Alternativ till traditionell burhållning av höns
Skrivelse 1996/97:64
Regeringens skrivelse
1996/97:64
Alternativ till traditionell burhållning av höns
Skr.
1996/97:64
Regeringen överlämnar denna skrivelse till riksdagen.
Stockholm den 5 december 1996
Göran Persson
Annika Åhnberg
(Jordbruksdepartementet)
Skrivelsens huvudsakliga innehåll
I skrivelsen redovisas regeringens bedömningar mot bakgrund av Statens
jordbruksverks rapport Värphöns-Kontrollstation 1996. Regeringen anser
att förbudet mot traditionella burar skall kvarstå och kompletteras genom
att funktionskrav införs i 9 § djurskyddsförordningen (1988:539). De
väsentligaste funktionskraven vid inhysning av värphöns är tillgång till
värprede, sittpinne och sandbad. Dessutom skall inhysningen ske på ett
sådant sätt att dödlighet och beteendestörningar hålls på en låg nivå.
Funktionskraven avses gälla alla inhysningssystem för värphöns.
Dispens från delar av funktionskraven för en begränsad tid förutsätts
kunna ges för traditionella burar som uppfyller högt ställda djurhälso- och
djurskyddskrav. Takten i avvecklingen av traditionella burar blir beroende
av hur bra anläggningarna är från djurhälso- och djurskyddssynpunkt.
Jordbruksverket far i uppdrag att utarbeta en aktionsplan som går ut på
att de traditionella burarna successivt byts ut mot andra hönshållnings-
system till dess att inga sådana burar finns kvar.
1 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 64
Innehållsförteckning
Skr. 1996/97:64
1 Sammanfattning av skrivelsen...................... 4
2 Ärendet och dess beredning........................ 5
3 Statens jordbruksverks förslag...................... 6
4 Djurhälsan är ofta sämre i golvsystem än i bursystem ..... 7
5 Produktion och marknad.......................... 8
5.1 Allt färre besättningar med allt fler höns per
besättning............................... 8
5.2 Produktion, marknad och kostnader ............. 8
5.3 Livsmedelskvalitet och läkemedelsindustrins krav på
äggen ................................. 10
6 Arbetstillfällen och arbetsmiljö.................... 10
6.1 Arbetstillfällen bör bevaras och arbetsmiljön
förbättras............................... 10
6.2 Regeringens bedömning .................... 11
7 Hönshållning i vissa andra länder jämfört med i
Sverige..................................... 12
7.1 I Sverige har vi krav på hönshållningen som saknar
motsvarighet i andra länder.................. 12
7.2 Altemativproduktion och burstorlekar i andra
länder ................................. 13
8 Inhysningssystem för höns ....................... 14
8.1 Varför har vi höns i burar?................... 14
8.2 Alla nya tekniska system måste prövas och
godkännas .............................. 15
8.3 System för inhysning av höns - fördelar och
nackdelar............................... 16
8.3.1 System för lösgående höns, hög beläggning .. 16
8.3.2 System för lösgående höns, låg beläggning . . 17
8.3.3 Traditionella burar.................... 18
8.3.4 Smågruppssystem i s.k. modifierade eller
inredda burar ....................... 18
8.3.5 Storburar .......................... 19
8.3.6 Småskaliga system ................... 19
9 Foder och avel inverkar på produktion, hälsa och
beteende ................................... 20
9.1 Foder ................................. 20
9.2 Avelsfrågor ............................. 20
10 Regeringens överväganden beträffande inhysning Skr. 1996/97:64
av höns..................................... 21
11 Marknaden och konsumenterna .................... 24
11.1 Konsumenternas betalningsvilja är avgörande för
utvecklingen ............................ 24
11.2 Från och med den 1 januari 1998 gäller EG:s
märkningssystem för ägg i Sverige............. 26
12 Investeringsstöd............................... 27
13 Utbildning och rådgivning ....................... 28
14 Forskning ................................... 29
14.1 Forskningens mål och medel ................. 29
14.2 Framtida behov av forskning ................. 30
15 Dispens för traditionella burar som uppfyller höga
djurskyddskrav................................ 31
15.1 Ännu finns inga godkända inhysningssystem med
hög beläggning för höns.................... 31
15.2 Regeringens överväganden................... 32
16 Samordning inom EU .......................... 34
Bilaga 1 Bakgrund och sammanfattning av Jordbruksverkets
rapport 1996:6 ............................ 35
Bilaga 2 Förteckning över remissinstanserna..............41
Bilaga 3 Sammanfattning av remissyttrandena över
Jordbruksverkets rapport 1996:6 ................ 42
Bilaga 4 Förteckning över forskningsprojekt.............. 55
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde
den 5 december 1996 ................................. 66
1 Sammanfattning av skrivelsen
Skr. 1996/97:64
I skrivelsen redovisas Statens jordbruksverks rapport Värp-
höns-Kontrollstation 1996 (Rapport 1996:6). Mot bakgrund av bl.a. Jord-
bruksverkets rapport bedömer regeringen att förbudet mot traditionella
burar skall kvarstå och kompletteras genom att funktionskrav införs i 9 §
djurskyddsförordningen. De väsentligaste funktionskraven vid inhysning
av värphöns är rede, sittpinne och sandbad. Dessutom måste dödligheten,
sjukdomsfrekvensen och frekvensen av beteendestörningar vara låg.
Funktionskraven föreslås gälla alla inhysmngssystem för värphöns.
Regeringen har för avsikt att föra in ett tillägg i 9 § djurskyddsförord-
ningen så att den nu far följande lydelse:
"Höns för äggproduktion far inte inhysas i andra burar än sådana som
uppfyller hönsens behov av rede, sittpinne och sandbad. Inhysningen skall
ske på ett sådant sätt att dödlighet och beteendestörningar hos hönsen
hålls på en låg nivå.
Kraven i första stycket gäller även för andra mhysningsformer.
Jordbruksverket far meddela ytterligare föreskrifter om hur höns skall
inhysas.
Om det finns särskilda skäl far Jordbruksverket i enskilda fall medge
undantag från kraven i första stycket i enlighet med föreskrifter som
meddelas av verket."
Efter hand som kunskaperna om hållande av värphöns ökar kan föränd-
ringar och ytterligare bestämmelser behöva införas.
I stort sett alla remissinstanserna anser att funktionskrav är bra och
speglar målet att skapa bättre inhysningsförhållanden för höns oavsett
inhysningens utformning. Det är i regel mer ändamålsenligt att ställa
funktionskrav på en verksamhet än att detaljreglera och införa förbud mot
vissa tekniska lösningar. Genom funktionskrav befrämjas flexibilitet och
alternativa lösningar som öppnar möjligheter för en ökad mångfald inom
ett verksamhetsområde.
Nya inhysmngssystem måste prövas från djurhälso- och djurskydds-
synpunkt. De nya högbelagda systemen för lösgående höns i stora grup-
per som Jordbruksverket prövat har hittills givit så få eller så dåliga
resultat, främst beträffande fjäderplockning och kannibalism som resul-
terat i hög dödlighet, att de sannolikt inte kommer att kunna godkännas
inom de närmaste åren. Andra lösningar måste därför utvecklas om
Sverige skall kunna fortsätta att behålla sin höga självförsörjningsgrad av
ägg. En sådan lösning kan t.ex. vara att hönsen hålls i smågruppssystem
i inredda burar där de visserligen delvis går på nätgolv men ändå har
möjlighet att utföra grundläggande beteenden som att sprätta, sitta på
pinne och värpa i rede. Smågruppssystem bygger på att den naturliga
flockstorleken för höns är 5-15 hönor. Försök med sådana system har
visat att dödlighet i kannibalism och fjäderplockning i regel ligger på en
mycket lägre nivå i dessa system än då hönsen hålls i stora grupper.
I Sverige tillåts inte näbbtrimning som innebär att en del av näbben
amputeras. Sådana amputationer utförs i de flesta andra jämförbara länder
vilket gör att det där är lättare att undvika problem med hackning när
höns hålls i stora grupper.
Forskning om alternativa system i hönsproduktionen måste fortsätta.
Utbildning och rådgivning måste intensifieras för att underlätta en över-
gång från traditionella burar till alternativa inhysningssystem för höns.
Avgörande för utvecklingen är framstegstakten i forskningen och konsu-
menternas vilja att betala extra för ägg från höns som hålls i djurvänliga
system.
Dispens från delar av de satta funktionskraven bör kunna ges för tradi-
tionella burar som uppfyller högt ställda djurskyddskrav. Awecklings-
takten av traditionella burar bör vara beroende av hur bra anläggningarna
är från djurhälso- och djurskyddssynpunkt. Jordbruksverket bör få i upp-
drag att utarbeta en aktionsplan som går ut på att de traditionella burarna
successivt byts ut på ett kontrollerat sätt till dess att inga sådana burar
finns kvar. Till slut skall endast system som uppfyller de satta funktions-
kraven finnas. Utbytestakten bör anpassas till hur snabbt forskningen
lyckas utveckla sådana djurvänliga system. Naturligtvis måste dock denna
förändring ske så snabbt som möjligt.
Skr. 1996/97:64
2 Ärendet och dess beredning
I djurskyddslagen (1988:534), som trädde i kraft den 1 juli 1988, före-
skrivs bl.a. att djur skall skyddas mot onödigt lidande och sjukdom samt
att djur skall hållas och skötas i en god djurmiljö och på ett sådant sätt
att det främjar deras hälsa och ger dem möjlighet att bete sig naturligt.
Enligt 9 § djurskyddsförordningen (1988:539) far höns för äggproduktion
inte inhysas i burar. Enligt en övergångsbestämmelse till förordningen far
befintliga anläggningar för burhöns användas intill utgången av år 1998.
Vid behandlingen av propositionen om djurskyddslagen (prop.
1987/88:93, bet. 1987/88:JoU22, rskr. 1987/88:327) uttalade riksdagens
jordbruksutskott att sådana alternativa system som nu avses inte far leda
till försämringar från djurhälso- eller arbetsmiljösynpunkt. Det bör t.ex.
inte accepteras att medicineringen ökar eller att s.k. näbbtrimning
kommer till användning.
I samband med beslut om den nya djurskyddslagen beslutade riksdagen
även att en utvärdering av arbetet med forskning och försök beträffande
olika system för hållande av värphöns skulle göras i form av en s.k.
kontrollstation efter en femårsperiod, dvs. år 1993. Förutom denna kon-
trollstation beslutade riksdagen att en lägesavstämning för pågående
försök med alternativa inhysningssystem skulle ske under år 1991 (bet.
1990/91 :JoU 18, rskr. 1990/91:137). I skrivelse år 1991 lämnade regering-
en en sådan redogörelse (skr. 1991/92:68, bet. 1991/92:JoUl 1, rskr.
1991/92:113). I en därefter följande skrivelse år 1993 har regeringen
redogjort för utvecklandet av nya system för hållande av värphöns (skr.
1993/94:106, bet. 1993/94:JoU14, rskr. 1993/94:160).
Genom beslut den 21 april 1994 gav regeringen Statens jordbruksverk
i uppdrag att mot bakgrund av bl.a. riksdagens beslut med anledning av
den sistnämnda skrivelsen årligen redovisa utvecklingen inom äggproduk-
tionen och arbetet med omställningen av nuvarande burhållningssystem.
I regeringens skrivelse 1994/95:121 lämnades en redogörelse för utveck- Skr. 1996/97:64
lingen inom äggproduktionen samt för utvecklandet och provningen av
nya system för hållande av värphöns. Vid behandlingen av skrivelsen
underströk jordbruksutskottet att beslutet om avveckling av burhöns-
systemet inte far innebära att svensk äggproduktion slås ut och ersätts
med ägg producerade i andra länders bursystem (bet. 1994/95:JoU12,
rskr. 1994/95:186).
Regeringen uppdrog den 16 november 1995, med ändring av sitt beslut
den 21 april 1994, åt Statens jordbruksverk att, efter hörande av Sveriges
lantbruksuniversitet och med hänsyn till vad som förts fram i jordbruks-
utskottets betänkande 1994/95:JoU12, utförligt redovisa utvecklingen
inom äggproduktionen och djupgående utvärdera arbetet med omställ-
ningen av nuvarande burhållningssystem. Uppdraget redovisades den
1 april 1996 genom Jordbruksverkets rapport Värphöns-Kontrollstation
(Rapport 1996:6). Eftersom denna rapport gjordes mycket utförlig,
behövdes inte den redovisning som enligt tidigare riksdagsbeslut planerats
till år 1995.
En sammanfattning av Jordbruksverkets rapport 1996:6 finns i bilaga 1.
Rapporten har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna
finns i bilaga 2. En sammanställning av remissyttrandena finns i bilaga 3.
3 Statens jordbruksverks förslag
Statens jordbruksverk anför i sin rapport, Värphöns-Kontrollstation
(Rapport 1996:6), att målsättningen för svensk äggproduktion bör vara
att den sker med friska, salmonellafria höns som kan utföra viktiga natur-
liga beteenden som att värpa i rede, sandbada och sitta på pinne. Sam-
tidigt skall arbetsmiljön i stallarna vara god och priserna på ägg vara
konkurrenskraftiga.
Riksdagens jordbruksutskott har uttalat att alternativa system inte får
leda till försämringar från djurhälso- eller arbetsmiljösynpunkt och att det
inte bör accepteras att medicinenngen ökar eller att s.k. näbbtrimning
kommer till användning samt att svensk produktion inte far ersättas med
importerade burägg.
Jordbruksverket anser att det är omöjligt att genomföra ett burhöns-
förbud till den 1 januari 1999 som tillgodoser riksdagens krav utan att
största delen av de svenska äggproducentema slås ut. Sverige skulle
därmed tvingas importera ägg från höns som haft sämre förhållanden än
de svenska burhönsen. Jordbruksverket anför vidare att det från djur-
skyddssynpunkt inte är försvarbart att hönshållning i nuvarande, traditio-
nella bursystem tillåts.
Jordbruksverket föreslår därför att s.k. funktionskrav ersätter burför-
budet och att möjlighet till tidsbegränsad dispens från dessa funktionskrav
införs i djurskyddsförordningen. Med funktionskrav menas att vissa
grundläggande behov hos hönsen måste tillfredsställas. De viktigaste är
att fa foder, vatten och frisk luft, att ha en stabil social situation, att
kunna värpa i rede, sitta på pinne och att kunna sandbada samt att ha
tillräckligt med rörelseutrymme. Verket föreslår att det blir möjligt att ge Skr. 1996/97:64
dispenser för traditionella burar under en övergångstid. Vid bedömningen
av dispenser skulle det omsorgsprogram som näringen utvecklat i sam-
arbete med forskare och rådgivare kunna utnyttjas till vissa delar.
Jordbruksverkets förslag innebär således ett bibehållet förbud mot tradi-
tionella burar samtidigt som det öppnar för system där hönsen kan
komma att hållas delvis på nätgolv i små grupper men med möjlighet till
mycket större beteenderepertoar än i traditionella burar. Awecklings-
takten av traditionella burar blir beroende av anläggningarnas status och
utvecklingen och godkännandet av alternativa system. Dispens kommer
endast att meddelas för de bästa anläggningarna. Utslitna och från djur-
skyddsynpunkt dåliga burar kommer därmed att försvinna.
4 Djurhälsan är ofta sämre i golvsystem än i
bursystem
Jordbruksverket redovisar i rapporten att svensk fjäderfanäring i flera
decennier har varit förskonad från allvarliga, smittsamma sjukdomar.
Under åren 1994 och 1995 har emellertid utbrott av infektiös bronkit,
Newcastlesjuka och Mareks sjukdom förekommit.
När det gäller parasitförekomst och utbrott av koccidios har golv-
besättningar varit mer drabbade än burbesättningar. Statens veterinärmedi-
cinska anstalt, SVA, har gjort en undersökning där kvalster påvisades i
6 % av bursystemen och i 33 % av golvsystemen. Under år 1995 före-
kom koccidiosutbrott i 14 golvbesättningar och två burbesättningar enligt
obduktionsmaterial från SVA. Ett vaccin mot koccidios har nyligen
introducerats. Enligt SVA bör vaccinet kunna ge ett säkrare skydd än
tidigare tillförsel av koccidiostatika som skett genom fodret. Det har
emellertid förekommit utbrott i vaccinerade flockar under året.
Dödligheten är i allmänhet högre i golvbesättningar än i burbesätt-
ningar. Dödligheten i bursystem varierar mellan 3,9 % och 5,2 % enligt
en undersökning under en femårsperiod. Hos golvinhysta höns har dödlig-
heten på grund av sjukdomar och skador i många flockar vant betydligt
högre. Det gäller speciellt höns inhysta i de nya våningssystemen (hög
beläggning) som provas av Jordbruksverket enligt reglerna för ny teknik-
provning och där dödligheten i många fall överskridit Jordbruksverkets
gränsvärde på 9 % och varierat mellan 2,9 % och 26,7 %. I besättningar
med låg beläggning som studerats av SLU, har dödligheten varierat
mellan 4 % och 23 %.
Sedan åren 1990-1991 har en regelbunden salmonellaprovtagning ut-
förts på värphöns i Sverige. Den obligatoriska salmonellakontrollen om-
fattar samtliga värphönsbesättnmgar som producerar ägg för konsumtion
(undantaget de besättningar varifrån ägg endast säljs direkt till konsument
utan något mellanled). Kontrollen organiseras av Jordbruksverket och
innebär bl.a. att träckprover tas från ungdjur innan flyttning till produk-
tionsstallar. Provtagningskostnaden betalas av djurägaren. Vid salmonella-
infektion erhålls ersättning. Frekvensen av flockar där salmonella har Skr. 1996/97:64
påvisats har från år 1991 sjunkit påtagligt från 5 % till ca 0,5 % år 1995.
Det är mycket viktigt att sjukdomsfrekvensen i alla slags inhysnings-
system för höns hålls på en låg nivå.
5 Produktion och marknad
5.1 Allt färre besättningar med allt fler höns per besättning
Enligt Jordbruksverkets rapport finns i Sverige i dag ca 6,1 miljoner
värphöns varav omkring 89 % beräknas vara inhysta i burar. År 1995 var
den genomsnittliga besättningsstorleken 636 höns per besättning. Huvud-
delen (96,5 %) av de svenska värphönsen finns i besättningar med över
200 höns och en mycket stor andel (86 %) finns i stora besättningar med
över 4 999 höns per besättning. Antalet besättningar totalt år 1995 var
9 539. Utvecklingen går mot allt färre besättningar med fler höns per
besättning, se Tabell 1. Om Sverige skall kunna behålla sin nuvarande
självförsörjningsgrad med ägg producerade enbart i alternativa system,
krävs att dessa system går att använda i stora besättningar eftersom fler-
talet höns finns i sådana besättningar.
Tabell 1 Producentstrukturen under åren 1993,1994 och 1995. Siffrorna gäller förhållanden i juni månad
resp. år. Kycklingar ingår ej
Besättnings- Antal besättningar Antal höns per besättning _______Summa höns
|
storlek |
1993 |
1994 |
1995 |
1993 |
1994 |
1995 |
1993 |
1994 |
1995 |
|
1-49 |
8 764 |
8 690 |
7 952 |
17 |
17 |
17 |
153 210 |
149 162 |
133 368 |
|
50-199 |
1 171 |
1 144 |
945 |
79 |
84 |
83 |
91 989 |
95 633 |
78 218 |
|
200-999 |
317 |
220 |
192 |
419 |
480 |
467 |
132 745 |
105 575 |
89 608 |
|
1 000-4 999 |
259 |
232 |
218 |
2 400 |
2 488 |
2 542 |
621 552 |
577 252 |
554 116 |
|
Över 4 999 |
287 |
287 |
286 |
16 602 |
17 388 |
18 339 |
4 764 905 |
4 990 393 |
5 244 960 |
|
samtliga |
10 798 |
10 573 |
9 593 |
534 |
560 |
636 |
5 764 401 |
5 918 015 |
6 100 270 |
Källa: Statistiska Centralbyrån, SCB.
I Östergötlands, Malmöhus och Hallands län finns 40 % av landets värp-
höns. I Kalmar, Kristianstads och Skaraborgs län finns 25 % och i Norr-
land finns mindre än 5 % av värphönsen.
5.2 Produktion, marknad och kostnader
De flesta äggen som produceras i Sverige används för konsumtion. År
1995 var partihandelns invägmng 68,5 Mkg, vilket är en ökning med
1,5 Mkg jämfört med föregående år men en minskning med 21 Mkg
jämfört med år 1985. Förutom till konsumtionsmarknaden går för när-
varande ca 15 % av äggen till produktindustri (inkl, bagerinäringen) och
6-7 % till läkemedelsindustri. Under år 1994 konsumerades 110 Mkg
vilket var 7 Mkg mer än den inhemska produktionen. Importen var
19 Mkg och exporten 12 Mkg år 1994. Tillverkningen av äggprodukter Skr. 1996/97:64
motsvarar ca 23 Mkg/år och ungefär 25 % av de svenska äggproduktema
exporteras.
Försäljningen av altemativproducerade ägg har inte ökat i samma takt
som produktionen. Enligt Jordbruksverkets rapport (källa: EuroEgg &
Business AB) utgjorde i januari 1995 altemativäggen 4,3 % av packerier-
nas inköpta volym men endast 2,7 % av packeriemas sålda volym. I
december hade andelen altemativägg i inköpsledet ökat till 8,9 %. I för-
säljningsledet utgjorde altemativäggen emellertid fortfarande en relativt
blygsam andel, 3,8 %, vilket enligt Jordbruksverket tyder på att efter-
frågan från konsumenterna på altemativägg inte ökade i samma takt som
ökningen av produktionen. Packeriema sålde under december 1995 62 %
av altemativäggen som burägg med motiveringen att konsumenternas
efterfrågan på altemativägg inte var tillräcklig.
Ägg som förs in i Sverige skall antingen komma från besättningar som
omfattas av en salmonellakontroll likvärdig den svenska kontrollen eller
också skall besättningen salmonellaundersökas enligt de regler som fast-
ställts av EG-kommissionen. För pastöriserade äggprodukter är importen
fri. Från och med år 1998 skall Sverige tillämpa EG:s gemensamma
handelsnormer för ägg fullt ut. Sverige är i och med EU-medlemskapet
integrerat i en totalmarknad för ägg med mycket stora äggproducerande
och äggexporterande länder som Nederländerna och Frankrike.
