Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

uppklarning av våldtäktsbrott

Skriftlig fråga 2003/04:884 av Lundberg, Inger (s)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2004-03-10
Anmäld
2004-03-10
Besvarad
2004-03-17
Svar anmält
2004-03-17

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 10 mars

Fråga 2003/04:884

 av Inger Lundberg (s) till justitieminister Thomas Bodström om uppklarning av våldtäktsbrott

Professor Christian Diesen vid Stockholms universitet ger i en debattartikel i en av morgontidningarna en skrämmande bild av den låga uppklarningsprocenten vid våldtäktsbrott. Hans bild stämmer väl överens med de uppgifter, som vi riksdagsledamöter fått från kvinnor, som mött många ungdomar, som utsatts för våldtäkt.

Från Kvinnohuset i Örebro uppger man till exempel att man träffat flera flickor, som är helt rättslösa när det gäller våldtäkter. Bland dem finns ungdomar, som våldtagits och tidigare inte haft sexuella kontakter, men bedömts inte ha en chans i rätten.

Till detta kommer den senaste tidens mycket allvarliga uppgifter om att flickor behandlats kränkande vid domstolsförhandlingar.

Jag vill därför fråga justitieministern om han avser att ta initiativ, som kraftfullt ökar möjligheterna till uppklaring av våldtäktsärenden.

Svar på skriftlig fråga 2003/04:884 besvarad av

den 17 mars

Svar på fråga 2003/04:884 om uppklaring av våldtäktsbrott

Justitieminister Thomas Bodström

Inger Lundberg har frågat mig om jag avser att ta initiativ som kraftfullt ökar möjligheterna till uppklaring av våldtäktsärenden.

I debatten de senaste dagarna har det bland annat framförts att en avgörande orsak till den låga uppklaringen av anmälda våldtäkter skulle vara polisens attityder gentemot offren. Det finns säkert fall där detta kan vara en förklaring, men jag vet samtidigt att polisen i allmänhet arbetar mycket professionellt i handläggningen av sexualbrott. De flesta poliser har i dag både kunskap och förståelse för den svåra situation som offren befinner sig i. Flera kvinnoorganisationer jag har träffat menar att polisens bemötande av utsatta kvinnor utvecklats mycket positivt de senaste åren. Jag vet att motsvarande utveckling skett inom åklagarväsendet.

Men så länge det förekommer att våldtagna kvinnor känner sig illa bemötta av företrädare för rättsväsendet är det självklart ett problem. Regeringen har därför i det regleringsbrev som beslutades i december 2003 gett Rikspolisstyrelsen i uppdrag att redovisa vilka åtgärder som vidtagits för att säkerställa ett professionellt bemötande av utsatta kvinnor, till exempel offer för sexualbrott. Motsvarande uppdrag finns för övrigt i regleringsbrevet för Domstolsverket.

Enbart bristande förståelse för offrens situation är emellertid en alltför ensidig förklaring till varför så få anmälda våldtäkter leder till åtal. Våldtäkt är en av flera brottstyper där ofta ord står mot ord och den tekniska bevisningen, där sådan finns, inte entydigt pekar i den ena eller andra riktningen. Bakom statistiken ligger till exempel anmälningar som görs långt efter att övergreppet skett och där offret inte kan uppvisa några fysiska skador eller andra bevis. Våldtäkter sker också ofta helt utan vittnen. Detta är faktorer som försvårar utredningsarbetet, oavsett vilket slags brott det rör sig om.

Den brottsutredande verksamheten inom polisen ska därför utvecklas ytterligare så att fler brott kan leda till lagföring, och det gäller inte bara sexualbrott. Det handlar till exempel om förbättrade förstahandsåtgärder, däribland förhör i omedelbar anslutning till brottstillfället, spårsäkring på brottsplatsen och dokumentation av målsägandens skador @ för att på så vis öka kvaliteten i brottsutredningarna. Polisen måste också verka för färre överlämnanden av ärenden mellan olika handläggare för att korta genomströmningstiderna och minimera risken att viktig information försvinner på vägen.

Jag vill också framhålla att det inom Justitiedepartementet pågår ett arbete för att polisen ska kunna ges effektivare verktyg i den utredande verksamheten. Exempelvis utreds nu frågan om utökade möjligheter att använda DNA-analyser som ett verktyg i den brottsutredande verksamheten. Därutöver har regeringen satsat mycket stora ekonomiska resurser på polisen de senaste åren. Sedan år 2000 har polisens anslag ökat med nästan 2,2 miljarder kronor, vilket bland annat har lett till en ökning av såväl antalet poliser som civilanställda. Som statsministern uttalade i partiledardebatten för en tid sedan är regeringen inställd på att dessa satsningar ska fortsätta.

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.