Sjöfartsverkets ekonomiska ställning

Skriftlig fråga 2020/21:3646 av Jimmy Ståhl (SD)

till Infrastrukturminister Tomas Eneroth (S)

Sjöfartsverket är en av få statliga myndigheter som också delvis ska vara självfinansierad (finansieras till 70 procent av farledsavgifter). Samtidigt är det en myndighet med ett stort och viktigt uppdrag, nämligen att säkerställa att Sveriges farleder hålls öppna även vintertid.

Nuvarande isbrytare har uppnått sitt bästföredatum. Samtliga tre fartyg som byggdes på 1970-talet behöver bytas ut för att vi ska kunna säkra våra farleder. Hittills i år har Sjöfartsverket rapporterat om två större haverier och flera mindre incidenter. Investeringarna i nya isbrytare beräknas kosta omkring 1,4 miljarder kronor per nytt fartyg.

En utebliven investering i nya isbrytare skulle, enligt verkets egen generaldirektör, leda till att Bottenviken och Norrlandshamnar riskerar att behöva stänga i upp till 130 dagar om året. För att förhindra detta har Sjöfartsverket bett om extra finansiering. Detta har uppmärksammats av flera stora bolag i regionen, som ser med stor oro på risken att sjövägarna inte kan hållas öppna.

Med den nuvarande finansieringsmodellen av Sjöfartsverket är frågan om nya isbrytare dock en fråga för sjöfarten i hela landet. Detta eftersom en stor del av kostnaderna finansieras genom farledsavgifterna.

Sjöfartsverket har under en lång följd av år haft ett ansträngt ekonomiskt läge, och som Sjöfartsverket själva uttryckt det i olika sammanhang så är den ekonomiska situationen sådan att om man hade varit ett aktiebolag så hade man förmodligen behövt begära sig själva i konkurs.

I regeringens förslag till budgetproposition och infrastruktursatsningar vill man öka anslaget till myndigheten med 220 miljoner kronor i extra anslag för 2022 och därefter 300 miljoner kronor för 2023 och 2024. Detta stärker helt klart verkets bristande ekonomiska ställning. Sjöfartsverkets ekonomiska ställning fortsätter trots detta att oroa och gör mig också fundersam inför verkets finansiella förmåga att äga, underhålla och driva de svenska isbrytarna. Dessutom är Sjöfartsverkets finansiella kapacitet avgörande för att Sverige inte ska hamna efter i den globala utvecklingen av hållbar sjöfart, till exempel vad gäller bränsleskiftet.

Mot denna bakgrund vill jag fråga infrastrukturminister Tomas Eneroth:

Hur avser ministern att säkerställa att Sjöfartsverket förbättrar sin ekonomiska ställning, samtidigt som investeringar i nya isbrytare görs, och är sistnämnda investering en kostnad som staten kommer att göra med hjälp av skattemedel eller kommer inköp av nya isbrytare att finansieras genom ökade farledsavgifter?