Återbegravning av samiska kvarlevor
Svar på skriftlig fråga 2020/21:2886 besvarad av Kultur- och demokratiminister Amanda Lind (MP)
Svar på skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
Svar på fråga 2020/21:2886 av Mattias Karlsson i Luleå (M)
Återbegravning av samiska kvarlevor
Mattias Karlsson i Luleå har frågat mig om jag anser att samiska mänskliga kvarlevor ska behållas på statliga museer, eller är beredd att vidta åtgärder för att dessa kvarlevor ska återbegravas.
De övergrepp och den diskriminering som svenska staten har utsatt samer för historiskt är en svår realitet i arbetet med det gemensamma kulturarvet. Rätten till repatriering och återbegravning av samiska kvarlevor är viktig och ska främjas genom rättssäkra, transparenta och effektiva processer som utvecklas i samarbete och dialog mellan berörda parter. Regeringen har under mandatperioden därför vidtagit en rad åtgärder för att intensifiera arbetet kring samiska mänskliga kvarlevor vid främst statliga museer.
I februari 2020 redovisade Riksantikvarieämbetet två vägledningar för i första hand museer som myndigheten fått i uppdrag av regeringen att utarbeta som en följd av kulturarvspropositionen (prop. 2016/17:116). Den ena utgör specifikt ett stöd i hantering av mänskliga kvarlevor i museisamlingar och Sametinget var en samrådspart i framtagandet.
I oktober 2020 bjöd statssekreteraren vid Kulturdepartementet Helene Öberg in de organisationer som var med vid återbegravningen i Lycksele 2019 till ett möte för gemensam reflektion kring lärdomar och utvecklingsmöjligheter. Mötet var mycket uppskattat och de frågor som uppstod under mötet bereds nu inom Regeringskansliet.
Stockholm den 26 maj 2021
Amanda Lind
Skriftlig fråga 2020/21:2886 av Mattias Karlsson i Luleå (M) (Besvarad 2021-05-18)
Fråga 2020/21:2886 Återbegravning av samiska kvarlevor
av Mattias Karlsson i Luleå (M)
till Kultur- och demokratiminister Amanda Lind (MP)
Under 1800-talet och tidigt 1900-tal insamlades ett stort antal skelettdelar, framför allt kranier, från gravplatser och kyrkogårdar som ansågs inrymma samiska gravar, i Sverige liksom i övriga delar av Sápmi. Dessa utgrävningar skedde utan hänsyn till den lokala befolkningen, och i flera fall trots aktivt motstånd från den samiska lokalbefolkningen.
I dag finns samlingar med samiska mänskliga kvarlevor vid ett antal museer och institutioner i Sverige. Det finns ännu inte någon heltäckande och detaljerad sammanställning av innehållet i dessa samlingar.
Ett fåtal fall av återbegravning har under de senaste årtiondena ägt rum i Sápmi. Det första fallet med en känd återbegravning av samiska mänskliga kvarlevor i Sverige gällde den så kallade Soejvengeelles (”Skuggmannens”) grav i Tärna socken i Västerbottens län.
Sverige har folkrättsliga förpliktelser gentemot det samiska folket genom den av Sverige, i FN:s generalförsamling antagna urfolksdeklarationen (artikel 12:1-2):
- Indigenous peoples have the right… to the use and control of their ceremonial objects; and the right to the repatriation of their human remains, och
- States shall seek to enable the access and/or repatriation of ceremonial objects and human remains in their possession through fair, transparent and effective mechanisms developed in conjunction with indigenous peoples concerned.
År 1915 grävdes två hela skelett och 21 kranier upp ur sina gravar vid Ruonala ödekyrkogård som ligger norr om Karesuando, nära gränsen mot Finland. I dag ligger de tolv återstående så kallade Ruonala-kranierna i en låda i källaren hos fjäll- och samemuseum Ájtte i Jokkmokk. Här har de förvarats de senaste åren på order av Statens historiska museer.
Mot bakgrund av detta vill jag fråga kultur- och demokratiminister Amanda Lind:
Anser ministern att samiska mänskliga kvarlevor ska behållas på statliga museer, eller är ministern beredd att vidta åtgärder för att dessa kvarlevor ska återbegravas?
Intressenter
Frågeställare
Svar på skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.