vägsalt i vattnet
Skriftlig fråga 1999/2000:212 av Schlaug, Birger (mp)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 1999-11-15
- Anmäld
- 1999-11-23
- Besvarad
- 1999-11-25
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
Fråga 1999/2000:212
av Birger Schlaug (mp) till miljöminister Kjell Larsson om vägsalt i vattnetGrundvattnet i Heby kommun har höga kloridhalter. Vattnet tas ur Dalkarlsåsen mellan Heby och Tärnsjö. Halten är 80 mg klorid per liter och det är dubbelt så mycket mot vad som hittats tidigare. 1968 var det 3,4 mg/l och för några år sedan hade det ökat till 40 mg/l. Den nuvarande halten ligger alarmerande nära gränsvärdet för teknisk anmärkning på vattnet, som är 100 mg/l. 120 mg klorid per liter har uppmätts i reservvattentäkter i Upplands Väsby och Botkyrka kommuner.
Utifrån detta ställer man sig frågan om hur pass utbrett problemet med vägsalt i våra dricksvattentäkter egentligen är. Någon aktuell och fullödig kartläggning över detta verkar saknas. Följaktligen väcks misstankar om att det aktuella läget beträffande vägsalt i vårt grundvatten inte är under kontroll.
Mot denna bakgrund frågar jag:
Hur avser miljöministern verka för att problemet med vägsalt i dricksvattentäkter kartläggs och motverkas?
Svar på skriftlig fråga 1999/2000:212 besvarad av
Svar på fråga 1999/2000:212 om vägsalt i vattnet
Miljöminister Kjell Larsson
Birger Schlaug har frågat mig hur jag avser att verka för att problemet med vägsalt i dricksvattentäkter kartläggs och motverkas.
Bakgrunden till frågan är den ökning av kloridhalter i ett antal grundvattentäkter som uppmärksammats på senare tid, däribland i Heby, Upplands Väsby och Botkyrka kommuner.
Birger Schlaug konstaterar i sin fråga att någon aktuell och fullödig kartläggning över situationen verkar saknas. Samtliga kommunala vattentäkter provtas i dag genom kommunernas försorg. Visst sammanställningsarbete sker också genom branschorganet Vatten- och Avloppsverksföreningens försorg. I mindre omfattning genomförs också provtagningar av enskilda vattentäkter, vilka bl.a. sammanställs i Sveriges Geologiska Undersökningars (SGU) brunnsarkiv. Även jag måste konstatera att en fullständig och heltäckande bild saknas. Indikationer från de sammanställningar som bl.a. SGU och Vägverket genomfört visar att problemet kan ha en större utbredning än vad som tidigare varit känt. Jag har för avsikt att få till stånd en sådan kartläggning av situationen. SGU har också föreslagit Miljömålskommittén ett miljökvalitetsmål inom detta område, vilket kan komma att bli ett viktigt framtida styrinstrument.
Vägverket bedriver sedan flera år en verksamhet för att komma till rätta med problemet med vägsalt. Sedan 1980-talet betraktas Sverige som världsledande i arbetet med minskning av saltmängder vid vinterväghållning. Det finns i dag regler för vid vilka tillfällen vägsalt får användas. Syftet är att ytterligare minska saltanvändningen. En omfattande utbildningsverksamhet riktad till Vägverkets entreprenörer genomförs också i verkets egen regi. Man försöker förstås också få fram alternativ till vägsalt, men det har varit svårt, ofta därför att dessa inte heller saknar negativa miljökonsekvenser.
Förekomsten av föroreningar av vägsalt i vattentäkter indikerar samtidigt att dessa lätt kan förorenas från vägen, vilket sannolikt utgör ett större problem än vägsaltet i sig. Sådana vägsträckningar kan vara fellokaliserade med tanke på bl.a. risk för olyckor vid transport med farligt gods.
Vägverket arbetar också med en sårbarhetsklassning av vattentäkter vad gäller påverkan från förorening. De vattentäkter som klassats som sårbara enligt detta system ska få skydd. Det är ofta fråga om fysiska skydd som förhindrar vatten från att tränga ned i marken. Ett fyrtiotal vägar vid vattentäkter åtgärdades under 1998, till en kostnad av 65 miljoner kronor. Vägverket har också betalat ut ersättning till enskilda som har fått sitt brunnsvatten förstört.
Sammanfattningsvis kan jag @ trots att omfattningen av detta miljöproblem inte till fullo är känd @ konstatera att åtgärderna redan är på god väg.
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.