Ansvaret för insamlingen av returpapper

Svar på skriftlig fråga 2020/21:1235 besvarad av Miljö- och klimatminister Isabella Lövin (MP)

M202 1 / 00052 Miljödepartementet Miljö- och klimatministern samt vice statsministern Till riksdagen

Svar på fråga 2020/21:1235 av Boriana Åberg (M) Ansvaret för insamlingen av returpapper

Boriana Åberg har – mot bakgrund av nyligen beslutade förändringar angående insamling av returpapper – frågat mig om vilken konsekvensanalys jag och mitt departement gjort, och vad mitt och regeringens råd är till kommunerna, som på ett år tvingas skapa en insamlingslösning.

Miljödepartementet remitterade den 1 juli 2020 promemorian Kommunalt ansvar för insamling och materialåtervinning av returpapper. I promemorian ingår en analys av förslagets konsekvenser i enlighet med förordningen (2007:1244) om konsekvensutredning vid regelgivning.

Tillgång till oberoende medier är en förutsättning för en stark demokrati. Digitaliseringen och konkurrensen om annonsintäkterna från globala plattformar som Google och Facebook har inneburit svåra ekonomiska utmaningar för nyhetsmedierna. Annonsintäkterna har halverats den senaste 10 årsperioden. Under 2019 gick i princip samtliga svenska tidningskoncerner med ekonomisk förlust. Situationen har förvärrats ytterligare under 2020. Till följd av pandemin beräknas annonsintäkterna för nyhetsmedier totalt sett att minska med 23 procent under 2020. Anledningen till att producentansvaret för returpapper upphävs är att tidningsproducenterna, som alltså är producenter när det gäller ansvar för insamling av returpapper, inte kan bära kostnaderna för insamlingen och att det finns behov av att värna tidningsbranschen på grund av dess roll för demokratin. I och med att Pressretur aviserat att de inte kommer att samla in returpapper från och med 2022 kommer det inte heller finnas något insamlingssystem för tidningarna att ansluta sig till.

På avfallsområdet är producentansvar ett verktyg bland flera för att genomföra principen om att förorenaren betalar vilken innebär att de som ger upphov till avfall ska stå för kostnaderna för avfallshanteringen. Enligt EU:s avfallsdirektiv är utgångspunkten att principen om att förorenaren betalar ska genomföras genom att de som ger upphov till avfall ska stå för kostnaderna för avfallshanteringen. Det är viktigt att hålla i minnet att det för returpapper inte finns någon målsättning att minska mängden avfall eller påverka utformningen av tidningarna, så som det finns för förpackningar och elutrustning. Som jämförelse syftar förordningarna om förpackningar och elutrustning inte bara till att samla in och behandla förpacknings- och elavfall och nå målen för materialåtervinning utan även till att minska mängden avfall och till att det vidtas andra avfallsförebyggande åtgärder. För förpackningar och elutrustning finns dessutom EU-rättsliga krav på producentansvar.

Reklamblad står enligt Pressreturs remissvar för cirka för 20 procent av totalvolymen av returpapper. Ur ett miljöperspektiv är det lämpligt att direktreklam och kataloger även fortsättningsvis sorteras ut från annat avfall och samlas in separat för att materialåtervinnas. Eftersom det samtidigt bör vara lätt att göra rätt är det inte rimligt att ställa krav på att reklam eller kataloger ska sorteras ut från tidningar och tidskrifter och lämnas i särskilda behållare i ett eget insamlingssystem. Ett sådant dubbelt insamlingssystem skulle också innebära att den sammanlagda kostnaden för insamlingen av returpapper blev betydligt högre.

Kommunerna finansierar sin renhållning genom renhållningsavgifter (avfallstaxa) som tas ut av avfallsinnehavarna, det vill säga hushåll och företag. Det blir alltså samma system för returpappret som för till exempel restavfall, grovavfall och farligt avfall.

Stockholm den 20 januari 2021

Isabella Lövin