Straffrabatten för 15-17-åringar
Skriftlig fråga 2020/21:591 av Louise Meijer (M)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2020-11-19
- Överlämnad
- 2020-11-20
- Anmäld
- 2020-11-24
- Svarsdatum
- 2020-12-02
- Sista svarsdatum
- 2020-12-02
- Besvarad
- 2020-12-02
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
till Justitie- och migrationsminister Morgan Johansson (S)
År 2018 presenterades utredningen om slopad straffrabatt för unga myndiga. Utredningen berörde personer i åldern 18–20 men också unga i åldern 15–17.
Justitieministern har gått vidare med ett förslag om en förändring av straffrabatten för gruppen 18–20-åringar. Moderaternas uppfattning är att ungdomsrabatten för denna grupp ska slopas helt. Tyvärr innebär förslaget inte detta.
Regeringen har dock utelämnat att beröra gruppen 15–17-åringar. Detta trots att utredningen presenterar olika alternativ för att förändra straffrabatten även för denna grupp för att undvika stora tröskeleffekter mellan de olika ålderskategorierna.
Mot denna bakgrund vill jag fråga justitie- och migrationsminister Morgan Johansson:
Avser ministern att förändra straffrabatten för unga i åldern 15–17 år?
Svar på skriftlig fråga 2020/21:591 besvarad av Justitie- och migrationsminister Morgan Johansson (S)
Svar på fråga 2020/21:591 av Louise Meijer (M) Straffrabatten för 15–17-åringar
Louise Meijer har frågat mig om jag avser att förändra straffrabatten för unga i åldern 15–17 år.
Brottslighet bland barn och unga måste bemötas med samhällets fulla kraft. Det krävs ett långsiktigt arbete på bred front för att bekämpa såväl brotten som brottens orsaker. Vid grova brott måste samhället kunna reagera kraftfullt och en kriminell livsstil kunna avbrytas i tid. Regeringen skärper också påföljderna för ungdomar som begår brott.
Vid årsskiftet införs en ny påföljd för unga lagöverträdare, ungdomsövervakning. Påföljden kommer att kunna väljas vid bl.a. allvarligare våldsbrott och rån. Den som döms till ungdomsövervakning ska få s.k. helghemarrest. I vissa fall kan det i stället bli fråga om t.ex. ett förbud att vistas på en viss plats eller inom ett visst område. Förbudet ska övervakas med fotboja. Vidare bereds förslag om slopad straffreduktion för 18–20-åringar för brott med ett minimistraff på ett års fängelse. För sådan brottslighet kommer, om förslaget genomförs, det att dömas till längre och fler fängelsestraff.
Samtidigt ser andra utredningar över hur åtgärderna kan förbättras när barn misstänks för brott och hur straffen kan skärpas för dem som involverar unga i kriminalitet. När det gäller straffreduktionen för åldersgruppen 15–17 år ansåg Ungdomsreduktionsutredningen att den skulle lämnas oförändrad. Så gott som samtliga remissinstanser instämde i den bedömningen.
Åtgärder vidtas även på andra områden än straffrättens. För att förhindra att barn och unga dras in i kriminalitet föreslår regeringen inom ramen för 34-punktsprogrammet bland annat en långsiktig satsning på socialtjänst och skola i socialt utsatta områden och åtgärder för att socialtjänsten ska bli mer tillgänglig och kunna ingripa i fler situationer, även när samtycke saknas från vårdnadshavaren.
Regeringen har också lämnat förslag om stöd till kommunerna för familjehemsplaceringar och att medel ska tillskjutas för att bland annat öka platskapaciteten, kvalitet och säkerhet vid de särskilda ungdomshemmen. En utredare ska också se över hur ett lagstiftat ansvar för kommunerna att arbeta brottsförebyggande kan utformas och Socialstyrelsen har getts i uppdrag att genomföra en studie om bland annat tidiga insatser för att motverka missbruk och kriminalitet bland unga.
Regeringen har alltså vidtagit ett stort antal åtgärder som riktas mot unga som har begått brott eller som riskerar att dras in i kriminalitet. Som redogjorts för är fler åtgärder också på gång. Det arbetet kommer att fortsätta.
Stockholm den 2 december 2020
Morgan Johansson
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.