Vård och stöd under graviditet och förlossning

Skriftlig fråga 2022/23:601 av Linnéa Wickman (S)

till Statsrådet Acko Ankarberg Johansson (KD)

Ojämlikheter i hälsa drivs till en betydande del av ojämlikheter i resurser. Ojämlikhet tenderar dessutom att gå i arv om det inte aktivt utjämnas. Ett område som särskilt påverkar ett barns hälsoutveckling är livsvillkoren under det tidiga livet. Negativ inverkan av olika slag redan under fosterstadiet och under perioden upp till fem års ålder kan ge livslånga konsekvenser. Ohälsa under barnåren samvarierar med problem längre fram i livet, som sämre skolresultat, lägre inkomster och sämre hälsa i vuxenlivet.

Föräldrars skilda förutsättningar, tillgång till resurser, livsvillkor och levnadsvanor under denna tid påverkar därmed risken för ohälsa, ökad sårbarhet och mottaglighet för ohälsa och får ojämlika konsekvenser för barn vid givna hälsotillstånd. Vården och stödet som ges till föräldrar inför, under och efter graviditet och förlossning har därför en stor betydelse för barnens hälsa och möjligheter på både kort och lång sikt.

Sedan 2015 har socialdemokratiskt ledda regeringar gjort satsningar på förlossningsvården liksom kvinnors hälsa i överenskommelse med SKR, Sveriges Kommuner och Regioner. Det har inneburit ett omfattande arbete och förbättringar i hela landet för en mer tillgänglig och jämlik vård utifrån kvinnors och familjers olika behov. En ny överenskommelse har slutits för 2023. Men på grund av de mycket otillräckliga generella statsbidrag som regeringen och Sverigedemokraterna ger till kommuner och regioner så sätts välfärden på svältkur. Det larmas om nedskärningar i hela landet, och i vårbudgeten presenterades inga resursförstärkningar trots den kraftiga kostnadskris som kommuner och regioner nu utsätts för.

Inom mödrahälsovården i Gävleborg vittnas samtidigt om en stor ökning av psykisk ohälsa och oro hos blivande mödrar. Det beskrivs även hur övervikt och andra fysiska hälsoproblem blivit vanligare. Ett annat problem är att föräldraskapsstödet som erbjuds tillsammans med barnhälsovården både individuellt och i grupp i lägre utsträckning når låginkomsttagare, ensamstående och personer födda i utlandet. Sammantaget betyder detta att stöd och råd kring föräldraskap, hur föräldrars levnadsvanor påverkar barnet i ett tidigt skede, socialt nätverk med andra föräldrar, frågor som rör ett jämställt föräldraskap som fördelning av ansvar för hem, barn, arbete och studier liksom föräldraledighet inte når alla blivande föräldrar. Allra minst dem som lever under de tuffaste livsvillkoren.

Med anledning av detta är mina frågor till statsrådet Acko Ankarberg Johansson:

Tänker statsrådet ta några nya initiativ för att stärka regionernas förutsättningar att utveckla mödra- och förlossningsvården samt säkerställa att föräldraskapsstöd når alla blivande föräldrar, och i så fall vilka?