Sanktioner mot azerbajdzjanska regimföreträdare

Skriftlig fråga 2023/24:315 av Björn Söder (SD)

till Utrikesminister Tobias Billström (M)

I september 2020 gick Azerbajdzjan till våldsamt anfall mot grannlandet Armenien. Efter 44 dagars krig slöts ett eldupphöravtal, vilket inte införlivats av Azerbajdzjan. I stället gick man i september i år till nytt anfall mot regionen Nagorno-Karabach och påbörjade en etnisk rensning av landet. Sedan dess har 120 000 armenier tvingats fly.

Enligt Armeniens premiärminister Nikol Pasjinjan hoppas man få till stånd ett fredsavtal och återuppta diplomatiska relationer med Azerbajdzjan.

Trots att Azerbajdzjans premiärminister Ali Asadov, enligt Reuters och AFP, säger att landet har varit redo att ingå fred med Armenien sedan 2020 har Azerbajdzjan valt att bojkotta fredssamtal i Bryssel och Washington.

Medan Azerbajdzjan begått övergrepp efter övergrepp har omvärlden stått mer eller mindre tyst och sett på. Den röda linje man tidigare hade om Nagorno-Karabach har passerats utan reaktioner. Att fortsätta hoppas på att Azerbajdzjan ska lyssna på vädjanden och uppmaningar är naivt.

I en tidigare fråga 2022/23:541 om utrikesministern och regeringen inom EU avser ta initiativ till införande av sanktionspaket mot Azerbajdzjan svarade utrikesministern att det för närvarande inte finns några förslag om införande av sanktionspaket mot Azerbajdzjan.

Azerbajdzjan fortsätter att bryta avtalet från 2020, begå krigsbrott och övergrepp mot mänskliga rättigheter samt vägra delta i fredsförhandlingar.

Ett första lämpligt steg vore att införa sanktioner mot enskilda regimföreträdare som står bakom Azerbajdzjans agerande.

Av denna anledning vill jag fråga utrikesminister Tobias Billström:

Avser ministern att inom EU-kretsen ta initiativ till sanktioner mot azerbajdzjanska regimföreträdare, och om inte, varför?