Produktionskostnaderna för ägg varierar beroende på inhysmngssystem,
besättningsstorlek, arbetskostnad, foderförbrukning och regional lokalise-
ring. Norra Sverige har en markant konkurrensnackdel jämfört med resten
av landet, vilket främst beror på högre fraktkostnader. Produktion i de
undersökta alternativa systemen blir sannolikt dyrare än produktion i
dagens bursystem. När det gäller nybyggnadskostnader utgör det ökade
behovet av byggnadsarea den tyngsta posten. Enligt Jordbruksverkets
beräkning är nybyggnadskostnadema för lösgående höns vid en belägg-
ningsgrad av 7, 9 och 17 höns/m2, 482 kr, 425 kr resp. 382 kr per höns-
plats. För burar beräknar Jordbruksverket att de traditionella burarna med
600 cm2/höna kostar 327 kr/hönsplats och de s.k. inredda burar med ca
750 cm2/höna kostar 378 kr/hönsplats att bygga nya. (Kostnaden för
inredda burar är beräknad exkl. utrustning för automatisk påfyllning av
sandbad eftersom detta ännu inte finns i produktion.) Jämförelsevis beräk-
nas EU-burar med 450 cm2/höna kosta 292 kr/hönsplats. Jordbruksverket
beräknar att om alla 5,3 miljoner burhönsplatser skulle bytas till nya
alternativa system skulle kostnaden ligga kring 2,2 miljarder kronor. En
ombyggnad av samtliga dessa platser skulle kosta ca 1 miljard kronor.
Efter EU-inträdet sjönk äggpriset bl.a. på grund av ökande produktion
i Sverige och importkonkurrens av ägg från Finland. Producentpriserna
i Sverige ligger för närvarande på ungefär samma nivå som inom övriga
EU. Avräkningspnset har varierat men låg under år 1995 stundtals under
7,00 kr/kg vilket understeg kalkylerade utgifter vid nyinvestering med
drygt 2,00 kr/kg. Detta medförde att många producenter fick svårt att
täcka sina rörliga kostnader.
5.3 Livsmedelskvalitet och läkemedelsindustrins krav på
äggen
Regeringens bedömning: Genom att funktionskrav införs finns det
goda utsikter att inhysningssystem för höns utvecklas som är djur-
vänliga samtidigt som de uppfyller höga kvalitetskrav på äggen.
Jordbruksverkets bedömning: Jordbruksverket menar att det är ange-
läget att beakta den konsumtion av ägg som produkt- och läkemedels-
industrin svarar för. Om äggen produceras i system som fördyrar eller
som innebär att vissa krav inte kan uppfyllas, kommer industrin att finna
andra vägar för sin tillförsel.
Remissinstanserna: Livsmedelsverket förutsätter att tillämpade inhys-
ningsformer för värphöns inte negativt påverkar livsmedelskvaliteten på
ägg eller kött. Läkemedelsindustrin betonar att den har som ett absolut
krav att äggulepulvret är fritt från restprodukter av t.ex. läkemedel, att
hygienen är hög och att bl. a. fettsyrasammansättningen är riktig. Nordiska
Samfundet Mot Plågsamma Djurförsök tillsammans med Sveriges Djur-
skyddsföreningars Riksförbund anser att påståendet att läkemedels-
industrin endast kan använda svenska burägg för sin produktion nu kan
avfärdas från debatten.
Skälen för regeringens bedömning: Från konsumentsynpunkt är det
viktigt att kvaliteten på äggen är hög. Faktorer som kan påverka kvali-
teten är om ägg hamnar i ströbädden och blir liggande, om de far yttre
skador eller om de blir mycket smutsiga.
Huvudparten av de ägg som läkemedelsindustrin använder i dag är
producerade i Sverige. Det är förståeligt att de krav som ställs på ägg för
läkemedelstillverkning är höga eftersom äggproduktema används för att
tillverka medicinska preparat. Läkemedelsindustrins krav på att äggule-
pulvret som används skall vara fritt från restprodukter som kan här-
stamma från t.ex. bekämpning av kvalster, koccidios eller andra sjuk-
domar är rimliga. Ett annat krav är att äggen produceras under betryggan-
de hygieniska förhållanden samt att hönsen utfodras med ett foder som
säkerställer en för läkemedelsindustrin rätt kvalitet på äggpulvret med
avseende på bl. a. sammansättningen av fettsyrorna. Regeringens bedöm-
ning är att dessa krav bör kunna tillgodoses då hönsen hålls i system där
även hönsens funktionskrav blir uppfyllda.
6 Arbetstillfällen och arbetsmiljö
6.1 Arbetstillfällen bör bevaras och arbetsmiljön förbättras
I dag sysselsätter svensk äggnäring och fodertillverkning ca 2 200 perso-
ner på heltid och 2 000 personer på deltid. I den nuvarande arbetsmark-
nadspolitiska situationen är det av stor betydelse att alla möjligheter till
arbetstillfällen kan tas till vara. Mot denna bakgrund är det viktigt att
Skr. 1996/97:64
10
sysselsättningen även inom äggproduktionen bevaras. Detta är möjligt om
infasningen av alternativa system sker successivt. En utveckling av ägg-
produktionen mot fler anläggningar med färre höns per anläggning skulle
kunna ge arbetstillfällen till fler personer. Redovisningen under avsnitt
5.1 talar emellertid för att utvecklingen går åt andra hållet.
För dem som arbetar med hönsen är det mycket viktigt att arbetsmiljön
i hönshusen är god. I en del inhysningssystem kan luftkvaliteten vara
mindre god. Dammet i luften kan innehålla bl.a. kvalster och endotoxiner.
(Endotoxiner är giftiga ämnen som finns i cellväggarna hos vissa bak-
terier. Endotoxiner kan vid inandning ge feber. Större mängder kan för-
orsaka dödlig chock, s.k. sepsis.) Även svåra arbetsställningar kan före-
komma. Ett stort arbetsmiljöproblem är den organiska fosforförening som
används vid kvalsterbekämpning. I en fältundersökning påvisades kvals-
terangrepp i 6 % av burbesättningama och i 33 % av besättningarna med
olika typer av golvsystem.
6.2 Regeringens bedömning
Regeringens bedömning: Forskning om arbetsmiljön i alternativa
system bör intensifieras.
Jordbruksverkets förslag: Enligt tidsstudier som redovisas i Jordbruks-
verkets rapport tillbringar skötaren 2-216 gånger mer tid i ett golvhöns-
stall än i ett burhönsstall. En av orsakerna är plockning av fellagda ägg.
Djurskötaren exponeras också för betydligt högre dammhalter som även
kan innehålla endotoxiner, kvalster m.m. Ett krävande arbetsmoment är
då stallet skall tömmas på höns inför slakten. Förhöjda ammoniakhalter
kan förekomma i system med lösgående höns om inte ströbädden sköts
men ammoniakhalten beror till största delen på lagringstiden i stallet och
mängden gödsel. Det kan vara svårt att uppfylla de ergonomiska kraven
vid insamling av fellagda ägg, tillsyn och rengönngsmomenten. Den nära
kontakten med hönsen i system med lösgående höns kan upplevas som
både fysiskt och psykiskt pressande av skötaren men kan även upplevas
positivt. Mot bl a. denna bakgrund anser Jordbruksverket att det krävs en
förlängning av försökstiden för att man ska kunna lösa arbetsmiljöproble-
men.
Remissinstanserna: De flesta instanser som kommenterat arbetsmiljön
anser att den inte är tillräckligt undersökt och att den bör vägas in i dis-
kussionen om inhysningsformer för värphöns. Majoriteten av instanserna
föreslår att vid införandet av funktionskrav bör även arbetsmiljön beaktas.
Två djurskyddsorganisationer menar att arbetsmiljön måste anpassas till
hönsen.
Skälen för regeringens bedömning: Det finns flera ännu olösta
problem när det gäller arbetsmiljön i hönsstallar. Det är således viktigt att
forskning inom detta område intensifieras så att problemen kan lösas
inom den tid som står till förfogande fram till dess att nya system skall
vara i bruk. Det är i detta sammanhang betydelsefullt att både djurmiljö
Skr. 1996/97:64
11
och arbetsmiljö bedöms samtidigt. Skr.
Regeringen vill påpeka vikten av att i den provning av ny teknik som
utförs av Jordbruksverket skall även ingå studier av arbetsmiljön. Det är
angeläget att arbeta fram gränsvärden för olika faktorer liknande de
"ribbor" som Jordbruksverket har satt upp när det gäller djurhälsa och
djurmiljö.
7 Hönshållning i vissa andra länder jämfört med i
Sverige
7.1 I Sverige har vi krav på hönshållningen som saknar
motsvarighet i andra länder
Den svenska inhysningen ställer vissa krav på hönshållning som är
strängare än i de flesta andra länder. De viktigaste kraven är förbud mot
näbbamputation och förbud mot rutinmässig inblandning av antibiotika
i foder. Dessutom sätter vårt tidvis bistra klimat ytterligare restriktioner.
Dessa förhållanden påverkar möjligheterna att hålla höns i lösgående
system i vårt land. I Sverige är näbbamputation inte tillåten. Riksdagens
jordbruksutskott har uttalat att användandet av nya system inte heller far
medföra att näbbamputation börjar användas i landet. Näbbamputation är
ett ingrepp som i många länder tillämpas för att minska förekomsten av
kannibalism och fjäderplockning. Ingreppet görs på daggamla kycklingar
eller vid t.ex. 12 veckors ålder och innebär att man amputerar cirka en
tredjedel av övre delen av näbben. Näbbtrimning gör att det blir svårare
för hönan att greppa om exempelvis en fjäder. Det leder emellertid också
till bestående obehagskänslor som förmodligen gör att hönan undviker att
använda näbben. Näbben innehåller många nerver. Näbbamputation ger
därför upphov både till akut smärta i samband med ingreppet och till
kronisk smärta samt till nedsatt känslighet. Ingreppet är godkänt i flertalet
länder i världen och utförs rutinmässigt på i stort sett samtliga höns i t.ex.
Danmark. Det är inte godtagbart från svensk djurskyddssynpunkt och är
heller inte tillåtet i Finland och i Norge. Enligt den schweiziska lagstift-
ningen far näbbarna inte amputeras i sådan utsträckning att hönsen inte
kan äta normalt. I Schweiz näbbamputeras för närvarande ca 50 % av
värphönsen.
I Sverige är det förbjudet att ge värpande höns antibiotika i tillväxt- och
produktionsfrämjande syfte, vilket förekommer i vissa andra länder. Om
djuren ges antibiotika rutinmässigt i fodret kan detta visserligen bidra till
en lägre sjukdomsfrekvens men samtidigt finns risk att resistenta bakterie-
stammar utvecklas. Till skillnad från bl.a. övriga EU-länder behandlas
dessutom koccidiostatika som veterinärmedicinska läkemedel i Sverige
och far alltså endast användas efter receptförskrivning av veterinär.
Det har stor betydelse för produktionen vilka karenstider som tillämpas
efter att hönsen fatt medicinska behandlingar, eftersom de ägg som värps
under karensen inte far säljas. I Sverige tillämpas t.ex. en dags karenstid
vid bekämpning av kvalsterangrepp, något som kan förekomma i större
1996/97:64
12
utsträckning hos golvhöns än hos burhöns, medan vissa länder inte Skr. 1996/97:64
tillämpar någon karenstid alls. Enligt Jordbruksverkets rapport gjordes år
1994 en undersökning avseende fågelkvalster i olika inhysningssystem.
Den visade att kvalster fanns i 6 % av burhönssystemen och i 33 % av
golvsystemen. Jordbruksutskottet har uttalat att medicineringen inte far
öka i samband med övergång till nya system.
Det kalla svenska vinterklimatet innebär ett större behov av tillsats-
värme i värphönshus i vårt land än vad man har i de flesta andra euro-
peiska länder. I inhysningssystem med ett relativt lågt antal höns per
stallbyggnad är känsligheten för låga temperaturer större eftersom hön-
sens egen värmeproduktion totalt sett inte blir lika hög som i hus med
högre beläggning. Om hönsen fjäderplockar varandra och far många kala
områden på kroppen, innebär detta också att värmen måste ökas för att
hönsen inte skall frysa. Dessutom måste en nästan naken höna kompen-
sera sig för de stora värmeförluster det medför att vara dåligt befjädrad.
En sådan höna kan kompensera sig genom att äta ca 30 % mer foder än
en höna med god befjädring.
7.2 Altemativproduktion och burstorlekar i andra länder
Andelen ägg producerade i alternativa system är obetydlig i Finland och
i Norge, men i Danmark är den 25 % och i Holland 30 %. I dessa båda
senare länder ges etableringsstöd för altemativproduktion. I Tyskland och
England produceras 20 % av äggen i alternativa system. I Schweiz är det
sedan år 1992 förbud mot hönshållning i konventionella burar. Där är
målet att självförsörjningsgraden av ägg skall vara ca 50 %. I Schweiz är
också importen av ägg kopplad till handeln med inhemska ägg. Importen
regleras på ett sådant sätt att den inhemska avsättningen alltid är tryggad
trots att de inhemska äggen är dyrare än de importerade. I dagens läge
kan inte Sverige som medlemsland i EU använda sådana åtgärder för att
gynna inhemsk produktion.
Näbbamputation är mycket vanlig i andra länder. I en del länder näbb-
amputeras inte bara lösgående höns utan även höns i burar. I t.ex.
Danmark är det endast höns i ekologisk produktion som inte näbbampute-
ras. Dödligheten bland de ekologiska hönsen är där relativt hög (upp till
10 %) vilket har lett till att det Dyretiske Råd, som lyder under Justitie-
ministenet, har uttalat betänkligheter beträffande ekologisk hönshållning
från djurhälso- och djurskyddssynpunkt.
När det gäller traditionella burar har de flesta länder avsevärt lägre krav
på ytor än Sverige som kräver 600 cm2/höna. Ett undantag är Norge som
kräver en större yta med 700 cm2/höna. I Finland gäller 480 cm2/höna
och i Danmark 600 cm2/höna. EG:s regler är att varje höna skall ha minst
450 cm2. I USA är det vanligast med 300-350 cm2/höna. Förutom höga
ytkrav har Sverige också unika krav på klonötare och täta sidoväggar i
burarna, se Tabell 2. I stallar som förprövas skall hönsburar dessutom
vara försedda med sittpinne.
13
Tabell 2 Minimikrav för värphönsburar i EU och Norge, Sverige, Danmark och Skr. 1996/97:64
Finland
|
EU |
Norge |
Sverige |
Finland |
Danmark | |
|
Minimiyta/ höna (cm2) |
450 |
700 |
600 |
480 |
600 |
|
Max antal hönor/bur |
- |
3 |
- |
5 |
6 |
|
Minimihöjd burar (cm) |
40 * |
42 |
38 |
38 |
40 |
|
Max antal våningar |
3 |
3 |
3 |
3 | |
|
Maximal golvlutning (%) |
14 |
12 |
12 |
15 |
12 |
|
Fodertråg/ höna (cm) |
10 |
15 |
12 |
12 |
12 |
|
Antal vattenställen/höna |
2 |
2 |
2 |
2 |
2 |
|
Täta mellanväggar |
nej |
nej |
ja |
nej |
nej |
|
Klonötare |
nej |
nej |
ja |
nej |
nej |
|
Förbud mot näbbamputation |
nej |
jä |
ja |
ja |
nej |
* Minst 40 cm i minst 65 % av burens area och icke under 35 cm någonstans i buren.
•* Fler än tre våningar tillåts endast om lämpliga åtgärder gör det möjligt att utan svårig-
heter inspektera samtliga våningar.
Källa: Nordisk Fjaerfeförbund, SJV, rådets direktiv (EEG) nr 166/88 av den 7 mars 1988
om anpassning till domstolens dom i mål 131/86 upphävande av rådets direktiv (EEG) nr
113/86 av den 25 mars 1986 om en minimistandard för skyddet av värphöns i bur.
EG-kommissionen väntas inom kort presentera en rapport om hönshåll-
ningen inom EU. Sverige har agerat aktivt för att driva på diskussionen
om inhysning av värphöns inom unionen.
8 Inhysningssystem för höns
Det inhysningssystem som i dag är mest utbrett är de traditionella burarna
som varken är utrustade med värprede eller möjligheter till sandbadning.
De flesta har inte heller sittpinne. Djurskyddslagens krav tillåter inte
fortsatt produktion i sådana burar efter den 1 janauri 1999 De system för
lösgående höns som i dag är tillåtna är sådana med låg beläggning.
System för lösgående höns med hög beläggning har ännu inte visat sig
tillräckligt bra från djurskydds- och djurhälsosynpunkt och får för
närvarande bara användas inom reglerna för ny teknikprovning.
8.1 Varför har vi höns i burar?
Fram till ungefär år 1950 gick de flesta höns på golv med ströbädd. An-
talet höns/m2 varierade i allmänhet mellan fyra och sex men kunde även
uppgå till åtta höns/m2. En stadigt ökande befolkning medförde att efter-
frågan på ägg steg vilket i sin tur innebar att mer effektiva inhysnings-
former krävdes för att den svenska äggproduktionen skulle kunna hålla
takt med konsumtionen. Burarna utvecklades delvis som ett svar på effek-
tivitetssträvandena inom äggproduktionen men gav även hönsen fördelar
genom att djurhälsan förbättrades jämfört med om hönsen gick på golv.
Orsaken var bl.a. att risken för tarmparasiter minskade då djuren skiljdes
från sin avföring.
14
Hönsburar började utvecklas på 1930-talet och var till en början av- Skr. 1996/97:64
sedda för en höna per bur, men omkring år 1950 böljade man gå över till
att ha små grupper av höns i varje bur. I början var dödligheten i burar
högre än i konventionella golvsystem men dödligheten kom efter hand att
sjunka betydligt. En fördel med burar var att man kunde hålla 2-3 gånger
så många höns per ytenhet som när hönsen gick på golv. Arbetskostnaden
blev också lägre eftersom det var lättare att mekanisera bl.a. utfodring
och utgödsling i bursystemen. Foderförbrukningen blev lägre i burar
samtidigt som produktionen blev högre än då hönsen gick på golv. Å
andra sidan var kostnaderna för att investera i burar relativt höga.
Samtidigt som burhållningen innebar produktionsfördelar gav den alltså
även hönsen ett visst skydd mot sjukdomar som tidigare lätt spred sig i
hönsgruppema. Vacciner mot ett antal vanliga hönssjukdomar hade då
ännu inte utvecklats. I och med att hönsen inte längre gick på ströbädd
utan på nätgolv kom de inte längre i kontakt med varandras avföring.
Risken för smittspridning minskade därför. De senaste årens forskning om
värphönsens beteende har emellertid lärt oss att de s.k. traditionella burar-
na inte i tillräcklig grad uppfyller hönsens behov i flera olika avseenden.
Forskningen har därför, sedan slutet på 1980-talet, främst inriktat sig på
att undersöka system för lösgående höns.
8.2 Alla nya tekniska system måste prövas och godkännas
Alla nya tekniska system och ny teknisk utrustning för djurhållning måste
godkännas av Jordbruksverket från djurhälso- och djurskyddssynpunkt
innan de far användas. Detta gäller enligt 7 och 8 §§ djurskyddsförord-
ningen (1988:539). Bestämmelsen om att ny teknisk utrustning skall
godkännas trädde i kraft den 1 juli 1990 med avsikt att begränsa sprid-
ningen av nya system och anordningar till dess att de visat sig vara djur-
skydds- och djurhälsomässigt godtagbara. Systemen måste alltså uppfylla
vissa krav när det gäller bl.a. dödlighet, sjukdomsfrekvens och produktion
för att tillåtas. De gamla, konventionella golvsystemen med sex till nio
höns/m2 anses inte vara ny teknik, eftersom de funnits under lång tid och
därmed prövats erfarenhetsmässigt. Dessa lågbelagda system behöver
således inte prövas enligt de angivna bestämmelserna utan kan användas
helt fritt. Däremot måste alla system för lösgående höns med en belägg-
ningsgrad högre än nio höns/m2 golvyta prövas av Jordbruksverket. Dessa
provningar delas in i en experimentell fas och en fältfas där fältfasprov-
ningen äger rum i vanliga kommersiella produktionsanläggningar hos
enskilda lantbrukare. Antalet anläggningar i fältfasen begränsades från
början till tio per fabrikat men ökades år 1995 till 15. Utvärdering och
prövning för godkännande skall ske när resultat från 15 hönsomgångar
i fältfasen föreligger. En hönsomgång varar ca 60-65 veckor. Djuren sätts
in vid ca 16 veckors ålder och slaktas i allmänhet vid ca 80 veckors
ålder.
Sammanlagt ingår för närvarande 130 000 hönsplatser i provningarna
av ny teknik. Totalt har provningarna hittills kostat 3,7 miljoner kronor
som utbetalats till ansvariga forskare för arbete och omkostnader samt till
försöksvärdar i ersättning. Skr. 1996/97:64
Jordbruksverket rapporterar att av de tre fabrikat som ingår i provning-
arna av ny teknik beräknas inte något bli godkänt under det närmaste året
antingen på grund av för fa eller för dåliga resultat. Tidigare har Jord-
bruksverket angivit att ett nytt system skulle kunna tas upp för slutlig
utvärdering och eventuellt godkännande under år 1995 och ytterligare ett
under år 1996. Provningarna har emellertid visat så stora nackdelar och
problem med systemen från djurhälso- och djurskyddssynpunkt att ännu
inget system kunnat godkännas. Utmärkande för de provade systemen är
att de är mycket känsliga för yttre störningar. De allvarligaste problemen
som registrerats utgörs av den höga dödligheten och den utbredda före-
komsten av fjäderplockning och kannibalism. Det saknas kunskap om hur
stabilitet i totalresultat mellan omgångar skall uppnås. Hönsens dödlighet
i burar är vanligen mellan 3 % och 5 %. I provningarna av ny teknik har
Jordbruksverket satt ett gränsvärde för dödlighet på 9 % för högbelagda
s.k. intensiva golvsystem. I många fall har detta gränsvärde överskridits.
I flera omgångar av vissa fabrikat har dödligheten vant så hög som 25 %
vilket måste betraktas som oacceptabelt.
8.3 System för inhysning av höns - fördelar och nackdelar
De vanligaste inhysningssystem som skulle kunna användas för höns i
Sverige och som Jordbruksverket redovisar i sin rapport är system för
lösgående höns med hög eller låg beläggning, bursystem med traditionella
eller modifierade burar samt dessutom storburar och småskaliga system.
