Till innehåll på sidan

Låt inte historien upprepas

Svar på skriftlig fråga 2013/14:742 besvarad av Carl Bildt (M), utrikesminister

Svar på skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

DOCX

Utrikesdepartementet

Utrikesministern

Till riksdagen

Svar på fråga 2013/14:702 av Yilmaz Kerimo (S) Situationen för den kristna befolkningen i Irak, fråga 2013/14:731 av Robert Halef (KD) Kristna folkgrupper i Irak, fråga 2013/14:742 av Tuve Skånberg (KD) Låt inte historien upprepas, fråga 2013/14:745 av Roger Haddad (FP) De kristnas situation i främst Irak, fråga 2013/14:746 av Amineh Kakabaveh (V) Isis krig mot civila i Syrien och Irak och fråga 2013/14:752 av Shadiye Heydari (S) Den kritiska situationen i Irak och Kurdistan

Yilmaz Kerimo har frågat mig på vilket sätt jag kommer att lyfta upp frågan om respekt för lokalbefolkningens önskemål om självbestämmande på Nineveslätten med företrädare i Irak och KRG i norra Irak. Robert Halef har frågat mig på vilket sätt Sverige genom EU och FN kommer att bidra till att säkerställa frihet och säkerhet för de kristna i Irak samt om vad jag anser om ett skyddat område denna grupp. Tuve Skånberg har frågat mig på vilket sätt Sverige avser agera för att fördöma och bekämpa vad han kallar den jihadistiska ambitionen att fördriva icke-muslimer. Roger Haddad har frågat mig vilka åtgärder regeringen avser vidta för att ytterligare lyfta frågan kring de kristnas situation i Irak. Amineh Kakabaveh har frågat mig vad Sverige avser att göra, genom FN och EU, för att få stopp på Isis krig mot civila i Syrien och Irak. Shadiye Heydari har frågat mig vilka åtgärder regeringen avser vidta med anledning av den rådande kritiska situationen i Irak och Kurdistan. Jag väljer att besvara frågorna i ett sammanhang.

 

Situationen i Irak är som frågeställarna beskriver mycket oroande och alarmerande. Detta har jag själv kunnat konstatera vid mitt besök i Irak för några dagar sedan. Starkt ökade sekteristiska motsättningar i regionen, påskyndat av ett utdraget inbördeskrig i Syrien, har lett till den allvarliga situation vi ser idag i Irak, och Syrien, med förödande konsekvenser för kristna och andra minoriteter. Rapporter vittnar om svåra övergrepp och allvarliga brott mot de mänskliga rättigheterna. Samtidigt är den humanitära situationen desperat för många människor i Irak. Våldet måste upphöra och de mänskliga rättigheterna fullt ut respekteras. Religionsfriheten är central i ett öppet samhälle.

Mest akut handlar det nu om att bistå de utsatta människorna med humanitärt stöd. Därför har regeringen fattat beslut om att avsätta ytterligare 50 miljoner kronor för omedelbara humanitära insatser på plats i Irak. Det gör att Sverige sedan början av året har avsatt totalt närmare 150 miljoner kronor i humanitärt stöd i Irak med fokus på såväl livsräddande insatser som personellt och materiellt stöd till FN:s humanitära samordningskapacitet. Utöver det riktade stödet är Sverige en av de största givarna av stora kärnstöd till humanitära organisationer. Utrikesdepartementet har vidare förstärkt den svenska diplomatiska närvaron i Erbil för att bl.a. kunna bistå svenska medborgare på plats.

 

Akut handlar det också om att stoppa ISIL:s framfart. Att USA, efter begäran av regeringen i Bagdad, påbörjat luftanfall mot ISIL är välkommet i detta avseende. Insatser av detta slag behöver kompletteras med en koordinerad politisk strategi. En hållbar lösning kräver en politisk process i Bagdad som utmynnar i en ny regering som är, och uppfattas vara, representativ för Iraks mångfald och som kan hantera de stora utmaningar som landet just nu står inför.

 

Frågor har väckts kring s.k. skyddade zoner för kristna och andra minoriteter i norra Irak. Dessa zoner är av erfarenhet svåra att upprätthålla. Tidigare försök visat att det är ett vanskligt alternativ med risk att bli en dödsfälla för redan utsatta människor. På lång sikt är det den politiska processen som är avgörande för att upprätta ett lagligt styre och skydd för kristna och andra minoriteter i landet. 

De militära medel som krävs för att långsiktigt skydda utsatta grupper måste vara sprungna ur den nya regering som Haider al-Abadi nu fått i uppdrag att bilda. Sverige driver på, inom EU och FN, liksom regionalt, för att på olika sätt ge stöd åt denna process.

