Skarven
Skriftlig fråga 2009/10:498 av Eriksson, Birgitta (s)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2010-02-10
- Anmäld
- 2010-02-10
- Svar anmält
- 2010-02-17
- Besvarad
- 2010-02-17
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 10 februari
Fråga
2009/10:498 Skarven
av Birgitta Eriksson (s)
till jordbruksminister Eskil Erlandsson (c)
I början av 1900-talet var storskarven i det närmaste utrotad som häckningsfågel i Sverige. På 1940-talet uppstod en liten koloni i Kalmarsund som långsamt växte sig större. På 1990-talet ökade storskarven stort i både skärgårdar och insjöar. I dag torde det finnas ca 200 kolonier med sammanlagt över 35 000 par i Sverige. I Stockholms skärgård upptäcktes den första kolonin 1994 på ön Grän utanför Utö. Fiskare upplever skarven som en konkurrent och ett skadedjur. Skarven plockar bland annat fisk ur nät och fiskodlingar. På de öar där skarven häckar i stort antal dödas träden av spillningen, vilket ger öarna ett oestetiskt utseende. Viss skyddsjakt tillåts i Sverige, men dels är fågeln skyddad av EU:s fågeldirektiv, dels häckar den ofta inom naturreservat, vilket enligt vissa innebär att skyddsjakten är otillräcklig.
Mot bakgrund av det anförda, vilka initiativ avser jordbruksministern att ta i fråga om storskarven?
Svar på skriftlig fråga 2009/10:498 besvarad av Jordbruksminister Eskil Erlandsson
Svar på fråga
2009/10:498 Skarven
Jordbruksminister Eskil Erlandsson
Birgitta Eriksson har frågat mig vilka initiativ jag avser att ta i fråga om jakt på storskarv.
Skarven har ökat kraftigt under senare år och är numera vanligt förekommande utmed svenska kusten och i de stora sjöarna men förekommer även i många mindre insjöar. Att ökningen varit mycket snabb beror på många faktorer.
Allmän jakt på skarv är enligt rådets direktiv om bevarande av vilda fåglar (79/409/EEG) inte tillåten. Det finns trots det möjlighet för länsstyrelsen att enligt jaktförordningen (1987:905) besluta om skyddsjakt på skarv. Länsstyrelserna har de senaste åren genom nyttjande av dessa bestämmelser meddelat tillstånd att skjuta ca 10 000 skarvar samt att pricka 20 000–30 000 ägg varje år. Resultatet av skyddsjakten är att 5 000–6 000 skarvar skjutits och ca 10 000 ägg prickats varje år. Möjligheten att jaga skarv begränsas således inte av myndighetsbeslut. Skyddsjaktsbestämmelserna innebär goda möjligheter till riktad skyddsjakt i områden där problemen är stora, vilket förutom en lokal decimering av stammen även innebär att skarvarna framgångsrikt skräms bort från fiskeredskapen.
Trots denna relativt omfattande skyddsjakt har skarvpopulationen inom svenskt territorium ökat från ca 25 000 par år 2001 till över 40 000 par år 2009. Det har vidare noterats en avtagande tillväxt och en regional tillbakagång på flera platser. Det mesta talar för att det endast är på Gotland som populationen fortfarande ökar.
Det bedrivs således en omfattande skyddsjakt på skarv i Sverige. Vid den översyn av fågeldirektivet som EU-kommissionen aviserat kommer regeringen att starkt verka för att frågan om allmän jakt på skarv ska belysas för att se om sådan jakt är rimlig att införa. Om så är fallet ska vi givetvis även nyttja denna metod för att komma till rätta med problematiken kring skarv.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.