De högbelagda systemen har i regel 15-18 höns/m2 golvarea och de
lågbelagda har 7-9 höns/m2. Det är fritt för vem som vill att starta ägg-
produktion med de lågbelagda systemen, men de högbelagda räknas som
ny teknik och måste då prövas av Jordbruksverket. Ungefär 11 % av de
svenska hönsen är inhysta i system där hönsen är lösgående. Resten av
hönsen finns i traditionella burar.
8.3.1 System för lösgående höns, hög beläggning
Inhysningssystem av tre fabrikat provas av Jordbruksverket i ny teknik-
provning, nämligen Oli-Voletage, Marielund och Vencomatic. Oli-
Voletage har hunnit längst i provningarna med 15 hönsomgångar i fält-
fasen. Marielund-systemet har resultat från sex fältfasomgångar och
Vencomatic från fyra omgångar. Inget system förväntas bli godkänt inom
det närmaste året beroende på för fa eller för dåliga resultat. De problem
som visat sig i de högbelagda, lösgående systemen är främst att produk-
tionen blir osäker på grund av utbrott av i första hand kannibalism, fjä-
derplockning och koccidios. (Koccidios är en tarmsjukdom som ger
blodig diarré. Den orsakas av parasiter i bl.a. ströbädden och kan vara
dödlig.) Sådana utbrott blir allvarliga i de stora grupper som det rör sig
om i dessa system. Även hönssort och utfodring inverkar. Dödligheten i
provningarna av ny teknik har varierat mellan 2,9 % och 26,7 %. Jord- 16
bruksverket har satt 9 % som en maximal gräns för godkännande. I tradi-
tionella burar har dödligheten under en femårsperiod varierat mellan Skr. 1996/97:64
3,9 % och 5,2 %.
Fördelar med högbelagda system för lösgående höns är att
- hönsen kan utföra naturliga beteenden som att värpa i reden, sitta på
pinne, sprätta och sandbada
- hönsen har stor rörelsefrihet som stärker skelett och muskulatur.
Nackdelar med systemen är att
- de är känsliga för brister och störningar som kan utlösa allvarliga, ej
godtagbara utbrott av fjäderplockning och kannibalism. Dödligheten
har varierat mellan 2,9 % och 26,7 %
- risken för fellagda ägg är relativt stor. Äggplockning kräver hög
arbetsinsats
- risken för parasitangrepp är relativt stor
- ammoniakproduktionen kan bli relativt hög på grund av ströbädden
- lösgående höns medför förhöjd dammhalt i luften.
8.3.2 System för lösgående höns, låg beläggning
Som lågbelagda system för lösgående höns räknas system med maximalt
nio höns/m2 golvyta. Dessa system har i allmänhet gödselbinge. Intresset
för dessa har enligt Jordbruksverket ökat på senare tid bland producenter-
na, bl.a. på grund av att de högbelagda systemen hittills givit stora
problem. Dessutom kan de lågbelagda systemen lättare anpassas till EG:s
märkningsregler, vilka träder i kraft för Sveriges del den 1 januari 1998
(se avsnitt 11.2). Systemen betraktas inte som ny teknik. De far därmed
användas fritt och behöver inte provas för godkännande. Därför finns
endast begränsade resultat som beskriver hur de fungerar. Jordbruksverket
rapporterar emellertid att Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) gjort en
inventering av lågbelagda system. Inventeringen visade bl.a. att dödlig-
heten var 4 %-10 %. En vanlig orsak var kvävning då djuren hopade sig
i redena eller i höm av byggnaderna. Kannibalism uppfattades dock inte
som något större problem. Andelen golvägg var låg och oftast under 3 %.
Andra resultat från SLU visar att dödligheten i lågbelagda system kan
uppgå till ca 23 %. Jordbruksverket beräknar att det finns ca 550 000
hönsplatser i lågbelagda system.
Fördelar med lågbelagda system för lösgående höns är att
- hönsen kan utföra naturliga beteenden som att värpa i reden, sitta på
pinne, sprätta och sandbada
- hönsen har stor rörelsefrihet som stärker skelett och muskulatur.
Nackdelar med systemen är att
- de är känsliga för brister och störningar som kan utlösa utbrott av
fjäderplockning och i vissa fall kannibalism
- risken för parasitangrepp är relativt stor
2 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 64
ammoniakproduktionen kan bli relativt hög på grund av ströbädden Skr. 1996/97:64
lösgående höns medför förhöjd dammhalt i luften.
8.3.3 Traditionella burar
Antalet burhönsplatser beräknas uppgå till 5,3 miljoner. Riksdagens beslut
angående burhöns år 1988 har inneburit att förnyelsetakten av burbestån-
det har avtagit och att många burar i dag är föråldrade och utslitna. Ut-
slitna burar utgör ett djurskyddsproblem. Fjäderplockning och kanniba-
lism uppträder även i burar. Skillnaden mot golvsystem är att hackande
höns endast kan hacka på de höns som hålls i samma bur. Utbredningen
begränsas därmed.
Fördelar med traditionella burar är att
- damm- och ammoniakproduktionen som regel är begränsad
- produktionen är relativt okänslig för yttre störningar. Dödligheten
ligger ganska stabilt mellan 4 % och 5 %
- fellagda ägg ej behöver plockas
- risken för parasitangrepp är begränsad.
Nackdelen med burarna är att
- hönsen inte kan utföra beteenden som att värpa i rede, sitta på pinne,
sprätta och sandbada
- hönsen har begränsad rörelsefrihet som ger svagt skelett och svag
muskulatur
- problem med bl.a. fettlever och förväxta klor kan uppträda.
8.3.4 Smågruppssystem i s.k. modifierade eller inredda burar
Jordbruksverket anger att en utvecklingsväg när det gäller att finna bättre
inhysningsformer för värphöns är s.k. smågruppssystem eller inredda
burar. Anledningen är att det är svårt att utan problem hålla stora höns-
flockar på en begränsad yta samtidigt som traditionella burar utgör en
alltför karg miljö för hönsen. Inredda burar förses med värprede, sittpinne
och sandbad. Detta ger hönsen möjlighet att utföra vissa viktiga, naturliga
beteenden samtidigt som ytan per höna ökar. Smågruppssystem i inredda
burar har i begränsad omfattning undersökts på forskningsnivå vid SLU
och även utomlands. Utgångspunkten har vant att den naturliga grupp-
storleken för värphöns är 5-15 höns. Kunskaperna om funktionen och
säkerheten i smågruppssystem är ännu begränsad men erfarenheterna av
bl.a. svensk forskning är goda. De smågruppssystem som hittills prövats
har varit för grupper om 5-10 höns. Forskningen har utförts i burar där
ytan per höna varit ca 40 % större än i traditionella burar, dvs.
750 cm2/höna jämfört med 600 cm2/höna. Även volymen har varit större
beroende på ca 20 % högre höjd. Reden, sittpinne och sandbad har
funnits för varje grupp. Studierna har bl.a. visat att djuren ofta utnyttjar
rede och sittpinnar. En klar ökning av skelettstyrkan och en förbättring
av befjädringen har registrerats hos höns i inredda burar jämfört med
18
höns i konventionella burar. Dödligheten har vant lika låg som i de Skr. 1996/97:64
traditionella burarna. Det är emellertid ännu oklart bl.a. vilken
gruppstorlek som är optimal och hur sandbaden skall utformas och skötas
på ett rationellt sätt.
Fördelama med inredda burar är att
- hönsen ges tillgång till reden, sittpinnar och sandbad, vilket är en
förutsättning för att de skall kunna utföra viktiga naturliga beteenden
- de är relativt okänsliga för yttre störningar. Dödligheten är låg och
ligger i nivå med traditionella burar
- risken för parasitangrepp är begränsad
- ammoniakproduktionen är begränsad.
Nackdelarna med de inredda burarna är att
- hönsen har mer begränsad rörelsefrihet än i system för lösgående
höns.
8.3.5 Storburar
Inredda burar skall inte förväxlas med s.k. storburar som under 1980-talet
prövades försöksmässigt i olika länder, däribland Sverige, Storbritannien,
Tyskland och Schweiz. I andra länder än i Sverige finns de även i
produktionsanläggningar. Gruppstorleken i storburar varierar mellan 15
och 40 höns i varje bur. Erfarenheterna har varierat och problem med
bl.a. hög dödlighet och dålig hygien har förekommit. Inspektionsmöjlig-
hetema är dåliga och det är problem med arbetsmiljön, särskilt vid ut-
slaktning. Storburarna i nuvarande utformning kan därför inte betraktas
som något alternativ för svensk hönshållning.
8.3.6 Småskaliga system
Jordbruksverket delar upp systemen för småskalig produktion i två
grupper. Den ena gruppen är system som kan förekomma i både stor och
liten skala. Hit hör alla de system som behandlats tidigare. Det är alltså
inget som hindrar att man minskar anläggningens storlek till ett mindre
antal höns. En konsekvens av småskaligheten är att man av kostnadsskäl
måste ersätta mekaniska hjälpmedel med manuellt arbete, t.ex. när det
gäller utgödsling och ägginsamling. Från arbetsmiljösynpunkt är det
emellertid lämpligare med mekanisk hantering. Till den andra gruppen
hör system som enbart kan förekomma som småskaliga, t.ex. flyttbara
hönshus och vandringshönshus. Antalet höns per hus är vanligen begrän-
sat till 300^100 Antalet hus per producent begränsas sedan i sin tur av
tillgång till lämplig mark. Produktion av ägg i småskaliga system bedöms
inte kunna fa någon större omfattning utan far närmast betraktas som en
intressant nischproduktion.
Fördelar med de småskaliga systemen är att
- djurvänliga inhysningssystem med möjlighet till utevistelse sommartid
19
kan väljas.
Skr. 1996/97:64
Nackdelarna är att
- risken för parasitangrepp och, vid utevistelse, salmonellasmitta ökar
- miljön i hönshuset kan vintertid bli dålig, om inte behovet av värme
och ventilation tillgodoses.
9 Foder och avel inverkar på produktion, hälsa
och beteende
9.1 Foder
Fodrets sammansättning och struktur har stor betydelse för hur mycket
ägg som kan produceras med en viss foderförbrukning. Hönsens hälsa
och beteende kan också påverkas av fodret. I vissa fall rapporteras från
praktiken att förändringar i foderstaten under produktionsperiodens gång
gett upphov till kannibalism och fjäderplockning. Ofta har djurgrupper i
golvsystem härvidlag visat sig betydligt mer känsliga än burhållna höns
för förändringar i fodret. Även en för låg proteinnivå kan fa som resultat
att befjädringen försämras. Detta gäller såväl burhöns som golvhöns.
Havre anses vara värdefullt i foderblandningen. Undersökningar har visat
att havre kan förbättra befjädringen.
9.2 Avelsfrågor
Rasen har stor betydelse för hur djuret reagerar i olika miljöer. Dagens
högvärpande hönssorter har i många generationer avlats för produktions-
relaterade egenskaper i burar såsom foderomvandling och värpning
Mycket litet medvetet avelsarbete har gjorts för egenskaper viktiga i en
alternativ miljö. Dagens avelsarbete utförs av internationellt verksamma
företag. Dessa har, i varje fall i dagsläget, visat föga intresse att ändra
sina övergripande avelsmål. Avelsarbete med golvhållna djur är svårt på
grund av bristen på definierade och lätt registrerade produktionsegenska-
per av beteendekaraktär och svårigheterna till individuell kontroll av
avelsdjuren. Undersökningar har visat att det finns skillnader mellan
hönssorter både när det gäller traditionella produktionsegenskaper och
andra egenskaper, delvis betingade av hönsens beteende, som befjädnng,
hackningsskador och fothälsa. Resultaten pekar på möjligheterna att ut-
veckla specialanpassade djur för olika miljöer. Detta kan emellertid ta
mycket lång tid.
20
10 Regeringens överväganden beträffande
inhysning av höns
Regeringens bedömning: Regeringen bedömer att 9 § djurskydds-
förordningen (1988:539) bör ändras så att den far följande lydelse:
"Höns för äggproduktion far inte inhysas i andra burar än sådana
som uppfyller hönsens behov av rede, sittpinne och sandbad. In-
hysningen skall ske på ett sådant sätt att dödlighet och beteende-
störningar hos hönsen hålls på en låg nivå.
Kraven i första stycket gäller även för andra inhysningsformer.
Jordbruksverket far meddela ytterligare föreskrifter om hur höns
skall inhysas.
Om det finns särskilda skäl, far Jordbruksverket i enskilda fall
medge undantag från kraven i första stycket i enlighet med före-
skrifter som meddelas av verket."
Jordbruksverkets forslag och regeringens bedömning stämmer i huvud-
sak överens. Verket föreslår att funktionskrav införs i djurskyddsförord-
ningen i stället för burförbud. Verket anser att funktionskrav för höns
liknande dem som har föreslagits av institutionen för husdjurshygien vid
SLU kan vara lämpliga att skriva in i författningstexten. Dessa omfattar
bl.a. krav på tillgång till foder, vatten, sittpinne, rede, sandbad och en
stabil social situation.
Remissinstanserna: Förslaget att införa funktionskrav anses positivt
från djurskyddssynpunkt av majoriteten av remissinstanserna. Endast
Svenska lantägg AB anser att det är olämpligt att införa funktionskrav i
dagens läge med motiveringen att dessa kommer att fastställas långt innan
någon vet om funktionerna fungerar i praktisk produktion eller om dessa
produktionsmetoder blir konkurrensdugliga på en svensk marknad som
är öppen för andra EU-länder. Familjejordbrukamas riksförbund och
Konsumenter i Samverkan-Underverket har inte kommenterat förslaget
med funktionskrav men föreslår att burförbudet skall stå fast i enlighet
med gällande lagstiftning. Föreningarna Djurens Vänners Riksorganisation
och Nordiska Samfundet Mot Plågsamma Djurförsök tillsammans med
Sveriges Djurskyddsföreningars Riksförbund anser mte att 9 § djur-
skyddsförordningen skall ändras men att funktionskraven är väl formule-
rade och kan bli ett komplement till 9 § djurskyddsförordningen. Sveriges
konsumentråd tillsammans med Konsumentgillesförbundet anser att det
är av stor vikt att förbudet mot traditionella burar genomförs. Samtidigt
ställer de sig positiva till Jordbruksverkets förslag att införa funktionskrav
i stället för burhönsförbud i dj urskyddsföreskriftema.
Skälen for regeringens bedömning: Enligt djurskyddslagen skall djur
behandlas väl och skyddas mot onödigt lidande och sjukdom. Djur som
föds upp eller hålls för produktion av livsmedel, ull, skinn eller pälsar
eller för att användas i tävling skall hållas och skötas i en god djurmiljö
och på ett sådant sätt att det främjar deras hälsa och ger dem möjlighet
Skr. 1996/97:64
21
att bete sig naturligt. Det är viktigt att mhysningen av värphöns sker på Skr. 1996/97:64
ett sätt som är förenligt med dessa krav Inhysning av höns i burar, där
hönsen inte har möjlighet att utföra sina grundläggande beteenden som
att värpa i rede, sitta på pinne, picka, sprätta och sandbada eller där hön-
sen inte har tillräckligt med rörelseutrymme kan inte accepteras. Inte
heller kan de inhysningssystem godtas där dödligheten på grund av kanni-
balism eller av andra skäl är oacceptabelt hög. Flertalet av dagens inhys-
ningssystem motsvarar inte lagens krav. Enligt regeringens bedömning
måste därför produktionsmetoden förändras.
Det är angeläget att förbudet mot traditionella burar genomförs, efter-
som de inte motsvarar djurskyddslagens krav. Utgångspunkten måste vara
att värphöns skall inhysas på ett sätt som är förenligt med djurskydds-
lagens krav på god djurmiljö, god djurhälsa och möjlighet för djuren att
bete sig naturligt (4 § djurskyddslagen). Det viktigaste när det gäller
inhysningssystem är att utgå från vad som är betydelsefullt för hönsen.
Det är helt klart att traditionella burar inte uppfyller djurskyddslagens
krav när det gäller möjligheten till naturligt beteende, även om djurhälsan
oftast är mycket god i dessa burar. Detta innebär emellertid inte att alla
bursystem i sig nödvändigtvis måste vara förkastliga.
Inhysningsformer där hönsen tillåts utföra flera av sina grundläggande
beteenden och där samtidigt hälsotillståndet är gott och dödligheten låg
måste betraktas som fördelaktiga för djuren. Detta gäller även om de till
det yttre har en sådan begränsning att de kan anses vara en form av
burar. Riksdagens jordbruksutskott underströk redan tidigare (bet.
1993/94:JoU14) vikten av att forskning rörande alternativ till de nuvaran-
de bursystemen blir så mångsidig som möjligt. Vidare anförde utskottet:
"Liksom hittills bör verksamheten kunna omfatta även modifierade bur-
system, under förutsättning att dessa bedöms kunna uppfylla kraven från
arbetsmiljö- och djurskyddssynpunkt." I stället för ett fullständigt förbud
mot alla typer av burar har Jordbruksverket föreslagit att funktionskrav
införs, vilka skall gälla för alla inhysningsformer. Av remissutfallet i
ärendet framgår att enigheten är stor i denna fråga. Enligt regeringens
mening talar en rad skäl för att i denna del följa Jordbruksverkets förslag.
Funktionskraven som de beskrivits av institutionen för husdjurshygien
vid SLU är biologiskt grundade och inriktar sig på hönans behov gene-
rellt. De begränsar sig därför inte till att gälla i ett enskilt system. Tvärt-
om är dessa för hönan grundläggande behov desamma oavsett inhysnings-
form och gäller såväl för befintliga som för eventuellt framtida system.
Regeringen delar i denna del Konkurrensverkets bedömning att det i regel
är mer ändamålsenligt att ställa funktionskrav på en verksamhet än att
detalj reglera och införa förbud mot exempelvis vissa tekniska lösningar.
Genom funktionskrav befrämjas flexibilitet och alternativa lösningar som
öppnar möjligheter för en ökad mångfald inom ett verksamhetsområde.
Tack vare de forskningssatsningar som gjorts sedan den nya djur-
skyddslagen kom till är kunskaperna om hönsens beteende och deras
välfärdskrav i dag förhållandevis stora. Utnyttjandegraden av sittpinnar
och reden har i försök vant mycket hög, vilket pekar på att dessa beteen-
den kraftigt prioriteras av hönsen. Tyvärr resulterar ett flitigt utnyttjande 22
av sittpinne i att hönsen kan fa bröstbensdeformationer och fotskador.
Bröstbensdeformation anses emellertid av forskarna mera sällan medföra Skr. 1996/97:64
något direkt lidande för djuret. Forskning pågår för att förbättra sitt-
pinnens utformning. Till skillnad från värpbeteendet är sandbadsbeteendet
inte lika väl dokumenterat som ett oundgängligt krav, men sandbadning
räknas ändå av de flesta forskare som ett grundläggande beteende som
hönsen måste få tillgodosett. Sandbad behöver inte nödvändigtvis inne-
bära ett avgränsat område fyllt med sand utan kan betyda att det i den
miljön där hönsen vistas skall finnas lämpligt material som gör att de kan
utföra sitt sandbadningsbeteende. Sandbadens skötsel och utformning
måste utredas ytterligare. Djuren måste även kunna upprätthålla en stabil
social situation utan hög förekomst av beteendestörningar eller aggressivi-
tet.
Mot bakgrund av forskningsresultaten måste det anses rimligt att ställa
krav på att de framtida inhysningssystemen kan tillåta naturliga beteen-
den. Detta bör anges som funktionskrav med hänsyn till vad som före-
skrivs i djurskyddslagen om skyldighet att ge djur som hålls för produk-
tion av livsmedel möjlighet att bete sig naturligt. Ett sådant synsätt
överensstämmer också väl med departementschefens uttalande i prop.
1987/88:93 (s.22) att "burarna inte tillgodoser ens några av de mest
grundläggande behoven hos hönorna, t.ex. att kunna röra sig, sprätta,
flaxa, sandbada och putsa fjädrarna och att kunna lägga sina ägg i reden."
Vidare anförde departementschefen: "I framtiden bör inte någon form av
djurhållning som i så liten utsträckning tar hänsyn till djuren tillåtas. ...
Några nya anläggningar med nuvarande bursystem bör inte få byggas. ...
Även i befintliga anläggningar bör nuvarande bursystem på sikt avveck-
las."
Forskarna menar att den stundtals förhöjda aggressionsnivån, som resul-
terar i bl.a. kraftiga utbrott av kannibalism i golvsystemen, kan bero på
att djuren blir stressade av att hållas i alltför stora grupper. De har då
visserligen totalt sett stora ytor att röra sig över, men liten yta per djur.
En stabil rangordning bygger på att hönsen känner igen alla sina grupp-
kamrater, men med flockar från ca 200 djur ända upp till ca 4 000 eller
fler djur i varje hus blir detta omöjligt för djuren. Den naturliga grupp-
storleken hos vilda höns är fyra till tio hönor med en tupp. Dessutom
ingår ungfåglar och kycklingar i flocken. Fjäderplockning och kanniba-
lism förekommer även bland burhöns men eftersom beteendet inte sprids
utanför den lilla gruppen i buren blir skadorna inte så stora. Enligt vissa
forskare är varken den burhållning eller de golvhållningssystem som nu
används tillfredsställande med tanke på hönsens välbefinnande. En höns-
skötsel som baseras på djurens naturliga beteende måste antagligen,
menar forskare, bygga på mycket små grupper som går på tillräckligt
stora ytor. Förutom golvsystemen utgör s.k. smågruppssystem i inredda
burar ett alternativ till traditionella burar.
Den främsta nackdelen med inredda burar, jämfört med system för
lösgående höns, är en mer begränsad rörelsefrihet för hönsen. Det kan
emellertid inte anses som en fördel för hönsen att de har möjlighet att
röra sig över stora ytor, om detta samtidigt innebär förhöjd risk att ut-
sättas för hackning i kloaken och utdragning av tarmarna med döden som 23
följd. Forskning med inredda burar visar goda resultat just från djurhälso-
och djurskyddssynpunkt, förmodligen på grund av bl.a. den naturliga Skr. 1996/97:64
gruppstorleken. De är därför väl värda att pröva vidare i ny teknikprov-
ning. I inredda burar kan hönsen även utföra flera av sina grundläggande
beteenden.
