Tillgången på energitorv

Skriftlig fråga 2021/22:1341 av Betty Malmberg (M)

till Statsrådet Khashayar Farmanbar (S)

Omvärlden kan förändras snabbt, och nya, tidigare otänkbara behov kan snabbt uppstå för ett land. Det gäller inte minst tryggheten i att ha tillgång till inhemsk och lagringsbar energiråvara. En fråga vi har blivit alltför medvetna om den senaste tiden.

Enligt ett upprop från branschföreningen Svensk Torv har skörden av energitorv minskat med 90 procent. En utveckling som kan få flera negativa konsekvenser. Inte minst ur beredskapssynpunkt då energitorven har betydelse som inhemsk och lagringsbar energikälla. Att flera energibolag aviserar att de planerar att sluta skörda torv och i stället ska våtlägga markerna utan att torven först tas till vara är därför oroande. Dels för de nämnda beredskapsskälen, dels för att torv behövs för att höja effektiviteten i värmekraftverk eftersom den har egenskaper som gör att verkningsgraden höjs och rökgaserna renas bättre då biobränslen eldas. Utan torv måste ett additiv i form av svavel importeras.

I en tidigare fråga till statsrådet (2021/22:722) som var skriven i ovanstående anda svarar statsrådet följande: Berörda myndigheter och den pågående utredningen (Nationell samordning av försörjningsberedskapen, undertecknads anm.) bedriver nu detta arbete och regeringen har för närvarande inga planer på att initiera en utredning specifikt om energitorv och försörjningsberedskap. En utredning som i bästa fall kommer att avslutas om drygt ett år. Under samma tid finns det stor risk att energitorvproduktionen redan kan ha gått helt förlorad i vårt land.

Skulle energitorven sluta skördas har Sverige alltså inget lagringsbart, närproducerat biomaterial för energiproduktion vid kris och beredskap. Då ingen konsekvensanalys av utfasningen av inhemsk energitorv heller är gjord på nationell nivå kan besluten i Sveriges olika energibolag få konsekvenser för landet som i dag inte kan överblickas. I Finland pågår en långsam utfasning av deras inhemska torvproduktion. Men samtidigt har de i sin beredskapslag (29.12.2011/1552) ett undantag för tryggande av virkes och torvtillgången (§ 45) i händelse av så kallade undantagsförhållanden.

Mot bakgrund av ovanstående vill jag fråga statsrådet Khashayar Farmanbar:

Är statsrådet beredd att ompröva sitt svar på min tidigare fråga om att vidta åtgärder för att i närtid analysera vilka konsekvenser det kan få för svensk försörjningsberedskap om skörden av energitorv upphör?