Regeringen välkomnar att FN:s säkerhetsråd tydligt har fördömt ISIL:s attacker och krävt att övergreppen, inte minst mot olika minoriteter, omedelbart upphör. FN har, både genom säkerhetsrådet och med FN-insatsen på plats i Irak (UNAMI), en nyckelroll och en skyldighet att agera. Säkerhetsrådets beslut om riktade finansiella sanktioner, vapenembargo och reseförbud för medlemmar i ISIL och associerade grupper (resolution 2161/2014 och 2170) är något som Sverige välkomnar. Vi uppmanar säkerhetsrådet att fortsatt agera för att få stopp på våldet och övergreppen samt förbättra det humanitära tillträdet.


Vad gäller frågan om önskemål om självbestämmande för olika irakiska provinser, inklusive Nineveslätten, konstaterar regeringen att frågor om Iraks administrativa indelning och graden av självstyre måste lösas inom ramen för författningen och den politiska processen i Irak.

Situationen i Irak diskuteras kontinuerligt i EU-kretsen där Sverige driver på för ett samfällt och kraftfullt agerande. Vid ett extrainkallat möte i rådet för utrikes frågor (FAC) den 15 augusti antogs rådsslutsatser som tydligt fördömer ISIL:s agerande, uttrycker oro över MR-situationen och uppmanar till en inkluderande politisk process för att hantera krisen: 

http://www.consilium.europa.eu/uedocs/cms_data/docs/pressdata/EN/foraff/144311.pdf

ECHO har mer än fördubblat sitt humanitära stöd till Irak (totalt 17 miljoner euro) och även öppnat ett permanent fältkontor i Erbil.

 

Stockholm den 22 augusti 2014

Carl Bildt

Skriftlig fråga 2013/14:742 av Tuve Skånberg (KD) (Besvarad 2014-07-29)

Fråga 2013/14:742 Låt inte historien upprepas

av Tuve Skånberg (KD)

till Utrikesminister Carl Bildt (M)

 

För exakt ett sekel sedan inleddes det första världskriget. Tio miljoner soldater dog, men det största civila priset betalades av de kristna armenierna, som utsattes för 1900-talets första folkmord. En miljon oskyldiga dödades. Resten av världen var alltför upptagna för att engagera sig tillräckligt mycket för att förhindra brottet. Först efteråt kom diskussionen och fördömandet. Tre decennier senare var det folkmord som går under namnet Förintelsen ett fullbordat faktum. Den här gången skrevs slutsiffran till den obegripliga summan sex miljoner mördade oskyldiga. Världen grep nämligen inte in i tid den här gången heller. Det handlade ju trots allt bara om judarna – en grupp som världens mäktiga inte var beredda att ställa sig upp till försvar för. Först efteråt kom förtvivlan och ångern.

Idag på 2010-talet trodde vi måhända att världen lagt handlingar som folkmord bakom sig. Men ur en förment upplyst värld har rest sig militanta jihadistiska grupper i Irak och Syrien som beslutsamt driver igenom sin ideologi att icke-muslimer ska omvända sig, betala ”straffskatt”, landsförvisas eller dö. Och på Gazaremsan fortsätter Hamas att utnyttja den svåra humaniräta situationen till att bedriva propaganda om att förinta den judiska staten.

I historieböcker och i princip all opinionsbildning är omdömet om 1930-talets Nazityskland unisont. Dess grund av diktatur, rasism och antisemitism överskuggar alla övriga eventuella positiva inslag i Tredje Riket. Alla tillbakablickar på Nazityskland används – fullt rimligt - som varnande exempel för att förhindra att något sådant sker igen.

Det är dock lättare att fördöma gårdagen än att ta ställning idag. Kristallnatten 1938 var en konkret illustration av nazismens ondska, och fördöms idag konsekvent. Men ondskan 2014 är dock inte radikalt annorlunda än tidigare. Protester mot Israels nuvarande agerande i Gaza-remsan har på flera håll fått obehagliga antisemitiska undertoner.  Formerna för förföljelser förändras, men intoleransen är densamma.

Det våldsamma hat som drabbar exempelvis kristna i Irak från den islamistiska terrororganisationen Isis för närvarande är inte väsensskilt annorlunda än det som drabbade armenierna under första världskriget eller judarna under det andra.

Hur världen kan åse den pågående antisemitismen och den etniska rensningen mot assyrier och andra icke-muslimer i Mellanöstern utan att göra mer är obegripligt. Det är angeläget att Sveriges regering på allt sätt, både inom och utom EU, fördömer och aktivt bekämpar den jihadistiska ambitionen att fördriva alla judar och kristna i sin omgivning.

Hur ämnar utrikesministern agera för att Sverige ska fördöma och aktivt bekämpa den jihadistiska ambitionen att fördriva icke-muslimer?

Intressenter

Svar på skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.