Regeringen ansluter sig till bl.a. Konsumentberedningens uppfattning
att införandet av funktionskrav i djurskyddslagstiftningen är bra och att
det egentliga målet är att skapa bättre inhysningsförhållanden för hönsen,
inte att "få bort burarna". Utvecklingen mot inhysningssystem som kom-
binerar goda hälsoresultat med förbättrade möjligheter till naturligt
beteende och stor möjlighet till rörelsefrihet måste emellertid fortsätta.
Användandet av inredda burar bör ses som ett steg på vägen snarare än
den slutgiltiga lösningen.
Med hänsyn till det positiva remissutfallet och mot bakgrund av det
anförda anser regeringen att Jordbruksverkets förslag om att införa funk-
tionskrav i djurskyddsförordningen bör genomföras. Detta skulle t.ex.
kunna ske genom att ett tillägg görs i 9 § som därmed skulle fa följande
lydelse: "Höns för äggproduktion far inte inhysas i andra burar än sådana
som uppfyller hönsens behov av rede, sittpinne och sandbad. Inhysningen
skall ske på ett sådant sätt att dödlighet och beteendestörningar hos hön-
sen hålls på en låg nivå. Kraven i första stycket gäller även för andra
inhysningsformer. Om det finns särskilda skäl far Jordbruksverket i en-
skilda fall medge undantag från kraven i första stycket i enlighet med
föreskrifter som meddelas av verket."
Efter hand som kunskapen om hållande av värphöns ökar kan det bli
motiverat att göra ändringar i bestämmelserna.
Jordbruksverkets möjlighet att medge undantag från kraven i första
stycket behandlas i avsnitt 15.
11 Marknaden och konsumenterna
11.1 Konsumenternas betalningsvilja är avgörande för
utvecklingen
Regeringens bedömning: Medel för att upplysa konsumenterna om
i vilka inhysningssystem äggen har producerats kan disponeras från
anslaget G 8. Konsument- och marknadsföringsåtgärder inom livs-
medelsområdet. Det bör göras undersökningar om hur mycket kon-
sumenterna är beredda att betala för ägg som produceras i djur-
vänliga system.
Jordbruksverkets bedömning: Jordbruksverket bedömer att Sverige i
framtiden, oavsett produktionssystem, måste räkna med viss import av
ägg, eftersom produktionskostnaderna i de flesta EU-länder är lägre än
i Sverige. Vidare anser verket att helt avgörande för utvecklingen blir
konsumenternas vilja att betala ett merpris för ägg från djurvänliga
system. Enligt Jordbruksverket är det mycket svårt att förutsäga hur kon-
24
sumtionen kommer att påverkas av priset. Jordbruksverket menar att
näringen själv, genom ett objektivt märkningsförfarande, i hög grad kan
bidra dels till en ökning av konsumtionen av svenska ägg, dels till att ge
konsumenten frihet att välja mellan ägg från lösgående höns och burhöns-
ägg. Verket menar att importen av finska burägg har visat att det inte gått
att sälja ägg bara på svenskhet. Verket för fram att utvecklingen av djur-
vänliga system skulle underlättas om ett centralt stöd för marknadsföring
av ägg från lösgående system kunde inrättas.
Riksdagens jordbruksutskott har uttalat att svenska ägg skall kunna
produceras till konkurrenskraftiga priser. Utländska undersökningar an-
tyder att priselasticiteten för ägg är mycket låg. I en öppen avreglerad
internationellt beroende marknad innebär detta förhållande att om pro-
duktivitetsutvecklingen är hög i konventionella system i konkurrerande
länder mom EU så kommer det reala priset på ägg att sjunka över tiden.
Produktivitetskraven på svensk äggproduktion accentueras ytterligare i
detta fall. Förekomsten av en öppen marknad försvårar därför i hög grad
en anpassning av svensk äggproduktion mot mer djurvänliga och etiskt
acceptabla produktionssystem
Remissinstanserna: Majoriteten av instanserna är av samma åsikt som
Jordbruksverket att det är konsumenternas vilja att betala ett merpris för
ägg från djurvänliga system som kommer att vara avgörande för om
produktionen från dessa system kan hållas uppe. Många instanser betonar
också vikten av marknadsföringsåtgärder och information till konsumen-
terna för att dessa skall kunna göra välgrundade val. Några instanser
påpekar det oetiska i att Sverige skulle förbjuda värphönshållning i burar
för att i stället importera billiga ägg från utlandet eftersom sådana ägg
producerats i burar där hönan haft en sämre djurmiljö än i de svenska
burarna eller i andra system där hönsen näbbtrimmas. Äggpackeriema och
handeln menar att de är beroende av en viss volym ägg och att volymen
ägg från enbart golvsystem (förutsatt att resterande volym importeras) inte
ger dem ett tillräckligt underlag för att de skall kunna fortsätta existera.
Skälen för regeringens bedömning: Det är i dag oklart hur högt kon-
sumenter värderar djurvänlig hönshållning och vad konsumenten är villig
att betala för djurvänligt producerade ägg vid inköpstillfället. Det finns
inga svenska vetenskapliga undersökningar gjorda i frågan. Det är särskilt
svårt att bedöma konsumenternas reaktioner i tider när ekonomin stramas
åt. Regeringen delar Jordbruksverkets och remissinstansernas uppfattning
att konsumenternas betalningsvilja kommer att vara avgörande för vilka
system inom hönshållningen som kan användas i framtiden. De mest
effektiva systemen där de billigaste äggen produceras kommer sannolikt
även i fortsättningen att ha den bästa konkurrenskraften. Det är emellertid
viktigt att kunna upprätthålla en svensk äggproduktion och att samtidigt
kunna utveckla djurvänliga system för hönshållning. Undersökningar om
konsumenternas inställning bör snarast göras.
Regeringen vill framhålla konsumentorganisationernas viktiga roll när
det gäller att upplysa konsumenterna om i vilka inhysningssystem äggen
har producerats och att bl.a. motivera konsumenterna så att de i butiken
gör sådana val som främjar en god djuromsorg. Medel för detta ändamål
kan disponeras från anslaget G 8. Konsument- och marknadsförings-
Skr. 1996/97:64
25
åtgärder inom livsmedelsområdet.
11.2 Från och med den 1 januari 1998 gäller EG:s
märkningssystem för ägg i Sverige
Till skillnad från vad som redovisas i Jordbruksverkets rapport kan pro-
ducenter och packerier fram till den 1 januari 1998 märka äggen efter
egna önskemål. När EG:s handelsnormer för ägg träder i kraft för
Sveriges del denna dag, kommer emellertid ett särskilt system med fri-
villig märkning för olika former av inhysmng av höns att tillämpas. Sys-
temet innebär att när det gäller hur äggen är producerade kan producen-
ten/packenet välja mellan att antingen märka äggen på det sätt som EG:s
regler anger eller att inte alls märka dem.
I kommissionens förordning (EEG) nr 1274/91 av den 15 maj 1991 om
tillämpningsföreskrifter för förordning (EEG) nr 1907/90 om vissa han-
delsnormer för ägg anges vilken märkning för produktionssätt som är
tillåten på vart och ett av medlemsländernas språk. Alla medlemsländer
utom Sverige har en relativt likartad märkning som enbart skiljer sig åt
språkligt. I t.ex. Danmark märks ägg från lösgående höns med "/Eg fra
fritgående höns", "/Eg fra fritgående höns - intensivt system",
"Skrabeaeg" eller "/Eg fra voliérehansehold". Sverige är det enda land
som hos EG-kommissionen begärt och fatt en märkning godkänd som
anger produktionssätt samtidigt som den visar hur många höns/m2 som
är tillåtna i de olika kategorierna. Eftersom märkningen skiljer sig mellan
medlemsländerna, skall ett exporterande medlemsland märka äggen på det
importerande landets språk eller på ett annat i importlandet lättförståeligt
språk. Ägg som importeras till Sverige skall därför märkas på svenska
eller på ett annat, för svenskar, lättförståeligt språk.
Den svenska märkningen enligt förordning (EEG) nr 1274/91, som
träder i kraft den 1 januari 1998, är i de olika märkningskategoriema:
På förpackningar:
a) Ägg från utehöns,
högst 1 höna/10 m2
b) Ägg från utehöns,
högst 1 höna/2,5 m2
c) Ägg från frigående höns inomhus,
högst 7 höns/m2
d) Ägg från frigående höns inomhus,
fler än 7 höns/m2
e) Ägg från burhöns
På lösviktsägg:
Utehöns,
högst 1 höna/10 m2
Utehöns,
högst 1 höna/2,5 m2
Frig. inne,
högst 7 höns/m2
Frig. inne,
fler än 7 höns/m2
Burhöns
Enligt förordningen (EEG) nr 1274/91 far dessa beteckningar komplette-
ras endast med uppgifter som hänvisar till särskilda kännetecken för resp,
system. I förordningen anges de tillägg som far göras. För lösviktsförsälj-
ning får dessa uppgifter om typ av produktionssystem användas endast
om de enskilda äggen märks med resp. term. För alternativ c) är de enda
Skr. 1996/97:64
26
tillåtna tilläggen för märkning följande:
- beläggningstätheten överstiger inte sju höns/m2 golvyta som står till
hönsens förfogande
- minst en tredjedel av golvytan är täckt med ströbädd av t.ex. halm,
hyvelspån, sand eller torv, och slutligen
- en tillräckligt stor del av den golvyta som står till hönsens förfogande
används till uppsamling av spillningen.
Alternativ a-d) kallas även alternativa system eller golvhöns. Alternativ
c) kallas även för lågbeläggningssystem och äggen kallas ofta för sprätt-
ägg. Alternativ d) kallas även för högbeläggningssystem och ibland för
voliéresystem.
Märkning enligt alternativ a-b) kommer med största sannolikhet inte att
kunna användas i Sverige. Inget s.k. högbeläggningssystem, alternativ d),
är ännu godkänt i Sverige.
Som tidigare nämnts avser ovan angiven märkning enbart sådan märk-
ning som anger produktionssätt. Övrig märkning regleras i andra EG-
förordningar. Namn, firmabeteckning och adress till det företag som har
förpackat äggen eller låtit förpacka dem far t.ex. anges enbart om märk-
ningen inte innehåller någon kommentar eller symbol som är oförenlig
med någon av de förordningar som reglerar frågor om äggens kvalitet
eller färskhet, typen av produktionssystem som används vid produktionen
eller äggens ursprung. Andra regler finns för märkning av kvalitet, vikt,
antal, "bäst-före-datum", kylning och konserveringsmetod m.m.
12 Investeringsstöd
Regeringens bedömning: Det investeringsstöd för jordbruk, träd-
gård och renskötsel som kommer att införas den 1 januari 1997 bör
utnyttjas för äggproduktion i system som är alternativ till traditio-
nella burar. Också andra möjligheter till investeringsstöd i äggpro-
duktionen för alternativa inhysningssystem bör utredas.
Jordbruksverkets förslag: Det kan finnas utrymme för nationellt stöd
inom ramen för rådets förordning (EEG) nr 2328/91 av den 15 juli 1991
om förbättring av jordbruksstrukturens effektivitet, men detta måste god-
kännas av kommissionen. Utformningen av stödet behöver också närmare
utredas. Verket menar att en sådan fråga är om bara producenter som går
från bur till golvsystem skall fa tillgång till ett stöd eller om samtliga
nystartare skall omfattas. Det är också angeläget att uppfödare av värp-
hönskycklingar i golvsystem kan erhålla investeringsstöd om ett sådant
införs. Landsbygdsstöd kan lämnas som bidrag till investeringar som ökar
sysselsättningen, t.ex. att en anläggning utökas med en packeridel. Det är
endast i norra Sverige som stödet också kan lämnas till den del av an-
läggningen som hyser hönsen.
Skr. 1996/97:64
27
Remissinstanserna: Av de instanser som kommenterat förslaget om Skr. 1996/97:64
investeringsstöd för alternativa hönshållningssystem anser de flesta att
möjligheterna till stöd för omställning bör utredas och införas. Thuressons
hönsen AB, Täljestads Ägg AB, KG:s Ägg AB, Pelle & Lisa AB och
Norrlandsägg Ekonomisk Förening motsätter sig en politiskt styrd regle-
ring av marknaden.
Skälen for regeringens bedömning: Jordbruksverkets förslag har
utformats innan riksdagsbeslutet om investeringsstöd togs. Efter en om-
läggning av landsbygdsstödet till EG:s regler om försumbart stöd ("de
minimi") kan stöd inte längre lämnas till jordbruks- och trädgårdsföretag.
Mot denna bakgrund föreslog regeringen i prop. 1995/96:222 (bet.
1995/96:FiU15, rskr. 1995/96:307) att ett investeringsstöd till jordbruket
införs. Stödet skall utformas i enlighet med rådets förordning (EEG) nr
2328/91 av den 15 juli 1991 om förbättringar av jordbruksstrukturens
effektivitet. Stödet skall huvudsakligen lämnas till jordbruksinvesteringar
i de sju nordligaste länen. Stöd bör också fortsättningsvis kunna lämnas
till kombinationsverksamhet i hela landet samt kunna utformas som ett
instrument för att främja miljö- och djurskyddsinvesteringar i hela landet.
Ett investeringsstöd i enlighet med artiklarna 5-9 i förordning (EEG) nr
2328/91, finansierat med 75 miljoner kronor svensk finansiering och
45 miljoner kronor EU-finansiering per år under en treårsperiod, kommer
således att införas den 1 januari 1997.
Omställning från traditionella bursystem till alternativa system för höns-
hållning bör uppmuntras och stödjas i takt med att djurvänliga och funge-
rande inhysningssystem utvecklas. Behovet av någon form av investe-
ringsstöd för alternativa inhysningssystem är stort. Därför bör också andra
möjligheter till investeringsstöd i äggproduktionen än det jordbruks-,
trädgårds- och renskötselstöd som införs den 1 januari 1997 utredas.
Frågan om eventuellt investeringsstöd far övervägas inom ramen för det
ordinarie budgetarbetet.
13 Utbildning och rådgivning
Regeringens bedömning: Utbildning och rådgivning om alternativa
system för äggproduktion bör ökas. För rådgivning bör medel dis-
poneras inom ramen för anslaget E 3. Djurhälsovård och djur-
sky ddsfrämj ande åtgärder.
Jordbruksverkets förslag: Jordbruksverket framhåller att behovet av en
utbildning för producenter när det gäller att producera ägg med lösgående
höns är stort. I samband med ett systemskifte inom näringen kan ersätt-
ning med AMS-medel lämnas för utbildningen. I utbildningen bör både
teori och praktik ingå. Ett förslag till utbildningsplan uppges vara under
utarbetande inom SFS-Svenska Ägg tillsammans med Nordiska Sam-
fundet Mot Plågsamma Djurförsök.
28
Jordbruksverket anger att för rådgivningen inom fjäderfänäringen svarar Skr. 1996/97:64
i första hand konsulenter som är knutna till foder-, packeri- eller hybrid-
företagen men även forskarna på SLU. Länsstyrelserna har mycket be-
gränsade möjligheter att bedriva rådgivning. Stor insats har dock gjorts
från Länsstyrelsen i Östergötlands län. Någon obunden fjäderfärådgivare
finns för närvarande inte. Jordbruksverket anser att det är angeläget att
en tjänst inrättas med uppgift att utbilda rådgivare och konsulenter samt
att förmedla forskningsresultat m.m.
Remissinstanserna: De remissinstanser som kommenterat Jordbruks-
verkets förslag om utbildning är alla positiva till detta.
Skälen for regeringens bedömning: Många av dagens producenter
som har system med lösgående höns har inte tidigare haft höns. Detta
medför att osäkerheten ofta är stor om hur hönsen i sådana system skall
hållas och skötas på bästa sätt. Regeringen delar Jordbruksverkets och
remissinstansernas uppfattning att det finns stora behov på området av
både utbildning och rådgivning. I utbildningen bör både teori och praktik
ingå. Här bör även arbetsmiljön tas med. I och med att också forskningen
hela tiden går framåt finns ett betydande behov av att nya rön snabbt kan
föras ut till lantbrukarna. Regeringen delar Jordbruksverkets uppfattning
om behovet av att personalresurser avsätts för att utbilda rådgivare och
konsulenter.
För att underlätta övergången till alternativa system bör medel för att
i första hand ge information och rådgivning beträffande fjäderfä kunna
disponeras från anslaget E 3. Djurhälsovård och djurskyddsfrämjande
åtgärder.
Regeringen ser mycket positivt på det samarbete som inletts mellan
näringen och djurskyddsorganisationer.
14 Forskning
14.1 Forskningens mål och medel
Den huvudsakliga forskningen om alternativ till traditionell burhållning
av värphöns bedrivs av olika institutioner vid Sveriges lantbruksuniversi-
tet, se bilaga 4. Forskningen finansieras förutom av SLU självt, även av
Jordbruksverket, Stiftelsen Lantbruksforskning (SLF), Skogs- och jord-
brukets forskningsråd (SJFR), djurskyddsorganisationer, SFS-Svenska
Ägg och Arbetsmiljöfonden. Forskningen har lett till att bl.a. två akade-
miska avhandlingar vid SLU publicerats. Den ena behandlar hönsens
inhysning, hälsa och beteende och den andra behandlar arbetsmiljöfrågor
som luftkvalitet m.m.
Särskilda medel för djurskyddsfrämjande åtgärder har avsatts under
anslaget Djurhälsovård och djurskyddsfrämjande åtgärder. För budgetåret
1997 beräknas Jordbruksverket få disponera ca 5 miljoner kronor för
prövning från djurskyddssynpunkt av nya djurhållningsmetoder, inred-
ningar m.m. i stallar och för andra djurskyddsfrämjande åtgärder samt för
information och rådgivning i hönshållningsfrågor. Det är i detta samman-
hang viktigt att forskning om olika inhysningsformer för värphöns priori-
teras.
Jordbruksverket beslutade hösten 1991 att i samråd med SJFR anta ett
forsknings-, försöks- och utvecklingsprogram rörande djurmiljöförbättran-
de åtgärder inom alternativa system för värphöns. Programmet inriktades
på två huvudområden: biologiska frågor och teknik/arbetsmiljö. Program-
met löpte under perioden från den 1 januari 1992-den 31 december 1994
Totalt avsattes inom detta forskningsprogram ca 6 miljoner kronor.
Jordbruksverket och SLF beslutade att för tiden från den 1 januari
1994-den 31 december 1996 ge bidrag till forsknings- och utvecklings-
arbete inom hönsområdet. Forskningsprogrammet, som fick namnet Höns-
hållning, har som mål att utveckla inhysningssystem för värphöns som
uppfyller djurskyddslagens krav och jordbruksutskottets uttalande att
alternativa system inte far leda till försämringar från djurhälso- eller
arbetsmiljösynpunkt. Samtidigt skall systemen ge producenterna en lön-
sam produktion som klarar en internationell konkurrens. Totalt har
12 miljoner kronor avsatts inom forskningsprogrammets ram. Programmet
har utvärderats. En sammanfattning av utvärderingen har bilagts Jord-
bruksverkets rapport. I sammanfattningen står bl.a. att forskning, försök
och utvecklingsarbete i Sverige och i många andra länder inte i dag kan
anvisa några alternativa produktionssystem till traditionella burar som
samtidigt säkrar en god djurmiljö, är acceptabla från arbetsmiljösynpunkt
och ger konkurrenskraftig produktion.
14.2 Framtida behov av forskning
Regeringens bedömning: Forskning om alternativ till traditionell
burhållning av höns måste fortsätta minst i samma takt som tidiga-
re. Näringen bör bidra med kontinuerlig finansiering av denna
forskning.
Jordbruksverkets bedömning: Jordbruksverket anför att kompetensen
inom svensk fjäderfäforskning under senare år har ökat betydligt, sedan
verket fick möjlighet att från anslaget Djurhälsovård och djurskyddsfräm-
jande åtgärder stödja forskningen om alternativa inhysningssystem. SLF,
näringen och djurskyddsorganisationerna har också bidragit till denna
forskning, liksom SLU. SLF finansieras numera helt av näringen genom
uttag av en viss avgift på produkterna. Någon överenskommelse med
äggnäringen om näringsfinansierad forskning har ännu inte kunnat
genomföras på grund av dels dålig lönsamhet och dels den splittring som
näringen uppvisar. De stora packeriema svarar endast för 65 % av mark-
naden och en avgift per ägg befaras därför kunna snedvrida konkurren-
sen. Enda möjligheten till gemensam finansiering är att ta ut en avgift per
kläckt kyckling.
I och med att bidraget från SLF försvinner och en kontinuerlig ned-
dragning av tillämpad forskning sker på SLU kan forskningen inte bibe-
hållas på nuvarande nivå om inte nya medel tillförs. Om detta inte kan
Skr. 1996/97:64
30
ske bedömer Jordbruksverket att möjligheterna att lösa de problem som Skr. 1996/97:64
kvarstår inom alternativa inhysningssystem för höns försvåras eller för-
senas. Jordbruksverket har prioriterat fjäderfäforsknmgen när det gäller
anslaget Djurhälsovård och djurskyddsfrämjande åtgärder. På sikt bör
näringen kunna ta över en viss del av finansieringen.
Remissinstanserna: De remissinstanser som kommenterat Jordbruks-
verkets bedömning vad det gäller forskning är eniga om att forskning och
utveckling måste fortsätta och även öka i omfattning. Instanserna har
emellertid delade meningar om vilken inriktning forskningen bör ha.
Några instanser påpekar att förutom djurmiljö måste även arbetsmiljö
beaktas.
Skälen för regeringens bedömning: Regeringen delar Jordbruksverkets
och remissinstansernas uppfattning att det ännu kvarstår flera problem att
lösa innan det finns inhysningssystem för höns som uppfyller djurskydds-
lagens krav och har en godtagbar arbetsmiljö samtidigt som de är kon-
kurrenskraftiga. Beträffande djurskyddet är det främst problemen med
fjäderplockning och kannibalism och orsakerna till dessa som det är
viktigt att studera i framtiden. Betydelsen av gruppstorlek och belägg-
ningsgrad behöver också undersökas mer liksom samspelet mellan olika
raser och inhysningssystem. Problem med hygien och parasitförekomst,
sjukdomar, stallmiljö och arbetsmiljö är också viktiga forskningsområden,
liksom foderproblem m.m. Regeringen anser att forskning och utveckling
av ekologiska system och lågbeläggningssystem bör ges hög prioritet.
