Vård och omsorg på minoritetsspråk
Skriftlig fråga 2017/18:1317 av Eva Lohman (M)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2018-05-18
- Överlämnad
- 2018-05-18
- Anmäld
- 2018-05-21
- Svarsdatum
- 2018-05-30
- Sista svarsdatum
- 2018-05-30
- Besvarad
- 2018-05-30
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
till Socialminister Annika Strandhäll (S)
Det finns i nuläget ingen möjlighet att överklaga ett beslut om vård och omsorg på minoritetsspråk om kommunen inte följer minoritetslagen, trots att staten i samband med sitt åtagande när det gäller diskrimineringskonventionen (CERD) lovar att tillförsäkra var och en likhet inför lagen.
Diskrimineringslagen utökades med en ny diskrimineringsgrund – tillgänglighet – för drygt två år sedan. Med det menas att en person med funktionsnedsättning missgynnas därför att man inte gjort skäliga tillgänglighetsåtgärder för att personen ska komma i en jämförbar situation med personer utan funktionsnedsättning. Med tanke på de grundläggande behov som nationella minoriteter har av vård och omsorg på sitt eget språk bör frågan kunna hanteras enligt diskrimineringslagen och som en fråga om bristande tillgänglighet när vården inte är tillgänglig för minoriteterna.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga socialminister Annika Strandhäll:
Hur ställer sig ministern till att diskrimineringsgrunden för bristande tillgänglighet ska kunna tillämpas när vård och omsorg på minoritetsspråk inte erbjuds i förvaltningskommunerna enligt lagen om nationella minoriteter och minoritetsspråk ?
Svar på skriftlig fråga 2017/18:1317 besvarad av Socialminister Annika Strandhäll (S)
S2018/03079/FS, S2018/03080/FS
Socialdepartementet
Socialministern
Till riksdagen
Svar på fråga 2017/18:1317 av Eva Lohman (M)
Vård och omsorg på minoritetsspråk samt fråga 2017/18:1318 av Eva Lohman (M) Nationella minoriteter och minoritetsspråk inom hälso- och sjukvården
Eva Lohman har frågat mig hur jag ställer mig till att diskrimineringsgrunden för bristande tillgänglighet ska kunna tillämpas när vård och omsorg på minoritetsspråk inte erbjuds i förvaltningskommunerna enligt lagen om nationella minoriteter och minoritetsspråk. Eva Lohman har också frågat mig hur jag ställer mig till att koppla ihop lagen om nationella minoriteter och minoritetsspråk med hälso- och sjukvårdslagen och patientlagen för att få frågorna implementerade i hälso- och sjukvården.
Jag vill inleda med att säga att målet med hälso- och sjukvården enligt hälso- och sjukvårdslagen och patientlagen är en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen. Det innebär att möjligheterna att få del av hälso- och sjukvårdens tjänster ska vara lika för alla, oavsett var de bor i landet, nationalitet eller kulturella olikheter. I patientlagen finns också en bestämmelse om att information som lämnas till patienten ska anpassas till patientens ålder, mognad, erfarenhet, språkliga bakgrund och andra individuella förutsättningar. Det finns således redan ett ansvar för hälso- och sjukvården att anpassa vården och informationen utifrån patienten.
Landstingen och kommunerna ska beakta bestämmelserna om de nationella minoriteternas rättigheter och det allmännas skyldigheter att skydda och främja de nationella minoriteternas språk och kultur i minoritetslagen och i annan lagstiftning i syfte att säkerställa en jämlik vård för alla. Jag ser därför inte något behov av att koppla ihop lagen om nationella minoriteter och minoritetsspråk med hälso- och sjukvårdslagen och patientlagen.
Angående din fråga om diskriminering finns det sex olika former av diskriminering enligt diskrimineringslagen, varav bristande tillgänglighet är en form. Bristande tillgänglighet är när en person med en funktionsnedsättning missgynnas genom att en verksamhet inte genomför skäliga tillgänglighetsåtgärder för att den personen ska komma i en jämförbar situation med personer utan denna funktionsnedsättning. Enligt diskrimineringslagen är funktionsnedsättning varaktiga fysiska, psykiska eller begåvningsmässiga begränsningar av en persons funktionsförmåga som till följd av en skada eller en sjukdom fanns vid födseln, har uppstått därefter eller kan förväntas uppstå. De nationella minoritetsspråken kan således inte omfattas av diskrimineringsformen bristande tillgänglighet. Regeringen har i dagsläget inte för avsikt att ändra detta.
Slutligen vill jag återigen poängtera att målet för hälso- och sjukvårdspolitiken är bl.a. att befolkningen ska erbjudas en behovsanpassad hälso- och sjukvård som innebär att vården ska ges med hänsyn till den enskilda patientens behov.
Stockholm den 30 maj 2018
Annika Strandhäll
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.