simundervisningen

Skriftlig fråga 2000/01:1350 av Fridén, Lennart (m)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2001-06-06
Anmäld
2001-06-12
Besvarad
2001-06-13

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 1 juni

Fråga 2000/01:1350

av Lennart Fridén (m) till statsrådet Ingegerd Wärnersson om simundervisningen

För någon vecka sedan redovisades i ännu en rapport den avtagande simkunnigheten bland svenska skolungdomar. Uppenbarligen förekommer det på många orter ingen simundervisning alls värd namnet. Störst är problemet bland invandrarungdomar, men även bland infödda svenska barn är nedgången kraftig. Gamla tiders obligatoriska årliga simkunnighetsprov ledde till en nära nog hundraprocentig simkunnighet och därmed följande säkerhet i umgänget med vatten, vid båtfärder etc. Nu rör det sig om tiotals procent som inte har ens ett minimum av simkunnighet. Detta är en fråga om liv och död där skolans roll alltid har varit stor. Fortfarande är skolan den säkraste institutionen för att arrangera simundervisning. Min fråga till statsrådet Wärnersson blir därför:

Vilka åtgärder avser statsrådet vidta för att vända den olyckliga trenden i simkunnighet hos eleverna i den svenska skolan och därmed minska riskerna för dödsfall bland landets unga?

Svar på skriftlig fråga 2000/01:1350 besvarad av

den 13 juni

Svar på fråga 2000/01:1350 om simundervisningen

Statsrådet Ingegerd Wärnersson

Lennart Fridén har frågat mig vilka åtgärder jag avser vidta för att vända den olyckliga trenden i simkunnighet hos eleverna i den svenska skolan och därmed minska riskerna för dödlighet bland landets unga.

Jag delar Lennart Fridéns uppfattning om att barns och ungdomars simkunnighet är en mycket viktig fråga och att skolan bör ha en central roll i simundervisningen.

Ansvarsfördelningen inom skolan innebär att det är staten som formulerar målen för verksamheten medan kommunen har det fulla ansvaret för verksamhetens bedrivande. Inom de ramar som anges i författningarna är det således kommunen som avgör hur man ska nå målen för utbildningen. I kursplanen för idrott och hälsa finns ett mycket konkret mål att uppnå beträffande simning, där det anges att eleverna vid slutet av det femte skolåret ska "kunna simma och hantera nödsituationer vid vatten". Den närmare innebörden av detta mål är det dock upp till kommunen att formulera @ vad som är en funktionell simkunnighet ska bestämmas lokalt.

Jag vill här också något kommentera den statistik som presenteras av Svenska Livräddningssällskapet i en nyutkommen rapport om simundervisningen. I rapporten definieras kursplanens mål om simkunnighet som att eleverna i slutet av det femte skolåret "ska kunna simma 200 meter på djupt vatten, veta hur de kan hjälpa någon som råkat i en nödsituation, larma, göra fria luftvägar, ge mun-till-mun-andning och därefter placera den skadade i framstupa sidoläge". Denna definition är Livräddningssällskapets egen och härstammar inte från kursplanen.

Enligt undersökningen ligger också simkunnigheten bland elever i år 4@6 relativt konstant sett i ett lite längre perspektiv. Andelen simkunniga har här ökat jämfört med 1998 men minskat något i förhållande till resultaten 1999 och 2000.

Jag anser att det är i kommunerna som diskussionen om vad som är skolans respektive föräldrarnas ansvar i första hand bör föras. Många kommuner har av ekonomiska skäl prioriterat ned resor till simhallar och dylikt under 1990-talet. Här behöver en ny diskussion föras om resurser till skolan och hur dessa sedan ska fördelas och användas i skolan.

Sammanfattningsvis är det, i linje med den ansvarsfördelning som riksdagen har bestämt, kommunen som har ett tydligt och klart ansvar för att se till att elever har en godtagbar simkunnighet. Jag avser i nuläget inte vidta några åtgärder för att ytterligare förtydliga detta ansvar.

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.