Undersökningar rörande produktionskostnader i de olika systemen bör
göras. Dessutom bör forskning om hönans fysiologiska och beteende-
mässiga behov bedrivas. Med detta som bakgrund bedömer regeringen att
forskningen måste fortskrida minst i samma takt som tidigare. Näringen
har stor nytta av de forskningsresultat som nu tas fram genom finan-
siering med allmänna medel. Med hänsyn till detta uppmanar regeringen
näringen att utveckla ett system som bidrar till kontinuerlig finansiering
av forskningsinsatser inom hönsområdet.
Regeringen förutsätter att 2 miljoner kronor per år (1997-1999) avsätts
från SJFR:s anslag för forskning om alternativ till traditionell burhöns-
hållning.
15 Dispens för traditionella burar som uppfyller
höga djurskyddskrav
15.1 Ännu finns inga godkända inhysningssystem med hög
beläggning för höns
Möjligheten för mellanstora och stora besättningar att gå över till alterna-
tiva system har hittills varit mycket begränsad eftersom det inte funnits
några godkända och därmed tillåtna högbeläggningssystem att gå över
till. För dessa besättningar är de lågbelagda systemen knappast något
alternativ eftersom de kräver så stora ytor att det inte är fysiskt möjligt
att inhysa det antal höns som dessa besättningar består av på den yta som
31
finns tillgänglig. Bl.a. på grund av detta har övergången till alternativa Skr. 1996/97:64
system inte skett i den utsträckning som man tidigare hade räknat med.
Eftersom det ännu inte finns godkända system för hönshållning i hög-
belagda system och eftersom inte alla äggproducenter kan gå över till
lågbelagda system är det rimligt att vissa producenter under en begränsad
tid kan tillåtas att fortsätta sin produktion med höns i traditionella burar.
Detta gäller under förutsättning att burarna uppfyller höga djurskydds-
krav.
15.2 Regeringens överväganden
Regeringens bedömning: Tidsbegränsad och individuellt prövad
dispens från delar av funktionskraven bör kunna medges på gårds-
nivå för traditionella burar som uppfyller högt ställda djurskydds-
krav. I buranläggningar som inte uppfyller dessa krav skall produk-
tionen avslutas senast den 31 december 1998. Regeringen har för
avsikt att i djurskyddsförordningen införa en möjlighet för Jord-
bruksverket att medge sådan dispens.
Jordbruksverkets förslag: Dispenser skall kunna ges för traditionella
burar under en övergångsperiod. Dispens skall kunna ges efter en indivi-
duell prövning. Dispensen skall vara tidsbegränsad och kan endast ges till
anläggningar som uppfyller höga djurskydds- och djurhälsomässiga krav.
Dispenstidens längd beror på anläggningens djurskyddsmässiga status.
Remissinstanserna: De flesta instanser som yttrat sig om dispenser
anser att dessa skall kunna ges i någon form förutsatt att anläggningen
uppfyller högt ställda krav. Svenska lantägg AB vill inte ha dispensbyrå-
krati utan förordar EU-anpassmng i stället. Sveriges konsumentråd till-
sammans med Konsumentgillesförbundet anser att dispenser bör kunna
undvikas om en ny, definitiv tidsgräns för burförbud sätts. Instansernas
åsikter om dispenstidens längd skiftar från en hönsomgång (vilket innebär
ca 1 år) till 10-15 år eller tills vidare.
SLU och Föreningen Djurens Vänners Riksorganisation framhåller att
kontrollprogram som skall utgöra beslutsunderlag för beviljandet av dis-
penser bör utarbetas av Jordbruksverket i samråd med forskare och inte
av näringen själv. SFS-Svenska Ägg, Kronägg och Svenska lantägg AB
föreslår att äggproducentema ges dispenser för fortsatt produktion i burar
och med möjlighet att även byta ut dessa för att under tiden ge hönsen
en bättre miljö än de har i dag.
Skälen for regeringens bedömning: Regeringen instämmer med
Jordbruksverket och majoriteten av remissinstanserna i att en fullständig
omställning av äggnäringen från traditionella burar till alternativa system
inte är möjlig till den 1 januari 1999 om Sverige vill behålla en relativt
hög självförsörjningsgrad avseende ägg. Av Jordbruksverkets rapport
framgår att vissa av de högbelagda systemen i flera hönsomgångar funge-
rat ganska bra men att sådana positiva resultat varvats med negativa
resultat, speciellt vad gäller kannibalism, tarmsjukdomar och andelen
32
fellagda ägg. Skr. 1996/97:64
Regeringen anser att alla traditionella burar, som ju inte kan anses
möjliggöra ett naturligt beteende hos djuren, snarast helt skall utmönstras
och att inhysningssystemen skall uppfylla de grundläggande funktions-
kraven för höns. Med hänsyn till de svårigheter som uppstått med att ha
stora flockar av icke näbbamputerade höns på golv i högbelagda system
måste emellertid under en övergångstid fortsatt användning av traditio-
nella burar i enskilda fall accepteras. Detta förutsätter dock att burarna
håller en hög standard när det gäller djurskyddskrav. Många av de tradi-
tionella burarna har blivit gamla och slitna och utgör därmed ett djur-
skyddsproblem. Forskningen måste nu också intensifiera sina ansträng-
ningar att presentera alternativa lösningar, vilket kräver tid och resurser.
Regeringen anser att de traditionella burarna i princip skall vara helt
förbjudna från den 1 januari 1999. För att därefter fa fortsätta att hålla
höns i sådana burar anser regeringen i likhet med Jordbruksverket att det
måste krävas undantag i varje enskilt fall. Föreskrifter bör utarbetas av
Jordbruksverket där det anges vilka allmänna krav som skall ställas för
att ett tidsbegränsat undantag från vissa av funktionskraven skall kunna
medges. Anläggningen måste dock alltid vara ansluten till ett av Jord-
bruksverket fastställt omsorgsprogram för att komma i fråga för dispens.
Äggnäringen har utarbetat ett kvalitetsprogram, det s.k. omsorgsprogram-
met, som innebär att anläggningarna poängbedöms enligt ett standardise-
rat system med hänsyn till högt ställda krav på bl a. djurskyddet.
Regeringen bedömer att dispenstidema bör kunna variera beroende på
hur väl bursystemet i fråga uppfyller de ställda djurhälso- och djurskydds-
kraven. Dispenser bör ges för anläggningar som deltar i omsorgsprogram-
met och som vid besiktningen uppnår en av Jordbruksverket fastställd
standard. I buranläggningar som inte deltar i omsorgsprogrammet eller
som inte har uppnått fastställd standard skall produktionen vara avslutad
senast den 31 december 1998. Slutmålet är att dagens traditionella burar
snarast möjligt skall försvinna och ersättas av alternativa
inhysningssystem. Altemativsystemen bör fasas in på ett balanserat sätt
så att de sämsta anläggningarna med traditionella burar försvinner först
och de bästa far vara kvar något längre. Skiftet av system far ske i takt
med att de alternativa systemen kunnat fårdigutvecklas. Det poängsystem
som används i omsorgsprogrammet bör kunna användas som underlag till
ett styrsystem. Jordbruksverket bör se till att omsorgsprogrammet
modifieras så att hönsens hälsa och välbefinnande ges prioritet vid
bedömningen av dispenser. Jordbruksverket bör få i uppdrag att i nära
samarbete med representanter från t.ex. djurskyddsorganisationer,
konsumentorganisationer, fackliga organisationer, forskare, producenter
och myndigheter kontinuerligt och noga följa omställningsarbetet och
ange förändringstakten genom att utarbeta en aktionsplan.
Med anledning av det anförda bör 9 § djurskyddsförordningen komplet-
teras med ett sista stycke av t.ex. följande lydelse. "Om det finns särskil-
da skäl, far Jordbruksverket i enskilda fall medge undantag från kraven
i första stycket i enlighet med föreskrifter som meddelas av verket."
3 Riksdagen 1996/97. 1 samt. Nr 64
16 Samordning inom EU
Skr. 1996/97:64
Regeringens bedömning: Sverige bör aktivt verka för att funk-
tionskrav för höns införs i alla medlemsstater i EU samt för att
EG:s märkningsregler utformas så att de passar även svenska pro-
duktionssätt.
Jordbruksverkets förslag: Jordbruksverket föreslår att Sverige aktivt bör
verka för att funktionskrav när det gäller inhysning av höns införs i alla
EU-länder, vilket på sikt medför att traditionella burar måste avvecklas.
Verket anser också att det är angeläget att det samarbete som sker inom
EU rörande forskning om djurvänliga inhysningssystem för höns stimule-
ras och att alla möjligheter till EG-stöd undersöks. Vidare anser verket att
det är angeläget att EG:s märkningsregler justeras så att de även passar
för svenska produktionsformer.
Remissinstanserna: Av de instanser som kommenterat Jordbruksver-
kets förslag är de flesta eniga om att ett kraftfullt svenskt agerande för
bättre djuromsorg inom EU är angeläget. Vidare håller de flesta instanser
med Jordbruksverket om att Sverige måste verka för att EG:s märknings-
regler bättre anpassas till svenska förhållanden.
Skälen for regeringens bedömning: I och med medlemskapet i EU
ingår nu Sverige i en gemensam marknad med ett till stora delar gemen-
samt regelverk för in- och utförsel av varor. Som tidigare nämnts väntas
kommissionen lägga fram en rapport om hönshållning inom EU under
hösten. Under de diskussioner som kommer att följa på rapporten finns
det möjligheter för de enskilda medlemsländerna att påverka EG:s
bestämmelser. Regeringen avser att ta till vara den möjligheten.
Det är från djurskyddsynpunkt oacceptabelt att hönshållning i EU i
allmänhet sker i små burar där hönsen inte kan fa utlopp för sina grund-
läggande beteenden. Sverige bör därför utnyttja sitt inflytande inom
unionen i dessa frågor för att fa en ändring till stånd. Alla i Sverige
aktuella inhysningssystem för värphöns innebär högre produktionskost-
nader än bursystem i EU där det låga ytkravet om 450 cm2/höna tilläm-
pas. I Sverige är minimikravet 600 cm2/höna i bur. För att lönsamhet
skall uppnås krävs att de svenska producenterna far mer betalt per kilo
ägg och att konsumenterna är villiga att betala mer för de svenska äggen.
Detta i sin tur förutsätter att ägg och äggförpackningar märks på ett
sådant sätt att konsumenterna vet vad de köper. EG:s märkningsregler
passar inte svenska produktionsformer särskilt bra. Det är därför viktigt
att Sverige aktivt arbetar för en förändring av EG:s märkningsregler.
34
Bakgrund och sammanfattningen i Jordbruksverkets
rapport 1996:6
Bakgrund
Regeringen har uppdragit åt Statens jordbruksverk att i samråd med
Sveriges lantbruksuniversitet redovisa en utvärdering av arbetet med
övergången till alternativa inhysningsystem i hönshållningen. Redovis-
ningen skall innefatta en djupgående utvärdering av den forskning och de
försök kring alternativ till burhållning av värphöns som bedrivs.
Redovisningen skall innefatta en redogörelse för avslutade, pågående
och planerade försök, försökens inriktning och finansiering samt näring-
ens bidrag till utvecklingen av alternativa system och huruvida försök
förekommer som är inriktade på en småskalig produktion.
Jordbruksverket skall därutöver bedöma möjligheterna att komma till
rätta med de eventuella problem som hittills uppstått. I redovisningen
skall en jämförelse beträffande för- och nackdelar mellan traditionella
bursystem och alternativa system ingå. Utgångspunkten skall vara djur-
skyddet och möjligheterna att tillgodose värphönsens krav på naturligt
beteende, hälsa och välfärd i de olika systemen. Arbetsmiljö, produktion
och ekonomi bör också vägas in liksom internationella forskningsresultat.
I redovisningen skall ingå en plan för hur Jordbruksverket tänker sig
avvecklingen av nuvarande 3-hönsburar fram till år 1999 samt en bedöm-
ning av vilka olika system som är möjliga att använda för äggproduktion
i Sverige dels för intensiv hönshållning, både med stora och små grupper,
och även för mer extensiv produktion. I redovisningen skall även ingå en
bedömning av vilka system som enligt verkets uppfattning kan användas
för att uppfylla de hygieniska krav som läkemedelsindustrin ställer på ägg
för läkemedelsproduktion. Dessa system skall samtidigt vara godtagbara
från djurskyddssynpunkt.
Jordbruksverket skall också bedöma hur väl dessa system uppfyller
djurskyddslagens krav och vilka eventuella förbättringar som krävs. I
samband med detta görs också en uppskattning av vilka ytterligare forsk-
ningsinsatser som behövs för att hönsens välfärd skall kunna optimeras.
Slutligen skall Jordbruksverket redogöra för i vilken omfattning som
nuvarande burhönsanläggmngar byts ut mot alternativa system samt de
ekonomiska konsekvenser som uppstår för de äggproducenter som skall
lägga om sina inhysningssystem senast år 1999. De ekonomiska över-
vägandena skall även omfatta en bedömning av vilken effekt den interna-
tionella konkurrensen kommer att ha på den svenska äggnärmgen. Redo-
görelsen bör utmynna i en aktionsplan för hur övergången till alternativa
inhysningssystem för äggproduktionen skall gå till.
Skr. 1996/97:64
Bilaga 1
35
Sammanfattningen i Jordbruksverkets rapport
Marknad och ekonomi
Det finns 6,1 miljoner höns i Sverige. Antalet har ökat med 3 % sedan
år 1994 och 6 % sedan år 1993. Strukturen i äggproduktionen utvecklas
mot allt färre besättningar med fler höns per besättning. Av de producera-
de äggen går den största delen till konsumtionsmarknaden medan ca
20 % går till produktindustrin. Konsumtionen av skalägg minskar medan
konsumtionen av äggprodukter ökar. Efter EU-inträdet sjönk äggpriset
med särskilt kraftiga prissänkningar under augusti och september 1995.
Bakomliggande faktorer var ökande produktion i Sverige kombinerat med
importkonkurrens av ägg från Finland. Skalägg omfattas av salmonella-
kontroll och far bara importeras från länder med godkänd kontroll. För
pastöriserade äggprodukter är importen fri. Fr o m, år 1997 skall Sverige
tillämpa EU:s gemensamma handelsnormer för ägg fullt ut. Sverige är nu
integrerat i en totalmarknad för ägg med mycket stora äggproducerande
länder som Nederländerna och Frankrike. Producentpriserna i Sverige
ligger för närvarande på ungefär samma nivå som inom EU. Avräknings-
priset har varierat mellan åren. Under år 1993 var det 7,88 kr/kg och
under år 1994 steg det till 9,18 kr/kg för att under år 1995 sjunka till i
genomsnitt 7,75 kr/kg. Från september till december 1995 låg det under
7,00 kr/kg. Många producenter fick därmed svårt att täcka enbart de
rörliga kostnaderna. Produktionskostnaderna varierar beroende på in-
hysningssystem, besättningsstorlek, arbetskostnad, foderförbrukning och
regional lokalisering. Produktionen i alternativa system blir dyrare (för
lågbelagda system ca 30 %) än produktionen i bursystem. Det är konsu-
menternas vilja att betala mer för ägg från altemativsystem som är av-
görande för hur stor andel ägg som produceras i resp, system.
Inhysning
Av landets 6,1 miljoner värphöns beräknas ca 680 000 höns eller ca 11 %
vara inhysta i altemativsystem där hönsen är frigående. Man skiljer på
högbelagda och lågbelagda altemativsystem. De högbelagda har en be-
läggning på 15—18 höns/m2 golvarea och de lågbelagda högst 9 höns/m2.
De högbelagda systemen testas som ny teknik och har ännu inte godkänts
från djurhälso- och djurskyddssynpunkt av Jordbruksverket. Detta innebär
att de inte är fritt tillgängliga för försäljning och användning. Sammanlagt
ingår ca 130 000 hönsplatser i ny teknikprovning. Inget av de tre fabrikat
som ingår i provningen beräknas bli godkänt under det närmaste året.
Den främsta fördelen med systemen är att hönsen har stor yta att röra sig
på och att de kan utföra viktiga naturliga beteenden som att värpa i reden,
sitta på sittpinne, krafsa och sandbada. Den mest markanta nackdelen är
att säkerheten i produktionen är dålig. Systemen är känsliga för brister
och störningar som kan orsaka allvarliga utbrott av fjäderplockning och
kannibalism.
Skr. 1996/97:64
Bilaga 1
36
Intresset för de lågbelagda golvsystemen har ökat under senare år. En
orsak till detta är de oväntade problemen med de högbelagda golvsyste-
men. En annan är att systemen lätt kan anpassas till EU:s märkningsklass
"frigående höns inomhus, 7 höns/m2". Antalet höns i lågbelagda system
beräknas vara ca 550 000. För- och nackdelar med de lågbelagda syste-
men är desamma som för de högbelagda men produktionen är mindre
känslig för yttre störningar. En fortsatt utveckling av de lågbelagda syste-
men när det gäller arbets- och djurmiljön är angeläget. Lågbelagda system
är de enda som kan byggas utan hinder av djurskyddsbestämmelsema.
Nästan 90 % av hönsen inhyses fortfarande i burar. En hel del av
burarna har blivit gamla och slitna vilket är ett djurskyddsproblem. Den
främsta nackdelen med burar är att hönsen har ett mycket begränsat ut-
rymme att röra sig på och att de inte kan sandbada och värpa i reden.
Fördelen är att produktionen är säker och att ljäderplockning och kanni-
balism begränsas till enstaka burar. På forskningsnivå förekommer försök
med modifierade eller berikade burar. Dessa burar är försedda med värp-
rede, sandbad och sittpinne vilket ger hönsen möjlighet att utföra vissa
viktiga naturliga beteenden. Rörelseutrymmet är dock fortfarande begrän-
sat. Modifierade burar är med nuvarande regler inget godkänt alternativ.
Modifierade burar skall inte förväxlas med s.k. storburar som man har
dåliga erfarenheter av.
Småskaliga system med flyttbara hönshus används för närvarande
främst för produktion av ekologiska ägg. Produktionen kan närmast be-
traktas som en intressant nischproduktion.
Mer berikad miljö för hönsen och större area per höna innebär att bygg-
kostnaden per höna ökar Nybyggnadskostnaden per höna i ett traditio-
nellt svenskt bursystem har för ett stall på 10 000 platser beräknats till
327 kr. Om denna siffra sätts till 100 blir relativtalen för andra system
följande:
Skr. 1996/97:64
Bilaga 1
|
lösgående höns |
9 höns/m2 |
130 |
|
lösgående höns |
7 höns/m2 |
147 |
|
lösgående höns |
17 höns/m2 |
117 |
|
burhöns, mod. bur |
756 cm2/höna |
116 |
|
burhöns, EU-burar |
450 cm2/höna |
89 |
Vid ombyggnad blir kostnaden normalt lägre. Ombyggnad av samtliga
burhönsplatser har uppskattats till ca 1 miljard kronor, nybyggnad till
2,2 miljarder kronor.
De produktionsvillkor som är knutna till EU:s märkningsregler är inte
särskilt väl lämpade för svenska produktionsformer och -villkor. Den
enda märkningsklass som utan större invändningar kan användas i
Sverige är "frigående höns inomhus" där högsta tillåten beläggning är
7 höns/m2. Näbbtrimning/avnäbbning och foderantibiotika är inte tillåtet
i Sverige men tillämpas relativt regelmässigt i en hel del andra länder.
Detta kan medverka till att altemativsystem till synes fungerar bättre i
andra länder.
37
Hälsoläget
Svensk fjäderfänäring har varit förskonad från allvarliga smittsamma
sjukdomar i decennier. En rad förebyggande åtgärder ingår i produktions-
kedjan för att förhindra smitta. Under åren 1994 och 1995 förekom ut-
brott av infektiös bronkit (IB) i ett mindre antal värphönsbesättningar. En
avelsbesättning på slaktkycklingsidan drabbades först av IB och i höstas
av Newcastlesjuka. Dödligheten i burhönsbesättningar ligger på runt 4 %.
I golvhönssystemen är siffran högre. Antalet salmonellainfekterade be-
sättningar har stadigt sjunkit. En förebyggande åtgärd är värmebehandling
av foder. I samband med värmebehandlingen av foder har smutsfrekven-
sen på äggen ökat något.
Kontroll
Äggproduktionen omfattas av olika typer av kontrollprogram. Den obliga-
toriska salmonellakontrollen gäller alla värphönsbesättningar som produ-
cerar ägg för konsumtion och berättigar till ersättning vid salmonella-
utbrott. Övriga kontrollprogram bygger på frivillig anslutning. Frivillig
salmonellakontroll, som berättigar till högre ersättningsnivåer, omfattar
en rad hygienkrav vid skötsel och hantering samt provtagningar. Frivillig
smittskyddskontroll kommer då EU:s regler för export/import tillämpas
fullt ut att ersätta dagens gränskontroll och karantän. SFS-omsorgspro-
grammet är näringens kvalitetsprogram som omfattar framför allt hygien-
krav men också en del djurskydds- och skötselkrav. Ekologisk produktion
ställer krav på långsiktigt hållbara produktionssystem med minimerad
kemikalieanvändning och särskilda regler för djurskydd. Producenter och
packener som vill tillämpa märkning enligt EU:s handelsnormer måste
också föra särskilda register och kontrolleras. EU:s handelsnormer träder
som tidigare nämnts i kraft den 1 januari 1998. Den som vill exportera
ägg före detta datum måste dock uppfylla EU:s krav på bl.a. märkning
och kontroll.
Arbetsmiljö
De studier som hittills gjorts på alternativa inhysningssystem för höns
visar att arbetsmiljön för skötarna är sämre i system med högbeläggning
för frigående höns jämfört med välskötta traditionella bursystem.
Problemen finns mom bl.a. följande områden: luftföroreningar (organiskt
damm och ammoniak), ergonomi (arbetsställningar vid tillsyn, plockning
av fellagda ägg, rengöring av anläggningarna), olycksfallsrisker (riv- och
bitskador), belysning och psykisk belastning. Undersökningarna måste
kompletteras bl.a. med olika lösningar för att åtgärda problemen. Vissa
problem kan vara svåra att lösa inom den begränsade tidsperioden och det
krävs därför en förlängning av försökstiden.
