Slavliknande förhållanden i Libyen
Skriftlig fråga 2019/20:783 av Anders Österberg (S)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2020-01-21
- Överlämnad
- 2020-01-22
- Anmäld
- 2020-01-23
- Svarsdatum
- 2020-01-29
- Sista svarsdatum
- 2020-01-29
- Besvarad
- 2020-01-29
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
till Utrikesminister Ann Linde (S)
Ett förstärkt vapenembargo, vapenvila och ett slut på utländsk inblandning i Libyen. Det enades Ryssland, Turkiet, USA och andra världsmakter om på det toppmöte i Berlin som nyligen genomfördes.
Tanken är att slutdeklarationen från mötet ska var ett första steg på vägen mot en fredlig lösning av inbördeskriget i landet. Men de två sidor som strider mot varandra i Libyen var inte med vid förhandlingsbordet. Libyens folk är hårt prövat av de stridigheter som pågår i landet. Men det är inte bara landets invånare som far illa av den instabila situationen.
Ett av mina starkaste politiska minnen som har etsat sig fast är en bild på ett antal etiopier och eritreaner sitter på knä i orange dräkter på stranden i Libyen. Bakom dem står uniformerade Daishterrorister. De lades sedan ned på mage och fick sina halsar avskurna. De mördades enbart för att de var kristna. Även kristna kopter har brutalt kidnappats och halshuggits av Daish. Etiopier, eritreaner, somalier och andra afrikaner har det mycket svårt i Libyen.
En del av dem som migrerar eller färdas genom Libyen rånas, hotas, våldtas och/eller mördas. Det är fruktansvärt. Både de som fallit offer för terrorister och de som fallit offer för andra mördare förtjänar upprättelse.
Som om detta inte vore nog förekommer det människohandel i Libyen. Totalt helvete och inget jag ens skulle vilja att min värsta fiende ska gå igenom – så beskriver en man som sålts som slav och blivit räddad i ett vittnesmål. För ett par år sedan vittnade bland annat Amnesty om motsvarande uppgifter: De som var satta i läger fick arbeta hårt och blev slagna tills de blödde, och de såldes.
För några dagar sedan kunde man se nya filmer från läger i Libyen där människor behandlades illa. De knöt sina nävar på samma sätt som skedde under protesterna i Etiopien för några år sedan.
Det är också viktigt att Afrikanska unionen får redskap att hantera de vidriga människosmugglare som profiterar på människors nöd. Ansvaret ligger också på det internationella samfundet. Därför är samtalen från det nyligen genomförda toppmötet glädjande, men mer måste göras för de vanliga människorna på marken.
Med anledning av detta vill jag fråga utrikesminister Ann Linde:
Vad kan ministern göra gentemot den människohandel och de usla villkor som råder i detentionslägren i Libyen?
Svar på skriftlig fråga 2019/20:783 besvarad av Utrikesminister Ann Linde (S)
Utrikesdepartementet
Utrikesministern
Till riksdagen
Svar på fråga 2019/20:783 av Anders Österberg (S)
Slavliknande förhållanden i Libyen
Anders Österberg har frågat mig vad jag kan göra gentemot den människohandel och de usla villkor som råder i detentionslägren i Libyen.
Regeringen, tillsammans med vår ambassad i Tunis, följer noggrant den oroande händelseutvecklingen i Libyen.
För att uppnå en hållbar situation för de människor som bor och verkar i Libyen, oavsett om de är flyktingar, migranter eller andra utsatta människor, verkar vi för en skyndsam politisk lösning på konflikten. Det finns ingen militär lösning på situationen i Libyen. En upptrappning i Libyen riskerar att medföra allvarliga konsekvenser inte bara för Libyen och dess invånare, utan också för regionen.
EU, inklusive Sverige, stödjer FN:s arbete för att uppnå en politisk lösning i Libyen. Regeringen välkomnar deklarationen från Berlinkonferensen, som utgör ett led i stödet för FN:s ansträngningar. Berlindeklarationen uttalar stöd för en vapenvila, ökad respekt för och en stärkt övervakning av genomförandet av FN:s vapenembargo samt uppmanar till upphörande av extern inblandning i Libyen. Båda parterna i konflikten har nu utsett representanter till de FN-ledda förhandlingar som planeras av FN-insatsen UNSMIL i syfte att befästa en vapenvila och omsätta överenskommelsen från Berlinkonferensen till praktisk handling. Deklarationen från Berlinkonferensen är ett steg i rätt riktning mot en fredlig, politisk lösning.
EU:s migrationsrelaterade insatser syftar till att skydda flyktingar och migranter, förstöra nätverk för människosmuggling, stärka de libyska myndigheterna och framför allt rädda liv. EU ger därför även ett stort stöd till FN-sändebudet Salamés kontor och gränshanteringsinsatsen EUBAM som arbetar nära tillsammans med FN-insatsen UNSMIL.
Sverige verkar inom både EU och FN för att uppmärksamma flyktingars och migranters utsatta situation, inklusive vikten av humanitärt tillträde till de libyska förvaren. Under 2019 bistod Sverige med 44 miljoner SEK till humanitära insatser i Libyen, bland annat till ICRC, Norska flyktinghjälpens arbete i migrantförvaren och International Rescue Committee.
Regeringen verkar för att alla EU:s insatser bör utgå från libyernas behov och utformas i nära samordning med berörda aktörer, inte minst FN. Regeringen framhåller även konsekvent vikten av att flyktingars och migranters rättigheter värnas.
Min avsikt är att fortsätta lyfta frågan om flyktingars och migranters rättigheter i Libyen inom EU och i FN-samarbetet.
Stockholm den 29 januari 2020
Ann Linde
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.