Toppmötet mellan EU och AU

Skriftlig fråga 2017/18:437 av Karin Enström (M)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2017-12-07
Överlämnad
2017-12-08
Anmäld
2017-12-11
Svarsdatum
2017-12-22
Sista svarsdatum
2017-12-22
Besvarad
2017-12-22

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

PDF

till Statsminister Stefan Löfven (S)

 

Statsminister Stefan Löfven deltog den 29–30 november vid ett toppmöte mellan Europeiska unionen och Afrikanska unionen (AU) i Abidjan i Elfenbenskusten. I år har det gått tio år sedan den gemensamma strategin för EU och Afrika antogs. Möten har därefter ägt rum vart tredje år, och syftet är att främja starka ekonomiska och politiska band mellan EU och Afrika. Prioriteringar i partnerskapet är bland annat fred och säkerhet, samhällsstyrning, demokrati, mänskliga rättigheter, migration, handel och jobbskapande.

Toppmötet i Abidjan var tänkt att främst handla om vikten av att investera i ungdomar och skapa nya jobb för Afrikas växande befolkning; 60 procent av befolkningen i Afrika är under 25 år. Men den senaste tidens fruktansvärda rapportering om slavhandel med flyktingar och migranter i Libyen gjorde att migrationsfrågan kom högst upp på dagordningen.

Statsministern sa på mötet att människor säljs som slavar är oacceptabelt och det måste vi åtgärda så snabbt och hårt det bara går. Europeiska rådets ordförande Donald Tusk framhöll i sitt öppningsanförande att en ordnad migration ligger i allas intresse och att EU och AU måste arbeta mer för att hitta gemensamma lösningar.

Toppmötet hade svårt att enas om en gemensam deklaration om Libyen men fördömde de kriminella handlingarna i ett gemensamt uttalande där man också uttalade viljan att arbeta tillsammans för en lösning. Företrädare för FN, EU och AU kom dock överens om att inrätta en gemensam arbetsgrupp för att skydda migranter och flyktingar längs vägarna framför allt i Libyen och intensifiera arbetet med att stoppa människohandel och kriminella nätverk. Detta ska ske i samarbete med den libyska regeringen och bland annat behandlas i FN:s generalförsamling.

Med anledning av ovanstående vill jag fråga statsminister Stefan Löfven:

Hur ska statsministern och regeringen bidra till den nya arbetsgruppen, och hur ska regeringen arbeta och driva frågan inom ramen för EU och FN för att hitta en gemensam lösning samt arbeta gentemot regeringen i Libyen, bilateralt och multilateralt, för att säkerställa att de uppfyller sina åtaganden?

Svar på skriftlig fråga 2017/18:437 besvarad av Utrikesminister Margot Wallström (S)



Utrikesdepartementet

Utrikesministern

Till riksdagen


Svar på fråga 2017/18:437 av Karin Enström (M)
Toppmötet mellan EU och AU

Karin Enström har frågat statsministern om hur regeringen ska bidra till den gemensamma EU-AU-FN task force som sattes på plats i samband med det senaste toppmötet mellan AU och EU, samt hur regeringen ska arbeta och driva frågan inom ramen för EU, FN och gentemot den libyska regeringen för att hitta en gemensam lösning och säkerställa att den libyska regeringen uppfyller sina åtaganden. Frågan har överlämnats till mig.

Vid AU-EU-toppmötet i Abidjan den 29-30 november, där statsministern deltog, enades EU:s och AU:s ledare om ett gemensamt uttalande, som i kraftiga ordalag fördömer övergrepp mot migranter och flyktingar i Libyen, och understryker behovet av att förbättra deras situation. I samband med toppmötet gjordes även en överenskommelse mellan AU, EU och FN om fördjupad samordning av pågående insatser, inklusive tätare samarbete med libyska myndigheter, genom bildandet av en gemensam s.k. task force. Syftet är att skydda migranter och flyktingar i Libyen, samt intensifiera redan pågående arbete med vidarebosättning och frivilligt återvändande i nära samarbete med FN:s flyktingorgan (UNHCR) och FN:s migrationsorganisation (IOM).

Denna task force har hittills träffats två gånger: en gång när den formellt lanserades i Addis Abeba den 4 december och en gång i Bryssel den 14 december. Vid det senaste mötet i Bryssel representerades EU av den höga representanten för utrikes- och säkerhetspolitik Federica Mogherini. Under mötet diskuterades konkreta åtgärder för det fortsatta arbetet med vidarebosättning och återvändande. Parterna åtog sig även att mötas på olika nivåer under de kommande veckorna, för att följa arbetet i nära samarbete med libyska myndigheter.

Sverige har vid upprepade tillfällen i bl.a. FN:s säkerhetsråd uppmärksammat den oacceptabla situationen för flyktingar och migranter i Libyen. Regeringen har likaså både inom FN och EU betonat att IOM och UNHCR är centrala aktörer och behöver utökat stöd. Sverige är den största givaren av icke-öronmärkt kärnstöd till UNHCR och har utöver sitt betydande stöd till IOM bl.a. bidragit specifikt till IOM:s arbete i Västafrika och Sahel. Regeringen har också utsett ett nytt särskilt sändebud för bl.a. konflikten i Libyen, som nyligen besökt landet och haft möten med deltagare i fredsprocessen, inklusive kvinnliga representanter och FN-sändebudet Ghassan Salamé. Regeringen stödjer även FN:s generalsekreterare Guterres uppmaning till ökad internationell samverkan för att förebygga och bekämpa människohandel och lagföra förbrytare.

Vid sidan av migrationsinsatserna har EU flera andra engagemang i Libyen. EU:s insatser sker i samråd med FN, som leder fredsprocessen. EU ger ett stort stöd till FN-sändebudets kontor, och gränshanteringsinsatsen EUBAM arbetar nära tillsammans med FN-missionen UNSMIL. EU, och Sverige, ser en politisk lösning på konflikten i Libyen som den enda långsiktigt hållbara lösningen på den svåra situationen i landet.

Det är av yttersta vikt att internationella organisationer omgående ges tillträde till förvar där flyktingar och migranter befinner sig. Detta är något denna task force skall arbeta med tillsammans med libyska myndigheter för att säkerställa. Den långsiktiga ambitionen är att libyska myndigheter ska upphöra med att systematiskt placera flyktingar och migranter i förvar.

Stockholm den 20 december 2017

Margot Wallström

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.