Skr. 1996/97:64
Bilaga 1
38
Forskning
Då djurskyddslagen togs år 1988 var omfattningen av fjäderfaforskningen
i Sverige relativt begränsad. Genom de satsningar som gjorts inom de två
forskningsprogram som genomförts fr o m, år 1992 och från djurskydds-
organisationer och näringen har verksamheten utökats kraftigt och möjlig-
heterna att bedriva försök har avsevärt förbättrats. Tre forskningsgrupper
har utkristalliserats, var och en med sina specialitéer, och kunskapsläget
inom Sverige på detta område är mycket gott. Det kvarstår dock flera
problem att lösa innan det finns inhysningssystem som uppfyller djur-
skyddslagens alla krav och har en godtagbar arbetsmiljö samtidigt som
de är konkurrenskraftiga. De satsningar som blir aktuella framöver är att
mer studera de biologiska sambanden avseende fjäderplockning och
kannibalism samt gruppstorlek. Mer kunskap krävs om hur olika geno-
typer fungerar i olika system. Hygienen och saneringsmöjlighetema i
golvhönssystemen måste förbättras för att minska riskerna med koccidier,
salmonella och kvalster. Ett sätt att komma till rätta med kvalsterproble-
matiken kan vara certifiering av livdj ursförmedlare. Ventilation, minskad
dammhalt och en bättre arbetsmiljö är också angelägna utvecklingsom-
råden. Foder anpassade för frigående höns och för den ekologiska pro-
duktionen måste tas fram. Uppfödningen av livkycklingama behöver
också studeras mer liksom utformning och placering av olika faciliteter
som sittpinne, rede och sandbad.
Rådgivning och utbildning
Vid två naturbruksgymnasier samt vid länsstyrelserna har man gett kurser
i golvhönsproduktion för producenter. I samband med ny teknikprovning
har tre seminarier om golvhönsproduktion anordnats. JBT har arrangerat
en kurs i att bygga för frigående system för länsstyrelsernas byggnads-
konsulenter. Det saknas en oberoende nationell rådgivare i fjäderfäfrågor.
Forskarna på SLU samt SFS-Svenska Äggs altemativkommitté har spelat
en viktig roll för rådgivning och erfarenhetsutbyte. En del informations-
och rådgivningsmaterial har tagits fram. Under hösten 1996 kommer från
JBT ett rådgivningsmaterial om byggnader för frigående höns.
SFS-Svenska Äggs tidskrift Fjäderfä ger löpande information i fjäder-
fäfrågor. Tidskriften Ekologiskt Lantbruk har år 1996 gett ut ett tema-
nummer om äggproduktion. Hösten 1994 arrangerade Kronägg och Jord-
bruksverket ett seminarium med internationellt expertdeltagande, för
utbyte av kunskaper om system för frigående höns.
Överväganden och förslag
Marknadsförhållandena inom äggproduktionen har ändrats sedan djur-
skyddslagen antogs år 1988 och förbudet att ha värphöns i bur infördes.
EU-medlemskapet gör att marknaden i princip är fri. Något gränsskydd
som kan skydda en högre svensk prisnivå existerar inte. Sverige erhöll i
samband med medlemsförhandlingarna dock ett undantag, som gör att
Skr. 1996/97:64
Bilaga 1
39
krav på salmonellafrihet kan ställas vid införsel av skalägg. Övergången
till alternativa system har inte kunnat genomföras i förväntad takt på
grund av flera faktorer. De högbeläggningssystem som många trodde
skulle vara ett alternativ har hittills dels inte fungerat på ett sådant sätt att
de kunnat godkännas, dels inte prövats i tillräcklig omfattning. Traditio-
nella lågbeläggningssystem har varit de system som på senare tid ökat
mest. I dag finns 10 % av hönsen i alternativa system.
Jordbruksverket har valt att i rapporten beskriva den framtida utveck-
lingen i tre scenarier: 1. att burförbudet kvarstår och inga dispenser ges
efter den 1 januari 1999, 2. att dispenser ges till buranläggningar som
uppfyller höga djurskydds- och djurhälsokrav och är anslutna till ett
omsorgsprogram och 3. att Sverige avvaktar ett gemensamt beslut i EU
om förbud av traditionella burar.
Jordbruksverket bedömer det som helt orealistiskt att till år 1999 ställa
om hela den svenska produktionen. Ett genomförande av förbudet fullt
ut enligt scenario 1 skulle sannolikt medföra en minskning av den
svenska produktionen till högst 30 % av konsumtionen. Scenario 3 kan
inte anses vara acceptabelt med hänsyn till svensk djurskyddslagstiftning.
Jordbruksverket föreslår att de traditionella burarna far användas under
en omställningsperiod även efter år 1999, efter en individuell prövning.
Anläggningen skall uppfylla höga krav på djurskydd och djurhälsa och
vara ansluten till ett omsorgsprogram för att dispens skall lämnas.
Avgörande för utvecklingen av djurvänliga system är konsumenternas
vilja att betala mer för ägg producerade i alternativa system. Detta på-
verkar i sin tur producenternas investeringsmöjligheter. Konsumenternas
intresse för sådana ägg är svårt att bedöma och marknadsföringen har
hittills vant mycket begränsad.
Jordbruksverket anser att det framöver borde finnas utrymme för flera
typer av inhysningssystem. Lågbeläggningssystem, där äggen kan märkas
enligt EG:s förordning, kommer att öka. Någon form av modifierade
burar där hönsen har tillgång till rede, sittpinne och sandbad anses av
många forskare vara ett alternativ som förenar hönans krav med produ-
centens krav på god ekonomi. För att inte stoppa möjligheterna till ut-
veckling anser Jordbruksverket att burförbudet skall ersättas av funktions-
krav i djurskyddsförordningen. Sådana krav kan vara redestillgång, sitt-
pinne och sandbad m.m. Det är viktigt att olika åtgärder vidtas för att
underlätta övergången till djurvänliga system. Sådana åtgärder kan vara
investeringsstöd, stöd till marknadsföring, satsningar på utbildning och
rådgivning samt forskning. Målsättningen med forskningen skall vara att
fa fram djurvänliga system som har bra arbetsmiljö och är konkurrens-
kraftiga.
Skr. 1996/97:64
Bilaga 1
40
Förteckning över remissinstanserna
Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av Statskontoret,
Riksrevisionsverket (RRV), Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA),
Statens livsmedelsverk (SLV), Skogs- och jordbrukets forskningsråd
(SJFR), Sveriges lantbruksuniversitet (SLU), Arbetarskyddsstyrelsen,
Konkurrensverket, Konsumentverket (KoV), Grossistförbundet Svensk
Handel, Kooperativa förbundet, Lantbrukarnas riksförbund (LRF),
Familjejordbrukamas riksförbund, Föreningarna Djurens Vänners Riks-
organisation, Föreningen Svensk Fjäderfäskötsel, SFS-Svenska Ägg,
Konsumentberedningen (KoB), Konsumenter i Samverkan - Underverket,
Konsumentgillesförbundet tillsammans med Sveriges konsumentråd,
Kronägg, Läkemedelsindustriföreningen, Nordiska Samfundet Mot Plåg-
samma Djurförsök (NSMPD) tillsammans med Sveriges Djurskyddsföre-
ningars Riksförbund (SDR), Svenska Djurskyddsföreningen, Svenska
lantarbetareförbundet, Svenska lantägg AB och Sveriges Veterinär-
förbund.
SLU:s yttrande är baserat på yttranden från institutionerna för husdju-
rens utfodring och vård, husdjurshygien, jordbrukets biosystem och tekno-
logi, husdjursgenetik och ekonomi vid SLU. Läkemedelsindustriförening-
ens yttrande är baserat på yttrande från ett medlemsföretag, Pharmacia &
Upjohn AB.
Dessutom har yttranden inkommit från Thuressons hönseri AB, Täljes-
tads Ägg AB och KG:s Ägg AB, Pelle & Lisa AB och Norrlandsägg
Ekonomisk Förening, Margretehills gård AB, Swedfarm AB samt Vem-
tofta Fjäderfä.
Svenska Kommunförbundet, Dagab, Ekologiska lantbrukarna, Hemköp,
ICA-handlamas AB, KRAV och Miljö- och Hälsoskyddstjänstemanna-
förbundet avstår från att avge yttrande.
Skr. 1996/97:64
Bilaga 2
41
Sammanfattning av remissyttrandena över Jord-
bruksverkets rapport 1996:6
Skr. 1996/97:64
Bilaga 3
Strikt burförbud, funktionskrav med övergångstid eller
EU-anpassning
Jordbruksverkets förslag
Jordbruksverket sammanfattar sina överväganden i tre s.k. scenarier:
bibehållet burhönsförbud utan dispenser, kallat scenario 1, scenario 2
vilket innebär dels att funktionskrav införs i djurskyddsförordningen i
stället för burförbud och dels att dispenser ges för traditionella burar
under en övergångstid. Scenario 3 innebär att burförbudet avskaffas i
avvaktan på ett gemensamt beslut om hönshållning inom EU. Jordbruks-
verket föreslår scenario 2.
Remissinstanserna
När det gäller bedömningen om det är möjligt att ställa om den svenska
äggproduktionen till alternativa system från den 1 januari 1999 fördelar
sig remissinstansernas yttranden i tre läger. De flesta instanserna är eniga
med Jordbruksverket om att det är omöjligt att ställa om hela den svenska
äggproduktionen till detta datum. RRV anger att val av produktionsmetod
inom äggnäringen innebär målkonflikter och menar att det utifrån de
förutsättningar som EU-medlemskapet innebär är näst intill omöjligt att
hindra import av andra EU-länders burägg. Familjejordbrukamas Riksför-
bund, Föreningen Djurens Vänners Riksorganisation, Konsumenter i
Samverkan - Underverket, NSMPD tillsammans med SDR och Sveriges
konsumentråd tillsammans med Konsumentgillesförbundet anser att bur-
förbudet skall stå fast och att 9 § djurskyddsförordningen inte skall änd-
ras för att skapa förtroende för svensk livsmedelsproduktion. Svenska
lantägg AB och äggpackeriema menar att svenska regler bör anpassas till
EU:s bestämmelser. Arbetarskyddsstyrelsen anser att det från arbets-
miljösynpunkt skulle vara mycket olyckligt med en total avveckling av
burhönssystemet till år 1999.
Förslaget att införa funktionskrav anses positivt från djurskyddssyn-
punkt av majoriteten av de instanser som kommenterat förslaget. Endast
Svenska lantägg AB anser att det är olämpligt att införa funktionskrav i
dagens läge med motiveringen att ingen ännu vet om funktionerna funge-
rar i praktisk produktion eller om dessa produktionsmetoder blir konkur-
renskraftiga i en svensk marknad som är öppen för andra EU-länder.
Konkurrensverket delar Jordbruksverkets bedömning att någon form av
övergångslösnmgar är att föredra framför ett abrupt förbud. Enligt Kon-
kurrensverket är det i regel mer ändamålsenligt att ställa funktionskrav på
en verksamhet än att detaljreglera och införa förbud mot exempelvis vissa
tekniska lösningar. Verket anser att funktionskrav befrämjar flexibilitet
och alternativa lösningar och öppnar möjligheter för en ökad mångfald
inom ett verksamhetsområde. Svenska lantarbetareförbundet anser att
funktionskraven också skall omfatta arbetsmiljön i stallarna. Även majon-
42
teten av de instanser som anser att burförbudet skall stå fast tycker att
funktionskraven är väl formulerade och kan införas någonstans i djur-
skyddsföreskrifterna. KoB påpekar att det egentliga målet är att skapa
bättre inhysningsförhållanden för hönsen, inte att "fa bort burar".
Dispenser
Jordbruksverkets förslag
Jordbruksverket föreslår att dispenser skall kunna ges för traditionella
burar under en övergångsperiod. Dessa dispenser skall ges efter en in-
dividuell prövning. För att minska antalet ärenden kan föreskrifter ut-
arbetas som anger vilka allmänna krav som skall ställas för att en dispens
skall kunna ges. Dispensen föreslås vara tidsbegränsad och skall endast
kunna ges till anläggningar som uppfyller höga djurskydds- och djur-
hälsokrav. Anläggningen måste vara ansluten till ett omsorgsprogram.
Dispenstidens längd beror på anläggningens djurskyddsmässiga status.
Verket menar att för att man skall fa hålla höns i traditionella burar efter
den 1 januari 1999 måste dispens föreligga. Detta innebär att de första
omgångarna med dispens sätts in i september 1997. Verket betonar att det
är angeläget att de krav som skall gälla för att en dispens skall ges fast-
ställs snarast.
Remissinstanserna
De flesta instanser som yttrat sig om dispenser, utom tre, instämmer med
Jordbruksverkets förslag att dispenser skall kunna ges i någon form förut-
satt att anläggningen uppfyller högt ställda krav. Svenska lantägg AB vill
emellertid inte ha dispensbyråkrati utan förordar EU-anpassning i stället.
Sveriges konsumentråd tillsammans med Konsumentgillesförbundet anser
att dispenser bör kunna undvikas om en ny, definitiv tidsgräns för burför-
bud sätts. Instansernas åsikter om dispenstidens längd skiftar från en
hönsomgång (vilket innebär ca 1 år) till 10-15 år och tills vidare. SLU
och Föreningen Djurens Vänners Riksorganisation framhåller att kontroll-
program som skall utgöra beslutsunderlag för beviljandet av dispenser bör
utarbetas av Jordbruksverket i samråd med forskare och inte av näringen
själv. SFS-Svenska Ägg, Kronägg och Svenska lantägg AB föreslår att
äggproducentema ges dispenser för fortsatt produktion i burar och med
möjlighet att även byta ut dessa för att under tiden ge hönsen en bättre
miljö än i dag.
Investeringsstöd
Jordbruksverkets förslag
Jordbruksverket anser att det kan finnas utrymme för nationellt stöd inom
ramen för rådets förordning (EEG) nr 2328/91 av den 15 juli 1991 om
förbättring av jordbruksstrukturens effektivitet, men att detta måste god-
Skr. 1996/97:64
Bilaga 3
43
kännas av kommissionen. Utformningen av stödet behöver också närmare
utredas. Verket anser att en sådan fråga som bör utredas är om bara pro-
ducenter som går från bur till golvsystem skall få tillgång till ett stöd
eller om samtliga nystartare skall omfattas. Det är också angeläget att
uppfödare av värphönskycklingar i golvsystem kan erhålla investerings-
stöd om ett sådant införs. Landsbygdsstöd kan utgå som bidrag till in-
vesteringar som ökar sysselsättningen, t.ex. att en anläggning utökas med
en packeridel. Det är endast i norra Sverige som stödet också kan utgå
till den del av anläggningen som hyser hönsen.
Remissinstanserna
Av de instanser som kommenterat förslaget om investeringsstöd för alter-
nativa hönshållningssystem anser de flesta att möjligheterna till stöd för
omställning bör utredas och införas. LRF och Sveriges konsumentråd
tillsammans med Konsumentgillesförbundet tillstyrker förslag till investe-
ringsstöd för alternativa hönshållningssystem. NSMPD tillsammans med
SDR kräver att finansieringsmöjligheter för omställning till lösgående
system utreds. KoB anser att producenternas situation påverkas av bl.a.
möjligheterna att fa investeringsstöd. Sveriges Veterinärförbund ifråga-
sätter om äggen skall produceras till ett konkurrenskraftigt pris. Förbundet
anser det orealistiskt och missledande att ange som mål att ägg från djur
som hålls i enlighet med djurskyddslagens 4 § skall kunna konkurrera
prismässigt med ägg från burhöns. Thuressons hönseri AB, Täljestads
Ägg AB och KG:s Agg AB sätter sig emot en politiskt styrd reglering av
marknaden. Pelle & Lisa AB och Norrlandsägg Ekonomisk Förening
anser att det under 1980-talet med hjälp av statligt stöd och bidrag skedde
en uppbyggnad av äggföretag i Norrland, främst i Norrbotten och Jämt-
land. Flertalet av dessa anläggningar fungerar fortfarande tillfredsställan-
de. Byggnaderna, i vilken produktionen bedrivs, är av hög kvalitet och
avsedda att fungera en bra bit in på 2000-talet. I de flesta fall finns fort-
farande skulder kvar på byggnadsdelen. (Normal avskrivningstid är ca 20
år). Införs burförbud enligt scenario 1 kommer detta att medföra betydan-
de ekonomiska problem för framför allt de producenter som svenska
staten hjälpte i gång under 1980-talet. Förutom konkurser och personliga
tragedier kommer värdefull kunskap och erfarenhet att gå förlorad.
Utbildning
Jordbruksverkets förslag
Jordbruksverket framhåller att behovet av en utbildning för producenter
när det gäller att producera ägg med lösgående höns är stort. Många av
dagens golvhönsproducenter har inte haft höns tidigare. I samband med
ett systemskifte inom näringen kan ersättning med AMS-medel utgå för
utbildningen. I utbildningen bör både teori och praktik ingå. Ett förslag
till utbildningsplan är under utarbetande inom SFS-Svenska Ägg tillsam-
mans med NSMPD.
Skr. 1996/97:64
Bilaga 3
44
Remissinstanserna
De remissinstanser som kommenterat Jordbruksverkets förslag om ut-
bildning är alla positiva och tillstyrker förslaget. SLU vill särskilt under-
stryka behovet av kompetens inom byggnadsrelaterad teknik och bygg-
nadsplanering för värphöns.
Rådgivning
Jordbruksverkets förslag
Jordbruksverket anger att för rådgivningen inom fjäderfänäringen svarar
i första hand konsulenter som är knutna till foder-, packen- eller hybrid-
företagen men även forskare på SLU. Länsstyrelserna har mycket begrän-
sade möjligheter att bedriva rådgivning. Stor insats har dock gjorts av
Länsstyrelsen i Östergötlands län. Någon obunden fjäderfärådgivare finns
för närvarande inte. Jordbruksverket anser att det är angeläget att en tjänst
inrättas med uppgift att utbilda rådgivare och konsulenter samt att för-
medla forskningsresultat m.m.
Remissinstanserna
De remissinstanser som kommenterat Jordbruksverkets förslag om råd-
givning är alla positiva och tillstyrker förslaget. Svenska Lantarbetare-
förbundet anser att rådgivning även bör omfatta anställda i äggnäringen.
Forskning
Jordbruksverkets förslag
Jordbruksverket framför att kompetensen inom svensk fjäderfäforskning
under senare år ökat betydligt sedan Jordbruksverket fick möjlighet att
från anslaget Djurskyddsfrämjande åtgärder stödja forskningen om alter-
nativa inhysningssystem. Stiftelsen Svensk Lantbruksforskning, SLF,
näringen och djurskyddsorganisationerna har också bidragit till denna
forskning, liksom SLU. SLF finansieras numera helt av näringen genom
uttag av en viss avgift på produkterna. Någon överenskommelse med
äggnäringen om näringsfinansierad forskning har inte ännu kunnat
genomföras på grund av dels dålig lönsamhet och dels den splittring som
näringen uppvisar. De stora packeriema svarar endast för 65 % av mark-
naden och en avgift per ägg befaras därför kunna snedvrida konkurren-
sen. Enda möjligheten till gemensam finansiering är att ta ut en avgift per
kläckt kyckling.
I och med att bidraget från SLF försvinner och en kontinuerlig ned-
dragning av tillämpad forskning sker på SLU kan forskningen inte bibe-
hållas på nuvarande nivå om inte nya medel tillförs. Om detta inte kan
ske försvåras eller försenas möjligheterna att lösa de problem som kvar-
står inom systemen för lösgående höns. Jordbruksverket har prioriterat
Ijäderfäforskningen när det gäller anslaget Djurskyddsfrämjande åtgärder.
Skr. 1996/97:64
Bilaga 3
45
På sikt bör näringen kunna ta över en viss del av finansieringen.
Skr. 1996/97:64
Bilaga 3
Remissinstanserna
De remissinstanser som kommenterat Jordbruksverkets förslag om forsk-
ning är eniga om att forskning och utveckling måste fortsätta och även
öka i omfattning. Instanserna har emellertid delade meningar om vilken
inriktning forskningen bör ha. Några instanser påpekar att förutom djur-
miljö måste även arbetsmiljö beaktas i forskningen. SVA anser att de
traditionella golvsystemen, med lägre beläggning, nu väcker ökat intresse
från producenter och konsumenter. Även dessa system bör därför stude-
ras och utvecklas mer för att förbättra hygien och hälsa för hönsen. Alter-
nativa system med utevistelse, ekologisk produktion, har enligt SVA sina
speciella hälsorisker genom kontakt med vilda fåglar och gnagare som
kan föra med sig smittämnen, t.ex. salmonella. Mer utvecklingsarbete
måste genomföras för att förbättra dessa system. SJFR och SLUansluter
sig i huvudsak till SVA.s synpunkter. SLU anser att betydande forsknings-
och utvecklingsarbete återstår innan alternativ till burhållning av värphöns
kan uppfylla intentionerna i djurskyddsföreskriftema men också olika
krav i arbetarskyddsföreskriftema. SLU anser vidare att frågan rörande
formerna för dagsljus till hönsen är för bristfälligt undersökt för att med-
ge säkra rekommendationer. Hittillsvarande redovisade erfarenheter talar
för att dagsljusexponering innebär ökad risk för kannibalism. SLU:s
förslag är därför, att med hänsyn till djurskyddet låta kravet på dagsljus
vila till dess att denna fråga närmare utretts. SLU vill framhålla behovet
av utökade forsknings- och utvecklingsinsatser för att påskynda övergång-
en från bursystem till funktionsdugliga alternativa system som uppfyller
både djurskydds- och arbetsmiljömässiga krav. SLU betonar vikten av att
man i stället borde prioritera forskning för studier av hönans grundläg-
gande fysiologiska, etiska, beteendemässiga m.m. krav för att därigenom
utveckla en kunskapsbas för utveckling av system och metoder för opti-
mal metodik, teknik och ekonomi i värphönshållningen. Arbetarskydds-
styrelsen betonar att för att fa bästa resultat bör djurmiljö- och arbets-
miljöaspekter integreras i forskningen. Konsumentverket stöder förslaget
om forskning kring modifierade burar och menar att många olika system
bör ha möjlighet att prövas och existera parallellt. LRF anser att Jord-
bruksverket bör tilldelas medel för att även i fortsättningen stödja forsk-
ning och försök avseende alternativa system. Föreningen Djurens
Vänners Riksorganisation anser att forskning/utveckling bör inriktas på
lösgående höns i lågbelagda system. SFSSvenska Ägg menar att om det
skall vara möjligt att i framtiden gå över till produktionsformer där hönan
kan ge utlopp för sitt naturliga beteende på ett bättre sätt än i nuvarande
burar, måste forskningen på olika typer av golvsystem samt s.k. modifie-
rade burar fortsätta i ökad omfattning. Ko B har uppfattningen att det
fortfarande behövs en ambitiös kraftsamling för att skapa bättre inhys-
ningsförhållanden för hönsen. Nuvarande nivå på forsknings- och utveck-
lingsarbete kan inte upprätthållas utan nya medel. Utan nya medel för-
svåras eller försenas möjligheten att lösa de problem som kvarstår. Det
46
är nödvändigt med ökade resurser till bl.a. forskning/försök. Kronägg
pekar på att forskningsresultaten från intensiva alternativa produktions-
system inte gett de positiva resultat man hade hoppats på varken för
djuren eller för de människor som jobbar i produktionen. Kronägg före-
slår därför att forskningen om alternativa produktionssystem fortsätter -
och helst i ökad takt - i de system som kan förväntas bli tänkbara alter-
nativ till värpburama. NSMPD tillsammans med SDR anser att det är
viktigt att stödja tillämpade forsknings- och utvecklingsinsatser. Forsk-
ningsresultaten från de intensiva systemen i ny teknikprovning har lett till
att man kan identifiera och förklara de problem som uppstår och därmed
öppnas möjligheterna att föreslå rätt åtgärder för att förbättra djurhälsan.
