smittspridning av tuberkulos
Skriftlig fråga 1997/98:629 av Hägg, Carina (s)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 1998-04-03
- Besvarad
- 1998-04-08
- Anmäld
- 1998-04-14
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
I fråga nr 1995/96:185 tog jag upp smittspridning av tuberkulos. Nu vill jag åter ta upp detta angelägna ämne då min oro för en ökad smittspridning av tuberkulos inte har avtagit. En mer allmän vaccinering är önskvärd.
Experter från FN:s världshälsoorganisation WHO har också uppmanat världens alla regeringar att inte nonchalera hotet om en världsomfattande tuberkulosepidimi. Och chefen för WHO:s program mot tuberkulos, dr Arata Kocho sade nyligen på en konferens, att tuberkulosen dödar fler ungdomar och fler vuxna än någon annan infektionssjukdom.
Så sent som i höstas påpekade svenska läkare att det fortfarande finns människor som dör i obehandlad, oupptäckt eller otillräckligt behandlad tuberkulos. Det påpekades vidare att bara 70 % av fallen botas mot de 85 % som enligt WHO:s mål skall tillfriskna.
Den utbredda uppfattningen att tuberkulosen varit praktiskt taget utrotad i Sverige är en av orsakerna till att faran med tuberkulosen underskattas. Jag anser att det finns anledning för regeringen att väga in den faktorn. Men även faktorer som ett ökat resande, invandring och nöjesvanor samt inte minst aggressivare tuberkulosbakterier gör att man lätt underskattar faran med sjukdomen.
Min fråga till regeringen är om socialminister Margot Wallström ämnar vidta någon åtgärd, för att förebygga en vidare smittspridning av tuberkulos.
Svar på skriftlig fråga 1997/98:629 besvarad av , ()
- Socialminister Margot Wallström
Carina Hägg har frågat mig om jag ämnar vidta någon åtgärd för att förebygga en vidare smittspridning av tuberkulos. Carina Hägg påpekar att en mer allmän vaccinering är önskvärd.
Tuberkulos är en infektionssjukdom som är betydligt allvarligare i vår omvärld än i Sverige. WHO räknar med att sjukdomen tar mellan 3 och 4 miljoner liv i världen varje år. Under det senaste decenniet har i genomsnitt 550 nya fall av aktiv tuberkulos per år registrerats i Sverige. År 1995 nyregistrerades tuberkulos hos 564 personer och 1996 hos 530 personer. Någon ökad spridning av sjukdomen under de senaste åren har således inte påvisats i Sverige. Över hälften av de som insjuknade år 1996 var födda utrikes. Flertalet av de utlandsfödda tuberkulospatienterna är unga eller medelålders. Av de svenskfödda som får tuberkulos är 70 % äldre än 65 år.
På många håll, bl.a. i Östeuropa, ökar andelen patienter med tuberkulosbakterier som är resistenta mot flera läkemedel. Ökningen av resistenta bakteriestammar beror bl.a. på att man försummat att övervaka behandlingen. Enligt uppgift från Smittskyddsinstitutet är problemet med resistent tuberkulos begränsat i Sverige.
Globalt sett är tuberkulos ett stort hälsoproblem. Situationen i Sverige har på senare år förändrats genom att flyktingar och invandrare kommer från områden där risken för infektion är hög. Socialstyrelsen konstaterar emellertid i sin folkhälsorapport för år 1997 (SoS-rapport 1997:18) att situationen i Sverige för närvarande knappast ger anledning till oro. Trots detta finns all anledning att vidmakthålla goda kunskaper om sjukdomen inom den svenska hälso- och sjukvården. En skärpt vaksamhet är påkallad. I Socialstyrelsens allmänna råd (1990:6) rekommenderas en selektiv vaccination mot tuberkulos av barn och ungdomar, vilka löper ökad risk att utsättas för smitta.
Regeringen har för avsikt att följa utvecklingen vad gäller smittspridning av tuberkulos i Sverige. Socialstyrelsen arbetar aktivt för att förhindra en sådan spridning. För närvarande pågår bl.a. ett arbete med att omarbeta de allmänna råden angående tuberkulos. Vid Smittskyddsinstitutet bedrivs forskning inom detta område. Sammanfattningsvis anser jag det inte vara nödvändigt att i nuläget vidta några ytterligare åtgärder.
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.