skolsponsring
Skriftlig fråga 2001/02:158 av Sandlin-Hedman, Lena (s)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2001-11-02
- Besvarad
- 2001-11-08
- Anmäld
- 2001-11-13
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
Fråga 2001/02:158
av Lena Sandlin-Hedman (s) till statsrådet Ingegerd Wärnersson om skolsponsringFöretagssponsring av utbildning, både på grundskole- och gymnasienivå, blir allt vanligare. Dessvärre är regelverket kring sponsring i skolan otydligt.
Näringslivets närvaro i skolan är på många sätt bra. Skolan är ingen skyddad verkstad, den måste formas och verka i samklang med det omgivande samhället. Särskilt på de mer yrkesinriktade utbildningarna måste teori varvas med praktik. Dels för kunskapernas skull, men också för att minska glappet mellan skola och arbetsliv. Men det får inte inskränka utbildningens självständighet. I informationssamhället är en av skolans viktigaste uppgifter att ge eleverna kritiska ögon att se med. Flödet av information kräver att vi kan sålla bland budskapen. Då är det hämmande om kommunerna låter företag ge sig in i grund- och gymnasieskolan med ambitionen att stärka sitt varumärke.
Lagarna som reglerar skolsponsring måste tydligt dra gränsen mellan sund företagsmedverkan och ren reklam. Företag måste hindras från att kräva skolor på motprestationer. Skolan behöver föra en ständig diskussion om reklamens makt och därigenom ge eleverna goda verktyg att kritiskt granska budskapen. Utbildning ska föras på elevernas villkor, inte på företagens.
Jag vill fråga skolministern om hon ämnar ta några initiativ för att se över reglerna kring skolsponsring och marknadsföringslagen.
Svar på skriftlig fråga 2001/02:158 besvarad av
Svar på fråga 2001/02:158 om skolsponsring
Statsrådet Ingegerd Wärnersson
Lena Sandlin-Hedman har frågat mig om jag ämnar att ta några initiativ för att se över reglerna kring skolsponsring och marknadsföringslagen.
Det finns i dag inte någon bestämmelse i skollagstiftningen som uttryckligen förbjuder sponsring i skolan. Vad en skola bör ta emot eller inte är till stor del en lämplighetsfråga. Sponsring bör dock naturligtvis inte innebära några åtaganden från skolans sida som äventyrar objektiviteten. Inte heller får skolan bryta mot bestämmelser om t.ex. upphandling eller dylikt.
I läroplanen finns formuleringar om saklig och allsidig undervisning, vilket innebär att lärarna och rektor har ett ansvar för att eleverna inte utsätts för olämplig produktplacering eller annan kommersiell påverkan av olika slag. Visserligen ingår det i lärarens profession att kunna använda t.ex. reklammaterial i undervisningen, men det är viktigt att skolan/kommunen har en handlingsplan/policy om hur man ska förhålla sig till sponsring och analyserar varje enskilt fall innan beslut fattas att tillåta sponsring. Ovanstående omständigheter hindrar inte att jag som skolminister tar avstånd från den typen av sponsring, som innebär att elever i skolan utsätts för helt ovidkommande reklam för t.ex. läskedrycker och godis i läroböcker i olika ämnen. Skolan får inte hamna i en beroendeställning gentemot sponsorn och krav på motprestationer från skolans eller elevernas sida får inte ställas.
I kommuner och skolor behövs mer kunskap om vad sponsring kan innebära. Konsumentverket arbetar just nu i samverkan med Statens skolverk fram en vägledning i dessa frågor avsedd för lärare, skolledare och kommuner. Liknande initiativ har redan tagits t.ex. i Danmark och Finland. Vägledningen är tänkt att vara ett verktyg för skolorna, när de diskuterar och tar ställning till erbjudanden om sponsring från näringslivet. När vägledningen är klar ska den med hjälp av Statens skolverk distribueras till skolorna, bl.a. genom att läggas ut på Skoldatanätet.
Skolan är en del av ett öppet samhälle med en öppen information. Därför är det synnerligen angeläget att skolan är objektiv. Den får dock aldrig vara värdeneutral.
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.