Socialt perspektiv på Sveriges krisberedskap

Skriftlig fråga 2020/21:2637 av Jörgen Berglund (M)

till Statsrådet Mikael Damberg (S)

Sveriges krisberedskap är under utveckling och kommer under en lång tid framåt att stärkas och stöpas om. Det försämrade omvärldsläget har varit startskottet, men också den pågående pandemin har satt ljuset på styrkor och svagheter i vår krisberedskap. Det har gjorts och kommer att göras flera utredningar, forskningsrapporter och beslutsunderlag om hur och vad vi bör göra för att stärka vår förmåga till uthållighet och att hantera svåra kriser. Hittills har de flesta underlag handlat om övergripande nivåer och väldigt lite och konsekvenser på individnivå. Vi vet att en kris får olika konsekvenser för olika individer och att de som redan innan en kris inträffar har ett beroende av samhällets stöd får det ännu svårare. Jag tror att det är av stor vikt att inkludera det sociala perspektivet i bedömningar och planering av krisberedskap. Risken är annars att det kommer att öka belastningen vid en kris om man inte tagit med det från början.

Socialtjänsten runt om i Sveriges kommuner har ett svårt uppdrag. De är också de som möter de mest utsatta i vårt samhälle. I en kris kan de som under normala omständigheter inte har behov av stöd från till exempel socialtjänsten behöva stöd. Det betyder att antalet människor som blir beroende av stöd kommer att öka. Här gäller det att vara beredd och ha planerat för sådana scenarier. Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) har uttryckt att vår krisberedskap på nationell nivå mest fokuserar på teknisk infrastruktur, transporter och farliga ämnen, men något nationellt perspektiv på de stora kommunala områdena socialtjänst och skola inte är lika framträdande.

Jag skulle med anledning av ovanstående vilja fråga statsrådet Mikael Damberg:

Hur arbetar statsrådet med att inkludera de sociala perspektiven i krisberedskapsplaneringen, främst inom socialtjänst och skola?