jag kommer att vidta för att människor ska känna trygghet i jaktlagstiftningens bestämmelser om skyddsjakt.

Samtliga frågor avser 28 § jaktförordningen, som ger ägare eller vårdare av tamdjur rätt att döda björn, varg, järv eller lo utan tillstånd av myndighet om rovdjuret angripit eller skadat tamdjur och det finns skälig anledning att befara ett nytt angrepp. Då får rovdjuret dödas i omedelbar anslutning till angreppet.

Frågan om när ägare eller vårdare av tamdjur ska få döda ett angripande rovdjur behandlades av riksdagen i samband med propositionen om sammanhållen rovdjurspolitik (prop. 2000/01:57). Bakgrunden var att Rovdjursutredningen i betänkandet Sammanhållen rovdjurspolitik (SOU 1999:146) föreslog att 28 § jaktförordningen ändras så att ägaren eller vårdaren av ett tamdjur får döda björn, varg, järv eller lo som är under direkt angrepp på tamdjuret. Det skulle således inte längre krävas att rovdjuret först angripit och skadat eller dödat ett tamdjur.

Regeringen gjorde emellertid i den nämnda propositionen den bedömningen att det åtminstone vid den tidpunkten var mindre lämpligt att ändra förutsättningarna för skyddsjakt enligt 28 § förordningen på det sätt utredningen föreslagit. Flera remissinstanser hade uttryckt farhågor för att en sådan ändring av förutsättningarna för skyddsjakt enligt 28 § förordningen skulle komma att medföra stora svårigheter att bevisa om ett jaktbrott begåtts eller om det varit fråga om tillåten skyddsjakt. Regeringen ansåg att dessa farhågor framstod som berättigade.

Vid riksdagsbehandlingen av propositionen för fyra år sedan tog ett flertal motioner upp frågan om ändring av 28 § jaktförordningen. Även riksdagen konstaterade emellertid att en ändring i enlighet med Rovdjursutredningens förslag skulle komma att innebära stora svårigheter när det gäller att bevisa om ett jaktbrott har begåtts eller om det varit fråga om tillåten skyddsjakt. Riksdagen fann det därför inte lämpligt att då ändra förutsättningarna för skyddsjakt i enlighet med utredningens förslag (bet. 2000/01:MJU9).

Frågan om utvidgning av möjligheterna till skyddsjakt på enskilds initiativ utan tillstånd har behandlats av riksdagen ett antal gånger efter riksdagsbeslutet, senast våren 2004. Riksdagen vidhöll då sin bedömning när det gällde eventuella bevissvårigheter, men gav samtidigt regeringen till känna att en samlad översyn borde göras av regelverket med beaktande av såväl rättssäkerhetsaspekten som de fastlagda målen för rovdjurspolitiken.

En sådan översyn pågår inom Regeringskansliet. Som en del av beredningsunderlaget ingår Naturvårdsverkets remissbehandlade framställan om en ändring av 28 § jaktförordningen. Ändringen, som bland annat innebär att ett angripande rovdjur ska få dödas när det anfaller tamdjur om försök har gjorts att genom skrämselåtgärder avvärja angreppet, har fått ett blandat mottagande av remissinstanserna. Riksåklagaren uttalade i sitt remissvar att Högsta domstolens ställningstagande i det så kallade Gräsömålet borde avvaktas för att kunna bedöma om och i vilken utsträckning en författningsändring behövs. Högsta domstolen meddelade dom i målet den 21 december 2004.

Genom Högsta domstolens dom har vi fått ytterligare underlag för ett ställningstagande till utformningen av bestämmelserna om rätt att ingripa mot rovdjur som anfaller tamdjur. Vi bereder nu frågan om en ändring av 28 § jaktförordningen vidare i Regeringskansliet.

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.