Forskning skall inte inriktas mot system med modifierade burar. Särskilda
forskningsinsatser skall i stället riktas mot hönshållning med låg belägg-
ningsgrad. Avelsinriktad forskning i syfte att få fram lämpliga djur för
lösgående system måste prioriteras. Särskilda satsningar bör göras på
ekologisk produktion, där även avelsmässig forskning är angelägen.
Svenska Djurskyddsföreningen finner det synnerligen viktigt att här
aktuell produktion inriktar sig på att utveckla det system som uppfyller
de krav som gör det möjligt att fortsätta inhemsk produktion, således att
utveckla och göra konkurrenskraftig den enda märkningsklass som EU
har uppställt och som gör att svenska ägg fortfarande, och förhoppnings-
vis även i framtiden kan fa produceras. Det är helt oförsvarligt att inrikta
forskningen på sådan produktion som man vet är olämplig från djur-
skyddssynpunkt och som har väckt sådant motstånd från konsumenterna
att det tydligt visar att sprättägg, ägg från golvhöns och ägg från höns
som inte förvaras i burar eller går på nät är efterfrågade av konsumenter-
na. Om priset för sådan forskning och produktion sedan blir högre än för
samma produkter men tillverkade i annat land är en bisak, som konsu-
menterna om de vet vikten av att behålla produktion inom landet, gärna
betalar. Svenska Lantarbetareförbundet anser att forskningsinriktningen
inom äggproduktionen bör ökas inom arbetsmiljöområdet och utgå från
dem som arbetar i produktionen. Forskningsresurser bör intensifieras på
modifierade bursystem och på lågbeläggningssystem. Det är angeläget att
utveckla nya miljövänliga desinfektionsmedel så att formaldehydprepa-
raten kan förbjudas så snart som möjligt. Sveriges Konsumentråd till-
sammans med Konsumentgillesförbundet stöder Jordbruksverkets förslag
när det gäller bl.a. forskning och utveckling.
Marknaden och konsumenterna
Jordbruksverkets bedömning
Jordbruksverket menar att helt avgörande för utvecklingen av alternativa
system att inhysa höns blir konsumenternas vilja att betala ett merpns för
ägg från djurvänliga system. Hur stor andel av konsumtionen som kom-
mer att styras av priset är enligt verket mycket svårt att förutsäga. Jord-
bruksverket menar att näringen själv, genom ett objektivt märkningsför-
farande, i hög grad kan bidra till dels en ökning av konsumtionen av
svenska ägg, dels till att ge konsumenten frihet att välja mellan ägg från
Skr. 1996/97:64
Bilaga 3
47
lösgående höns och burhönsägg. Verket menar att importen av finska
burägg har visat att det mte gått att sälja ägg bara på begreppet svensk-
het.
Verket för fram att utvecklingen av djurvänliga system skulle under-
lättas om ett centralt stöd för marknadsföring av ägg från lösgående höns
kunde inrättas. Jordbruksverket bedömer att Sverige i framtiden oavsett
produktionssystem, måste räkna med viss import av ägg eftersom pro-
duktionskostnaderna i de flesta EU-länder är lägre än i Sverige.
Remissinstanserna
Majoriteten av instanserna instämmer med Jordbruksverket att det är
konsumenternas vilja att betala ett merpris för ägg från djurvänliga
system som kommer att vara avgörande för om produktionen från dessa
system kan hållas uppe. Många instanser betonar också vikten av mark-
nadsföringsåtgärder och information till konsumenterna för att dessa skall
kunna göra välgrundade val. Några påpekar det oetiska i att Sverige
skulle förbjuda värphönshållning i burar för att i stället importera ägg
från utlandet eftersom sådana ägg producerats i burar där hönan haft en
sämre djurmiljö än i de svenska burarna. Äggpackeriema och handeln
menar att de är beroende av en viss volym ägg och att volymen ägg från
enbart golvsystem (förutsatt att resterande volym importeras) inte ger ett
tillräckligt underlag för deras fortsatta existens och att efterfrågan skall
styra övergången till alternativa system.
RRV anser att innan något slutgiltigt beslut fattas om genomförande av
burförbud i praktiken måste konsumenternas betalningsvilja för ägg från
etiskt bättre djurhållning undersökas. SLU anser att det i avsaknad av
konkreta studier rörande konsumenternas betalningsvilja för produktattri-
but såsom "svenskproducerat" och "förbättrad djurmiljö" är oklart i vilken
utsträckning svensk produktion kan hävda sig i scenario 2. KoV anser att
många olika system bör ha möjlighet att prövas och existera parallellt och
via en tydlig märkning och marknadsföring far konsumenterna göra sitt
val. KoV anser att konsumenternas vilja att agera på marknaden för att
driva på utvecklingen mot mer djurvänliga system ännu inte testats på ett
rättvisande sätt. Betalningsviljan varierar sannolikt mycket mellan olika
konsumentgrupper och är dessutom avhängig kunskap och information.
KoV är villigt att, eventuellt i samarbete med Livsmedelsverket och/eller
frivilliga konsumentorganisationer, närmare undersöka märkning och
marknadsföring och arbeta för att dessa förbättras. Grossistförbundet
Svensk Handel, LRF och SFS-Svenska Ägg menar att konsumenternas
köpbeteende kommer att vara avgörande för utvecklingen av alternativa
hönshållningssystem. SFS-Svenska Ägg anför att konsumenternas beteen-
de klart visar att för det stora flertalet spelar priset en större roll än in-
hysnmgsformen. KoB påpekar att förbättrad märkning är ett viktigt konsu-
mentkrav. Marknadsföringen och informationen bör lyfta fram systemets
djurvänlighet och salmonellafria ägg. Utvecklingen av djurvänliga system
skulle underlättas om ett centralt stöd för marknadsföring av ägg från
lösgående system kunde inrättas. Konsumenter i Samverkan - Under-
Skr. 1996/97:64
Bilaga 3
verket anser att resurser skall ställas till konsumentorganisationernas Skr. 1996/97:64
förfogande för att mer aktivt medverka i informationen och "marknad- Bilaga 3
föringen" av frigångsäggen. Kronägg menar att Jordbruksverkets scenario
3 är sett från marknadens synpunkt det bästa alternativet, men uppfyller
inte dagens svenska djurskyddslag. Situationen för den svenska ägg-
näringen har ändrats dramatiskt sedan år 1988 då den nya djurskyddsla-
gen trädde i kraft. Sverige har sedan medlemskapet i EU inga möjligheter
att stänga ute billiga importägg som är producerade på ett sätt som inte
är tillåtet enligt nuvarande svensk djurskyddslag. NSMPD tillsammans
med SDR anser att handeln är en viktig faktor och kan styra utvecklingen
genom att vägra sälja produkter som inte uppfyller kvalitetskraven. Rege-
ringen bör ta initiativ till diskussioner med producenter, packerier, handel
och konsumentorganisationer om att en frivillig överenskommelse bör
träffas mellan parterna om märkning av burägg. Svenska Djurskyddsföre-
ningen anser att den viktigaste ståndpunkten måste vara att se till att
produktionen av livsmedel inte hindras i Sverige och att den svenska
produktionen inte blir utslagen därför att den inte passar in i någon av
andra uppställd märknings-, produktions- eller annan begreppsklassifi-
cenng. Om priset för sådan produktion sedan blir högre än för samma
produkter men tillverkade i annat land är en bisak, som konsumenterna
om de vet vikten av att behålla produktion inom landet, gärna betalar. En
sådan uppfattning har också visat sig då sprättägg och ägg från alternativ
produktion utan burar blir alltmer efterfrågade trots sitt högre pris.
Svenska Lantarbetareförbundet ansluter sig till synpunkten om märk-
ningssystem och marknadsföringsåtgärder och anser i enlighet med jord-
bruksutskottet att den svenska äggnäringen inte far slås ut och att den ej
får ersättas med importerade ägg från andra länder som tillåter inhys-
ningssystem som är förbjudna i Sverige. Svenska Lantägg AB anser att
den salmonellalagstiftning som för närvarande hindrar import söderifrån
inte kommer att ge svenska producenter skydd i det långa loppet då andra
länder får grepp om salmonellaproblemet. Huvudparten av konsumenterna
föredrar att köpa billiga ägg från burhöns. Erfarenheterna från andra
länder visar att alternativa produktionsformer utvecklas bättre utan
tvångslagstiftning. Svensk produktion har en mycket hög standard och
kan mycket väl konkurrera med utländsk produktion bara den far jämför-
bara spelregler. Sveriges Konsumentråd tillsammans med Konsument-
gillesförbundet anser att det inte är en huvudfråga om äggen är svensk-
producerade eller ej men ser det som en risk att importen av ägg från
höns som lever under oacceptabla förhållanden ökar om tidsgränsen för
burhönsförbudet inte ändras. Det gäller både import av ägg från burhöns
och höns i alternativa system med bristande djuromsorg, där t.ex. foder-
antibiotika och näbbtnmning/avnäbbning används. Ett grundläggande krav
är att alternativa system inte far leda till bl.a. att svensk äggproduktion
ersätts av andra länders buräggsproduktion. Sveriges Veterinärförbund
ifrågasätter om äggen skall produceras till ett konkurrenskraftigt pris.
Förbundet anser det orealistiskt och missledande att ange som mål att ägg
från djur som hålls i enlighet med djurskyddslagens 4 § skall kunna
konkurrera prismässigt med ägg från burhöns. Riksdagens målsättning att 49
behålla en svensk äggproduktion måste i stället uppfyllas genom mforma-
4 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 64
tion till allmänheten och genom ett obligatoriskt och tillförlitligt märk-
ningssystem. Thuressons hönseri AB, Täljestads Ägg AB och KG:s Ägg
AB, Pelle & Lisa AB och Norrlandsägg Ekonomisk Förening, Margrete-
hills gård AB, Swedefarm AB och Vemtofta Fjäderfä menar att för de
flesta är äggets geografiska ursprung viktigare än produktionsmetoden,
men den enskilt viktigaste egenskapen är priset. I en öppen och fri mark-
nad måste konsumentens val avgöra vad som produceras. En omställning
i den takt som konsumenterna efterfrågar är den enda möjligheten att be-
hålla svensk äggproduktion och ge de svenska konsumenterna högklassi-
ga ägg med högsta livsmedelssäkerhet från bästa möjliga djurmiljö.
Samordning inom EU
Jordbruksverkets förslag
Jordbruksverket föreslår att Sverige aktivt bör verka för att funktionskrav,
när det gäller inhysning av höns, införs i alla EU-länder vilket på sikt
medför att traditionella burar måste avvecklas. Verket anser också att det
är angeläget att det samarbete som sker inom EU rörande forskning om
djurvänliga inhysningssystem för höns stimuleras och att alla möjligheter
till EU-stöd undersöks. Vidare anser verket att en ändring av EU:s märk-
ningsförordning så att den passar även för svenska produktionsformer är
angelägen.
Remissinstanserna
Av de instanser som kommenterat Jordbruksverkets förslag är de flesta
eniga om att ett kraftfullt svenskt agerande för bättre djuromsorg inom
EU är angeläget. Vidare håller de flesta instanserna med Jordbruksverket
om att Sverige måste verka för att EG:s märkningsförordning bättre an-
passas till förhållanden som gäller i Sverige. Grossistförbundet Svensk
Handel menar att ett förbud mot hållande av höns i burar måste ske i ett
gemenskapsförfarande som innebär att samma grundläggande regler gäller
för hela EU. Enligt förbundets uppfattning påskyndar inte det svenska
burförbudet ett borttagande av burar inom EU i övrigt. Ett kraftfullt
svenskt agerande inom EU med inriktning på ett gemensamt beslut inom
EU torde vara mer framgångsrikt. Familj ejordbrukamas riksförbund
föreslår att EG:s äggförsäljningslag införes när den träder i kraft.
SFS-Svenska Agg anser att ett burförbud måste senareläggas till dess att
ekonomiskt konkurrenskraftiga produktionsformer för lösgående höns kan
introduceras i praktiken eller till dess att EU beslutar om förbud mot
burhöns. KoB menar att ett viktigt konsumentkrav är att Sverige verkar
för en hög standard på EU-nivå. Sverige bör aktivt verka för funktions-
krav, dvs. att traditionella burar på sikt måste avvecklas samt för märk-
ningssystem. Kronägg föreslår att äggnänngen i Sverige ges någorlunda
lika villkor som sina konkurrenter inom EU så att äggproduktion och
arbetstillfällen kan behållas inom landet. Vidare föreslår Kronägg att
Sverige aktivt verkar för en förbättrad djuromsorg inom hela EU. NSMPD
Skr. 1996/97:64
Bilaga 3
50
tillsammans med SDR framför som djurskyddsorganisationernas krav att
Sveriges regering bör verka för att burhönsförbud införs i hela EU.
Svenska Lantägg AB anser att den enda ändringen som behövs är i djur-
skyddsförordningen 60 § punkt 7 där "intill utgången av" år 1998 bör
ändras till: "till dess att motsvarande beslut träder i kraft inom EU". Detta
är en helt naturlig åtgärd med hänsyn till den gemensamma marknaden
och den liknar Finlands riksdagsbeslut. Sverigen kan arbeta aktivt inom
EU för att genomföra burförbud inom hela EU. Sveriges konsumentråd
tillsammans med Konsumentgillesförbundet anser att Sverige kraftfullt bör
verka för att ändra och förenkla EU-regler.
Arbetsmiljö
Jordbruksverkets förslag
Enligt tidsstudier som redovisas i Jordbruksverkets rapport tillbringar
skötaren 2-216 gånger mer tid i ett golvhönsstall än i ett burhönsstall. En
av orsakerna är plockning av fellagda ägg. Djurskötaren exponeras också
för betydligt högre dammhalter som även kan innehålla endotoxiner,
kvalster m.m. Ett krävande arbetsmoment är då stallet skall tömmas på
hönor inför slakten. Förhöjda ammoniakhalter kan förekomma i lösgående
system om inte ströbädden sköts, men behöver inte vara ett problem.
Däremot kan det vara svårt att uppfylla de ergonomiska kraven på grund
av insamling av fellagda ägg, tillsyn och rengörmgsmomenten. Den nära
kontakten med hönsen som sker i lösgående system kan upplevas som
psykiskt pressande av skötaren men kan även upplevas positivt. Jord-
bruksverket anser att det krävs en förlängning av försökstiden för att man
ska kunna lösa arbetsmiljöproblemen i golvhönsstallama.
Remissinstanserna
De flesta instanser som kommenterat arbetsmiljön anser att den inte är
tillräckligt undersökt och att den bör vägas in i diskussionen om inhys-
ningsformer för värphöns. Majoriteten av instanserna föreslår att vid
införandet av funktionskrav bör även arbetsmiljön beaktas. Två djur-
skyddsorganisationer anser att arbetsmiljön måste anpassas till hönsen.
SJFR delar Jordbruksverkets uppfattning att den enda möjligheten att i
dag hålla lösgående höns är i extensiva system som ansluter till gamla
tiders hönshållning. Dessa har dock inte varit föremål för några ingående
studier av t.ex. arbetsmiljön vilket måste beaktas i framtiden. SLU menar
att betydande forsknings- och utvecklingsarbete återstår innan alternativ
till burhållning av värphöns kan uppfylla intentionerna i djurskyddsföre-
skrifter men också olika krav i arbetarskyddsföreskrifter. SLU vill fram-
hålla att vid införandet av funktionskrav för inhysnmg av värphöns måste
även arbetsmiljö och klimatteknik beaktas, vilket inte är fallet i Jord-
bruksverkets förslag. SLU vill framhålla behovet av utökade forsknings-
och utvecklingsinsatser för att påskynda övergången från bursystem till
funktionsdugliga alternativa system som uppfyller både djurskydds- och
Skr. 1996/97:64
Bilaga 3
51
arbetsmiljömässiga krav. Arbetarskyddsstyrelsen betonar att övergången
till alternativa system inte far innebära att arbetsmiljön försämras. Styrel-
sen menar att hittillsvarande forskning visar att arbetsmiljön för skötaren
är avsevärt sämre i nuvarande högintensiva system för lösgående höns
jämfört med traditionella bursystem. Vissa arbetsmiljöproblem i system
med lösgående höns är svåra att lösa och det behövs därför en förläng-
ning av försökstiden. För att fa bästa resultat bör djurmiljö- och arbets-
miljöaspekter integreras i forskningen. NSMPD tillsammans med SDR
anser att om arbetsmiljökrav ger sämre förhållanden för hönsen är pers-
pektivet fel. Arbetsmiljön måste anpassas till hönsen, inte tvärtom.
Svenska Lantarbetareförbundet delar den beskrivning som görs av arbets-
miljön i kapitel 8 i Jordbruksverkets rapport. Förbundet anser att forsk-
ningsinriktningen inom äggproduktionen bör ökas inom arbetsmiljö-
området och utgå från dem som arbetar i produktionen. Förbundet menar
att funktionskraven för att säkerställa en god djuromsorg också skall
omfatta arbetsmiljön i stallarna och utformas som en föreskrift.
Livsmedelskvalitet och läkemedelsindustrins krav på äggen
Jordbruksverkets bedömning
Jordbruksverket anser att det är angeläget att beakta den konsumtion av
ägg som produkt- och läkemedelsindustrin svarar för. Om äggen produce-
ras i system som fördyrar eller innebär att vissa krav inte kan uppfyllas,
kommer industrin att finna andra vägar för sin tillförsel.
Remissinstanserna
Läkemedelsindustrin betonar att den har som ett absolut krav att äggule-
pulvret är fritt från restprodukter av t.ex. läkemedel, att hygienen är hög
och att bl.a. fettsyrasammansättningen är riktig. SLV förutsätter att tilläm-
pade inhysningsformer för värphöns inte negativt påverkar livsmedels-
kvaliteten på ägg eller kött och har i övrigt inga synpunkter på de remit-
terade rapporterna. Läkemedelsindustriföreningen hänvisar till ett yttrande
av Pharmacia & Upjohn som bifogats. Läkemedelsindustrin i Sverige
använder stora mängder äggulepulver vid tillverkning av läkemedel.
Pulver från ca 6 500 ton ägg motsvarande 6-7 % av den totala äggpro-
duktionen i Sverige åtgår för detta ändamål. Huvudparten av dessa ägg
är producerade i Sverige. Ett absolut krav som läkemedelsindustrin måste
ställa på det äggulepulver den använder är att det är fritt från rest-
produkter, som kan härstamma från t.ex. bekämpning av kvalster, kocci-
dios eller andra sjukdomar. Ett annat krav är att äggen produceras under
betryggande hygieniska förhållanden samt att hönsen utfodras med ett
foder som säkerställer en för läkemedelsindustrin rätt kvalitet av ägg-
pulvret med avseende bl.a. på sammansättningen av fettsyrorna. Läkeme-
delsindustrin anser att när det gäller lösgående höns verkar det föreligga
ökade risker för förekomst av vissa sjukdomar och kvalster, risk för
sämre hygien vid äggproduktionen (ägg hamnar i ströbädden, etc.) och
Skr. 1996/97:64
Bilaga 3
52
därmed ökad risk för mikrobiologiska föroreningar. Dessutom matas
lösgående höns för närvarande med ett foder som resulterar i ägg där
äggulan har en fettsyrasammansättning som inte uppfyller läkemedels-
industrins krav. Därför vill läkemedelsindustrin avråda från övergång till
alternativ till burhållning till dess att det med säkerhet kunnat konstateras
att ägg från lösgående höns kan produceras under sådana betingelser att
de uppfyller dessa krav och kan användas vid läkemedelstillverkning.
NSMPD tillsammans med SDR anser att påståendet att läkemedelsindu-
strin endast kan använda svenska burägg för sin produktion nu kan av-
färdas från debatten.
Djurhälsa
Jordbruksverkets bedömning
Jordbruksverkets rapport redovisar att svensk fjäderfänäring i flera decen-
nier har varit förskonad från allvarliga, smittsamma sjukdomar. Den
gynnsamma situationen beror i hög grad på importrestriktioner och en rad
förebyggande åtgärder som ingår i fjäderfanäringens produktionskedja.
Under åren 1994 och 1995 har emellertid utbrott av infektiös bronkit,
Newcastlesjuka och Mareks sjukdom förekommit.
När det gäller parasitförekomst har SVA gjort en undersökning där
kvalster påvisades i 6 % av bursystemen och i 33 % av golvsystemen.
Under år 1995 förekom koccidiosutbrott i 14 golvbesättningar och 2
burbesättningar enligt obduktionsmaterial från SVA.
Dödligheten i bursystem varierar mellan 3,9 % och 5,2 % enligt en
undersökning under en 5-årsperiod. Hos golvinhysta höns har dödlighet
på grund av sjukdomar och skador i många flockar varit betydligt högre.
Det gäller speciellt höns inhysta i de nya våningssystemen (hög belägg-
ning) där dödligheten i många fall överskridit Jordbruksverkets gräns-
värde på 9 % och varierat mellan 2,9 % och 26,7 %. Dödligheten visar
stora variationer mellan olika omgångar inom samma system. I besätt-
ningar med låg beläggning som studerats av SLU, har dödligheten varit
mellan 4 % och 23 %.
