Elevers mående i svensk skola
Svar på skriftlig fråga 2023/24:916 besvarad av Utbildningsminister Mats Persson (L)
Svar på skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
Svar på fråga 2023/24:916 Elevers mående i svensk skola
till Utbildningsminister Mats Persson (L)
Svar på fråga 2023/24:916 av Mathias Tegnér (S) Elevers mående i svensk skola
Mathias Tegnér har frågat utbildningsminister Mats Persson om vad ministern gör för att främja psykiskt välmående och för att rusta elever för att möta varandra, det vill säga även kamrater med olika NPF-diagnoser. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på frågan.
Utvecklingen av barns och ungas psykiska hälsa är djupt oroande och något vi behöver ta på stort allvar. Elever trivs sämre i skolan och är mer stressade, och relationen till lärare och klasskompisar försämras. Självrapporterade hälsobesvär, till exempel oro, ont i huvudet och sömnsvårigheter, ökar samtidigt. Även mobbningen ökar, och dess konsekvenser för barn och ungas mående är naturligtvis förödande. Vi vet att god hälsa är en förutsättning för att klara skolan och etablera sig på arbetsmarknaden och i samhällslivet.
Insatser för att främja hälsa och förebygga ohälsa bland barn och unga är en avgörande investering, både för individen och för samhället som helhet. I mars 2024 tillsatte regeringen Utredningen om en förbättrad elevhälsa (U 2024:01) som ska analysera och föreslå hur elevhälsan i skolan kan stärkas i syfte att bättre tillgodose elevernas behov, så att elever med psykisk och fysisk ohälsa fångas upp i tid. I uppdraget ingår också att föreslå en elevhälsogaranti som bl.a. kan reglera hur snabbt en elev ska få stöd och vilka yrkeskategorier som ska finnas på skolan. Även regleringen om stödinsatser i skolan behöver förbättras och ska ses över. Det ska bl.a. bli enklare att placera elever i mindre och flexibla undervisningsgrupper. Uppdraget ska redovisas senast den 7 mars 2025.
Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF) kan vara en riskfaktor för långvarig skolfrånvaro om eleverna inte får rätt stöd. Regeringen har därför gett Specialpedagogiska skolmyndigheten (SPSM) i uppdrag att stärka sitt stöd när det gäller elever med NPF och omfattande frånvaro. Många huvudmän vill ha ett mer konkret och verksamhetsanpassat myndighetsstöd och det ingår därför i uppdraget bl.a. att SPSM ska inhämta och sprida kunskaper om framgångsrika metoder och arbetssätt för verksamheterna. Uppdraget ska delredovisas senast den 10 december 2025 och slutredovisas senast den 26 maj 2027 (U2024/01394).
För att komma till rätta med bristande trygghet och studiero i skolan satsar regeringen bl.a. på akutskolor och har även tillsatt Utredningen om stärkt trygghet och studiero i skolan (U 2023:06). Utredningen ska bl.a. föreslå åtgärder som säkerställer att nolltolerans råder mot alla former av trakasserier och kränkande behandling, inklusive mobbning, i skolan bl.a. mot bakgrund av att barn och unga med NPF utsätts för trakasserier. Utredningen ska även lämna förslag på ett nationellt frånvaroregister som ska möjliggöra systematiska uppföljningar på flera olika nivåer och där bl.a. aspekter som rör NPF särskilt ska beaktas. Uppdraget ska redovisas senast den 20 december 2024.
Tyvärr är det alltför många elever som inte får tillgång till effektiva stödinsatser i rätt tid. Det gäller även elever med NPF. Skolor behöver få bättre förutsättningar för att kunna möta elevernas olika behov av stödinsatser. Stödet måste också sättas in tidigare än i dag. Regeringen genomför bl.a. stora satsningar för att ge skolor bättre möjligheter att anställa fler speciallärare och kunna inrätta fler särskilda undervisningsgrupper. För att åtgärda bristen på speciallärare ser vi också till att fler kan utbilda sig till speciallärare. Regeringen förbättrar också huvudmännens möjligheter att stärka samverkan mellan skola och socialtjänst och öka närvaron för eleverna genom satsningen på skolsociala team.
Stockholm den 29 maj 2024
Lotta Edholm
Skriftlig fråga 2023/24:916 av Mathias Tegnér (S) (Besvarad 2024-05-17)
Fråga 2023/24:916 Elevers mående i svensk skola
av Mathias Tegnér (S)
till Utbildningsminister Mats Persson (L)
En av de viktigaste sakerna som man ska lära sig i skolan, bortom calculus och trigonometri, är kunskap om mellanmänskliga förhållanden. Hur ska man bete sig mot andra människor? Att lära sig genom att vara på en fysisk plats där socialt umgänge sker är centralt.
Vi vet att psykisk hälsa har kraftigt försämrats under de senaste decennierna, och då även inom skolan. En undersökning från Folkhälsomyndigheten visar att de ”senaste 30 åren har självrapporterade somatiska och psykiska besvär, såsom huvudvärk, sömnsvårigheter och nedstämdhet, ökat bland 13- och 15-åringar i Sverige”.
Men trots denna utveckling förefaller problemet inte prioriteras i Sveriges skolor på ett rimligt sätt. Under några dagar i vecka 20 hade jag förmånen att ha en elev från Tyresö som praoelev. Hans erfarenhet från skolan i Sverige är att frågor om psykisk ohälsa och psykiska diagnoser inte prioriteras.
Ibland verkar det som om att idén är att eleverna bara genom sin blotta närvaro i skolan ska skapa förutsättningar för att interagera med andra. Men att lära sig genom att interagera med en genomsnittlig människa i en skolmiljö är inte alltid relevant; för alla elever är inte likadana, och vissa är betydligt mer olika.
Trots att kunskap finns om psykisk ohälsa och olika diagnoser förefaller inte den kunskapen få genomslag i verkligheten i skolan på ett rimligt sätt. Det finns ett väldigt stort hål, en frånvaro av medvetenhet, gällande mental hälsa i betydelsen att många vuxna och barn i skolan inte har den kunskap som behövs för att skolan ska vara en plats där alla elever kan trivas, växa och bli fria tänkande samhällsmedborgare.
Människor med neuropsykiatriska diagnoser såsom autism och adhd kommer de flesta sannolikt att möta i sitt liv. Mängden barn som diagnostiseras och söker hjälp har ökat på senaste år, vilket tyder på att det är vanligare än man kanske anar, och att då inte veta – åtminstone generellt – hur man med fördel förhåller sig till denna person bidrar inte till ett inkluderande samhälle. I stället gör det saker betydligt svårare för personer som då råkar vara avvikande från normen.
Det skapar fler klyftor mellan människor, som då fylls av falsk information eller ingen information alls. Båda fallen är lika skadliga; att ha en falsk uppfattning är såklart ohjälpsamt, men att inte veta alls leder antingen till att ens intuition eller stereotyper kliver in, eller till förvirring. För att citera HP Lovecraft: Den starkaste rädslan är rädslan för det okända. Det kan i sin tur leda till att man fruktar sin medmänniska, och vi vet vart det leder tyvärr.
Ett extremt exempel, men oroväckande dito, är att rädslan för det okända leder till hat. Detta torde vara något vi alla vill undvika. Ett alternativ vi vill radera från framtiden. Vem vill vara så okänd och exkluderad? Jag vill inte det.
Jag vill därför fråga utbildningsminister Mats Persson:
Vad gör ministern för att främja psykiskt välmående och för att rusta elever för att möta varandra, det vill säga även kamrater med olika NPF-diagnoser?
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Svar på skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.