Remissinstanserna
Flera instanser instämmer i Jordbruksverkets bedömning att de intensiva
golvsystem med hög beläggning som finns i dag innebär en större osäker-
het och högre risker när det gäller hönsens hälsa jämfört med traditionella
system. Flera instanser anser emellertid att forskningen i framtiden har
möjlighet att lösa många av problemen. SVA anser att hållande av mindre
grupper av höns, i t.ex. en modifierad bur skulle minska de hälsoproblem
som ses i de prövade alternativa systemen. Ett sådant alternativ skulle
också lättare fa efterföljd inom andra EU-länder och därmed förbättra
levnadsförhållandena för höns i många länder. De traditionella golvsyste-
men, med lägre beläggning, väcker nu ökat intresse från producenter och
konsumenter. Även dessa system bör därför studeras och utvecklas mer
Skr. 1996/97:64
Bilaga 3
5 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 64
för att förbättra hygien och hälsa för hönsen. Alternativa system med
utevistelse, ekologisk produktion, har sina speciella hälsorisker genom
kontakt med vilda fåglar och gnagare som kan föra med sig smittämnen,
t.ex. salmonella. SLUanser att när nu problemområden kunnat identifieras
och aktiviteter för att studera orsaksfaktorer till kannibalism, fjäderplock-
ning, dålig fothälsa m.m. startats, är det mycket angeläget att en lång-
siktig satsning på att lösa dessa problem görs. NSMPD tillsammans med
SDR anser att försämring av djurhälsan måste ställas i relation till hälsolä-
get för burhönsen och den psykiska ohälsa som orsakas av att hönsen inte
kan utföra sina medfödda beteenden och inte utveckla en normal social
struktur. Forskningsresultaten från de intensiva systemen i ny teknikprov-
ning har lett till att man kan identifiera och förklara de problem som
uppstår och därmed öppnas möjligheterna att föreslå rätt åtgärder för att
förbättra djurhälsan. Det måste framhållas att högbeläggningssystem
innehåller mycket större risker för problem med djurhälsan anser dessa
djurskyddsföreningar. Svenska Lantarbetareförbundet påpekar att det
saknas en redogörelse i rapporten om medicinering och antibiotikaan-
vändningen inom äggproduktionen. Täljestads Ägg AB och KG:s Ägg AB
och Vemtofta Fjäderfä anser att Sverige i dag har ett hälsoläge bland
höns som ligger i världstopp. Djuromsorgen för burhöns eller lösgående
höns är bättre än inom övriga EU. Svenska ägg är av hög kvalitet och
säkerhet. Kravet på svenskt hönsfoder är högre än det som gäller inom
EU. Sämre hönshälsoläge inom övriga EU-länder medför tillsatsbehov av
antibiotika i foder och vaccinationer på 12-16 gånger mot två gånger i
forskningsprojekt Sverige. Antibiotika används inte alls rutinmässigt i
svensk äggproduktion.
Skr. 1996/97:64
Bilaga 3
54
Förteckning över forskningsprojekt skr. 1996/97 64
Bilaga 4
Projekt inom programmet Djurskyddsfrämjande åtgärder för värphöns
|
Budgetåret 1991/92 Projekt: |
Fjäderhackning och kannibalism hos värphöns |
|
Förvaltande organ: |
SLU. Inst för husdjurshygien |
|
Projektledare: |
Linda Keeling |
|
Medel: |
Ramanslag 3 x 455 000 kr |
|
Slutredovisning: |
1995-06-30 |
|
Projekt: |
Ljus i värphönsstallar (Litteraturstudie) |
|
Förvaltande organ: |
SLU. Inst för jordbrukets biosystem och teknik |
|
Projektledare: |
Eva von Wachenfelt |
|
Medel: |
Engångsanslag 50 000 kr |
|
Slutredovisning: |
1992-12-31 |
|
Projekt: |
Utarbetande av normer för utvärdering av |
|
Förvaltande organ: |
SLU. Inst för jordbrukets biosystem och teknik |
|
Projektledare: |
Gösta Gustafsson |
|
Medel: |
Engångsanslag 150 000 kr |
|
Slutredovisning: |
1993-12-31 |
|
Projekt: |
Utveckling av ventilationssystem för utsugning |
|
Förvaltande organ: |
SLU. Inst för jordbrukets biosystem och teknik |
|
Projektledare: |
Gösta Gustafsson |
|
Medel: |
Ramanslag 2 x 180 000 kr |
|
Slutredovisning: |
1994-06-30 |
|
Projekt: |
Koccidios hos värphöns. Epidemiologi och |
|
Förvaltande organ: |
SVA |
|
Projektledare: |
Parviz Hooshmand-Rad |
|
Medel: |
Ramanslag 3 x 500 000 kr |
|
Slutredovisning: |
1995-04-30 |
|
Projekt: |
Vidareutveckling av alternativa hy sningsformer |
|
Förvaltande organ: |
SLU. Inst för husdjurens utfodring och vård |
|
Projektledare: |
Ragnar Tauson och Klas Elwinger |
|
Medel: |
Ramanslag 3 x 680 000 kr |
|
Slutredovisning: |
1995-06-30 55 |
|
Projekt: |
Utvärdering av olika djurmaterial för äggpro- |
|
Förvaltande organ: |
SLU. Försöksavdelnmgen för fjäderfäavel |
|
Projektledare: |
Martin Wilhelmsson |
|
Medel: |
Engångsanslag 300 000 kr |
|
Slutredovisning: |
1993-06-30 |
|
Budgetåret 1992/93 Projekt: |
Uppföljning av djurhälsa och djurmiljö m.m. i |
|
Förvaltande organ: |
Länsstyrelsen i Kalmar län |
|
Projektledare: |
Jörgen Wehre |
|
Medel: |
Engångsanslag 56 000 kr |
|
Slutredovisning: |
1993-12-31 |
Skr. 1996/97:64
Bilaga 4
Sammanfattning
|
Tilldelade medel, 1000 kr | |||
|
1990/91 |
1991/92 |
1992/93 |
Summa |
|
2015 |
2171 |
1635 |
5821 |
56
Projekt inom Hönshållningsprogrammet
Skr. 1996/97:64
Bilaga 4
|
1993 Projekt: |
Arv- och miljösamspel hos värphöns i alterna- |
|
Förvaltande organ: |
SLU. Inst för husdjurens utfodring och vård |
|
Projektledare: |
Ragnar Tauson |
|
Medel: |
Ramanslag 3 x 570 000 kr |
|
Slutredovisning: |
1997-12-31 |
|
Projekt: |
Agonistiska beteenden och social spänning hos |
|
Förvaltande organ: |
SLU. Inst för husdjurshygien |
|
Projektledare: |
Kristina Odén |
|
Medel: |
Ramanslag 3 x 145 000 kr |
|
Slutredovisning: |
1996 |
|
Projekt: |
Teknik för dammbekämpning och ströbädds- |
|
Förvaltande organ: |
Jordbrukstekniska institutet |
|
Projektledare: |
Björn Sundell |
|
Medel: |
Ramanslag 2 x 255 000 kr |
|
Slutredovisning: |
1997-07-01 |
|
Projekt: |
Epidemiologisk studie av fjäderhackning och |
|
Förvaltande organ: |
SLU. Inst för husdjurshygien |
|
Projektledare: |
Linda Keeling |
|
Medel: |
Ramanslag 3 x 300 000 kr |
|
Slutredovisning: |
1997-12-31 |
|
Projekt: |
Hur ska kycklingar exponeras för olika stimuli |
|
Förvaltande organ: |
SLU. Inst för husdjurshygien |
|
Projektledare: |
Bo Algers |
|
Medel: |
Ramanslag 3 x 200 000 kr |
|
Slutredovisning: |
1997-07-01 |
|
Projekt: |
Koccidios hos värphöns - epidemilogi och |
|
Förvaltande organ: |
SVA / SLU. Avd för parasitologi |
|
Projektledare: |
Arvid Uggla |
|
Medel: |
Engångsanslag 230 000 kr |
|
Slutredovisning: |
1995-06-30 57 |
|
Projekt: Förvaltande organ: Slutredovisning: |
Luftvägspåverkan vid arbete i hönsstall utan Arbetsmiljöinstitutet Per Malmberg Ramanslag 2 x 180 000 kr 1996-06-30 |
Skr. 1996/97:64 Bilaga 4 | |
|
Projekt: |
Lufthygien i nya inhysningsformer för värp- | ||
|
Förvaltande organ: |
höns SLU. Inst för jordbrukets biosystem och teknik | ||
|
Projektledare: |
Lennart Mårtensson | ||
|
Medel: |
Ramanslag 2 x 330 000 kr | ||
|
Slutedovisning: |
1995-12-31 | ||
|
Projekt: |
Utveckling av klimat- och åtgärdsteknik för | ||
|
Förvaltande organ: |
luftföroreningar i inhysningssystem för lös- SLU. Inst för jordbrukets biosystem och teknik | ||
|
Projektledare: |
Gösta Gustafsson | ||
|
Medel: |
Ramanslag 3 x 400 000 kr | ||
|
Slutredovisning: |
1996-12-31 | ||
|
Projekt: |
Infektionsvägar, skadeverkningar och bekämp- | ||
|
Förvaltande organ: |
ning av blodsugande kvalster i svenska värp- SVA/ SLU. Avdelningen för parasitologi | ||
|
Projektledare: |
Arvid Uggla | ||
|
Medel: |
Ramanslag 3 x 355 000 kr | ||
|
Slutredovisning: |
1996-12-31 | ||
|
1994 Projekt: |
Studier av smågruppsystem och inredningsde- | ||
|
Förvaltande organ: |
taljer för värphöns SLU. Inst för husdjurens utfodring och vård |
IBgl | |
|
Projektledare: |
Ragnar Tauson | ||
|
Medel: |
Ramanslag 2 x 200 000 kr | ||
|
Slutredovisning: |
1995-10-31 | ||
|
Projekt: |
Sammanställning av erfarenheter från dagens | ||
|
Förvaltande organ. |
inhysningssystem för golvgående värphöns | ||
|
Projektledare: |
Kristina Ascard | ||
|
Medel: |
Engångsanslag 420 000 kr | ||
|
Slutlredovisning: |
1995-03-31 | ||
|
Projekt: |
Studier av två djurmaterial i ett modernt alter- | ||
|
Förvaltande organ: |
nativt inhysningssystem för värphöns under SLU. Inst för husdjurens utfodring och vård |
58 | |
|
Projektledare: |
Ragnar Tauson År 1 250 000 kr År 2 125 000 kr 1995-10-31 |
Skr. 1996/97:64 Bilaga 4 |
|
Projekt: |
Undersökning av ärftlighet i fjäderplockning | |
|
Förvaltande organ: |
hos fjäderfä SLU. Inst för husdjurshygien | |
|
Projektledare: |
Linda Keeling | |
|
Medel: |
250 000 kr | |
|
Slutredovisning: |
1996-07-01 | |
|
Projekt: |
Kontroll av koccidios hos fjäderfä | |
|
Förvaltande organ: |
SVA/SLU. Avdelningen för parasitologi, | |
|
Projektledare: |
Arvid Uggla | |
|
Medel: |
360 000 kr | |
|
Slutredovisning: |
1996-07-01 | |
|
Projekt: |
Beteendeproblem hos värphöns i alternativa | |
|
Förvaltande organ: |
inhysningssystem SLU. Inst för husdjurshygien | |
|
Projektledare: |
Linda Keeling | |
|
Medel: |
År 1 400 000 kr År 2 400 000 kr | |
|
Slutredovisning: |
1997-07-01 | |
|
Projekt: |
Effekter av lågenergifoder och redesplacering | |
|
Förvaltande organ: |
i alternativa våningssystem för värphöns | |
|
Projektledare: |
Ragnar Tauson | |
|
Medel: |
År 1 400 000 kr År 2 400 000 kr | |
|
Slutredovisning: |
1997-07-01 | |
|
1995 | ||
|
Projekt: |
Kvalitetskontroll av svensk äggproduktion | |
|
Förvaltande organ: |
SFS Svenska Ägg Service AB | |
|
Projektledare: |
Torbjöm Eriksson | |
|
Medel: |
Ramanslag 2 x 350 000 kr | |
|
Slutredovisning: |
1997-12-31 | |
|
Projekt: |
Kontroll av koccidios hos fjäderfä | |
|
Förvaltande organ: |
SVA/SLU Avdelningen för parasitologi | |
|
Projektledare: |
Arvid Uggla | |
|
Medel: |
Engångsanslag 400 000 kr | |
|
Slutredovisning: |
1997-06-30 | |
|
Projekt: |
Fodrets inverkan på gödselns konsistens och | |
|
Förvaltande organ: |
hygienen i äggproduktionen SLU. Inst för husdjurrens utfodring och vård | |
|
Projektledare: |
Klas Elwinger |
59 |
Medel:
Slutredovisning:
Engångsbelopp 165 000 kr
1999-06-30
Skr. 1996/97:64
Bilaga 4
Sammanfattning
Tilldelade medel, 1000 kr
|
År |
1 1993 |
2 1994 |
3 1995/96 |
Summa |
|
Fördelat | ||||
|
SJV |
1 000 |
2 975 |
2 670 |
6 645 |
|
SLF |
1 965 |
2 165 |
1 565 |
5 695 |
|
Totalt |
2 965 |
5 140 |
4 235 |
12 340 |
60
Fjäderfäprojekt utanför de två forskningsprogrammen
Jordbruksverket
Skr. 1996/97:64
Bilaga 4
Anslaget till djurskyddsfrämjande åtgärder
|
Projekt: |
Alternativa inhysningssystem för värphöns. Marielundsprojektet |
|
Förvaltande organ: |
SLU. Inst för husdjurens utfodring och vård |
|
Projektledare: |
Ragnar Tauson |
|
Medel: |
90/91 125 000 kr, 91/92 150 000 kr, 92/93 150 000 kr |
|
Slutredovisning: |
1993-06-30 |
|
Projekt: |
Utvärdering av nya inhysningssystem för golv- |
|
Förvaltande organ: |
SLU. Inst för husdjurshygien |
|
Projektledare: |
Bo Algers |
|
Medel: |
1990/91 46 000 kr |
|
Slutredovisning: |
1992-06-17 |
|
Projekt: |
Mobil hönsskötsel med olika djurmaterial |
|
Förvaltande organ: |
Kungsängens forskningscentrum, SLU |
|
Projektledare: |
Paul Ciszuk |
|
Medel: |
1996 300 000 kr |
|
Slutredovisning: |
1997-03-30 |
Profylaxanslaget
|
Projekt: |
Systemlösningar för jordbrukets driftsbyggna- |
|
Förvaltande organ: |
SLU. Inst för jordbrukets biosystem och tekno- |
|
Projektledare: |
Kristina Ascård |
|
Medel: |
1995/96 350 000 kr |
|
Slutredovisning: |
1996-12-31 |
Ekologiska forskningsprogrammet
|
Projekt: |
Konstruktion och prövning av ett mobilt höns- |
|
Förvaltande organ: |
SLU. Inst för husdjurens utfodring och vård |
|
Projektledare: |
Paul Ciszuk |
|
Medel: |
1993/94 47 000 kr |
|
Slutredovisning: |
1995 |
61
|
Projekt: |
Rationell hönsskötsel enl KRAV-reglema Skr. 1996/97:64 |
|
Förvaltande organ: |
SLU. Inst för husdjurens utfodring och vård Bilaga 4 |
|
Projektledare: |
Paul Ciszuk |
|
Medel: |
1993/94 160 000 kr 1994/95 140 000 kr |
|
Slutredovisning: |
1996 |
|
Projekt: |
Mobilt hönshus med prövning av olika värp- |
|
Förvaltande organ: |
SLU. Inst för husdjurens utfodring och vård |
|
Projektledare: |
Paul Ciszuk |
|
Medel: |
1994/95 300 000 kr 1995/96 150 000 kr |
|
Slutredovisning: |
1997 |
Stiftelsen Lantbruksforskning
|
Projekt: |
Alternativa inhysningsformer för värphöns |
|
Förvaltande organ: |
SLU. Inst för husdjurens utfodring och vård |
|
Projektledare: |
Leif Jansson och Ragnar Tauson |
|
Medel: |
1988 209 000 kr, 1989 324 000 kr, 1990 340 000 kr |
|
Slutredovisning: |
1994 |
|
Projekt: |
Utveckling av ett flervåningssystem för upp- |
|
Förvaltande organ: |
Svenska lantmännens riksförbund (SLR) |
|
Projektledare: |
Waldemar Löwgren |
|
Medel: |
324 000 kr |
|
Slutredovisning: |
1993 |
|
Projekt: |
Fot- och skelett/hudskador hos värphöns i alter- |
|
Förvaltande organ: |
SLU. Inst för husdjurens utfodring och vård |
|
Projektledare: |
Ragnar Tauson och Per Abrahamsson |
|
Medel: |
1990 170 000 kr, 1991 135 000 kr, 1992 160 000 kr |
|
Slutredovisning: |
1994 |
|
Projekt: |
Biologisk bekämpning av hönskvalster |
|
Förvaltande organ: |
Lunds Universitet, systematisk zoologi |
|
Projektledare: |
Lars Lundqvist |
|
Medel: |
1991 42 000 kr |
|
Slutredovisning: |
1991 |
|
Projekt: |
Golvhållning av värphöns i sk Voletagesys- |
|
Förvaltande organ: |
SLU. Inst för husdjurshygien |
|
Projektledare: |
Bo Algers 62 |
|
Medel: |
Ramanslag 4 år tot 1060 000 kr Skr. 1996/97:64 |
|
Slutredovisning: |
1996 Bilaga 4 |
|
Projekt: |
Ergonomi och arbetsorganisation i hönshåll- |
|
Förvaltande organ: |
SLU. Inst för jordbrukets biosystem och tekno- |
|
Projektledare: |
Peter Lundqvist |
|
Medel: |
Ramanslag 3x 450 000 kr |
|
Slutredovisning: |
1996 |
|
Projekt: |
Fodrets betydelse för hönsens beteende i alter- |
|
Förvaltande organ: |
SLU. Inst för husdjurens utfodring och vård |
|
Projektledare: |
Klas Elwinger |
|
Medel: |
Ramanslag 2 x 55 000 kr |
|
Slutredovisning: |
1996 |
Skogs- och jordbrukets forskningsråd
|
Projekt: |
Sociala faktorer som påverkar beteendet hos |
|
Förvaltande organ: |
SLU. Inst för husdjursshygien |
|
Projektledare: |
Linda Keeling |
|
Medel: |
Ramanslag 3x370 000 kr |
|
Slutredovisning: |
1997 |
|
Projekt: |
Utveckling av klimat- och åtgärdsteknik för |
|
Förvaltande organ: |
SLU. Inst för jordbrukets biosystem och tekno- |
|
Projektledare: |
Gösta Gustavsson och Eva von Wachenfelt |
|
Medel: |
1995/96 510 000 kr 1997 340 000 kr |
|
Slutredovisning: |
1998 |
Djurskyddsorganisationerna
|
Projekt: |
Marielundsproj ektet |
|
Förvaltande organ: |
SLU. Inst för husdjurens utfodring och vård |
|
Projektledare: |
Ragnar Tauson |
|
Medel: |
Svenska Djurskyddsföreningen 1 400 000 kr |
|
Projekt: |
Golvhållning av höns i Voletagesystem |
|
Förvaltande organ: |
SLU. Inst för husdjurshygien 53 |
|
Projektledare: |
Bo Algers |
|
Medel: |
1993 Sveriges Djurskyddsföreningars Riks- |
Skr. 1996/97:64 |
|
förbund (SDR) 392 300 kr, Nordiska |
Bilaga 4 | |
|
Slutredovisning: |
1995 |
Projekt:
Förvaltande organ:
Projektledare:
Medel:
Hönshållning i flervåningssystem med ute-
rastgård
SLU. Inst för husdjursshygien
Bo Algers
SFD 80 000 kr
Projekt:
Förvaltande organ:
Projektledare:
Medel:
Fjäderhackning och kannibalism i alternativa
system
SLU. Inst för husdjurshygien
Bo Algers
Djurens vänner 1993 60 000 kr,
SDR ( inkl lokal för) 1993 25 000 kr
Projekt:
Förvaltande organ:
Projektledare:
Medel:
Probleminventeringar av värphönsanläggning-
ar
SLU. Inst för husdjursshygien
Bo Algers
SDR 1994 80 000 kr, 1995 80 000 kr
Projekt:
Förvaltande organ:
Projektledare:
Medel:
Utveckling av en värphönshållning där djuren
lever i naturliga flockar
SLU. Inst för husdjurens utfodring och vård
Paul Ciszuk och Lena Charpentier
1994 SFD 60 000 kr
Projekt:
Förvaltande organ:
Projektledare:
Medel:
Skillnader mellan dagens värphöns och deras
föregångare
SLU. Inst för husdjursshygien
Per Jensen
1995 SFD 50 000 kr
Arbetsmiljöfonden
Projekt:
Förvaltande organ:
Projektledare:
Medel:
Arbetsmiljön avseende luftkvalitet och ergo-
nomi i nya inhysningssystem
SLU. Inst för jordbrukets biosystem och te-
knologi
Lennart Mårtensson
91/92 574 000 kr, 92/93 612 000 kr, 93/94
661 000 kr
64
Slutredovisning:
1994
Sammanfattning
Skr. 1996/97:64
Bilaga 4
Jordbruksverket
|
Djurskyddsfrämjande åtgärder |
771 |
000 |
kr | |
|
Profylaxanslaget |
350 |
000 |
kr | |
|
Ekologiska forskningsprogrammet |
797 |
000 |
kr | |
|
Stiftelsen Lantbruksforskning |
4 |
224 |
000 |
kr |
|
Skogs- och jordbrukets forskningsråd |
1 |
960 |
000 |
kr |
|
Djurskyddsorganisationerna |
2 |
302 |
300 |
kr |
|
Arbetsmiljöfonden |
1 |
847 |
000 |
kr |
|
Summa |
12 |
251 |
300 |
kr |
65
Jordbruksdepartementet Skr. 1996/97 64
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 5 december 1996
Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Peterson,
Freivalds, Wallström, Åsbrink, Schori, Blomberg, Andersson, Winberg,
Uusmann, Ulvskog, Lindh, Johansson, von Sydow, Klingvall, Ähnberg,
Pagrotsky, Östros, Messing
Föredragande: statsrådet Ähnberg
Regeringen beslutar skrivelse 1996/97:64 Alternativ till traditionell bur-
hållning av höns.
66
gotab 52747, Stockholm 1996